fredag 25 augusti 2017

Arkeologidagen - Bland gårdar, kloster och slott

Då är det dags igen. Ett år har gått och nu är det strax sista söndagen i augusti. Med den infaller, som många nog vet, också Arkeologidagen. Evenemanget gick av stapeln första gången 1988 och sedan dess har museer, föreningar, fornbyar och många andra organisationer genomfört otaliga aktiviteter den sista söndagen i augusti varje år. Här på muséet har vi genom åren haft föreläsningar, fornvandringar och prova på-aktiviteter. Vi har besökt utgrävningar i städer och vandrat längs nästan bortglömda stigar i skogen. Vi har visat gravfält, borgar, ruiner, skelett, fynd och mycket annat.


I år har vi bestämt oss för att anordna ett litet miniseminarium på muséet. Under rubriken Bland gårdar, kloster och slott håller vi tre stycken 30-minuters föreläsningar med utgångspunkt från arkeologiska undersökningar i Linköpingområdet. Utanför föreläsningssalen visar och berättar vi om fina fynd och spännande gravar från Linköping. Där finns också ett bokbord.


I den första föreläsningen berättar Fredrik Samuelsson om undersökningarna på Åby Västergård som gjordes inför att trafikleden Ullevileden skulle byggas mellan Tornby/Ullevi och Kallerstad. Där hittades både de förväntade lämningarna från järnåldern men också en helt oväntad källare från medeltiden.

Emma Karlsson kommer att berätta om de spännande undersökningarna av Franciskanernas kloster på Hospitalstorget i Linköping. Under ett par säsonger har delar av klosterkyrkan och flera gravar från klostrets kyrkogård undersökts.

Föreläsningarna avslutas med att jag berättar om Linköpings slott – den forna biskopsgården. Det blir glimtar ur slottets 900-åriga historia där publiken får möta både kända och okända invånare och händelser från olika tider.

Datum: Söndag den 27 augusti
Tid: 10:00 - 13:00
Plats: Östergötlands museum, Wallenbergssalen 
Fri entré till föreläsningar och fyndvisning.

Program:
10:00 - 12:45 Visning av fynd från Hospitalstorget i Linköping
10:30 - 11:00 Vikingatid och medeltid i Åby Västergård (föreläsning)
11:15 - 11:45 Franciskanernas kloster (föreläsning)
12:00 - 12:30 Linköpings slott (föreläsning)


Om ni inte fått nog av arkeologi för dagen, fortsätter eftermiddagen med en stadsvandring arrangerad av Arkeologerna, Statens Historiska museum med rubriken En stad reser sig ur förfallet. Vandring i spåren av 1700-talets byggboom Linköping. Läs mer om den i Arkeologidagens program.  I Programmet finns också många andra spännande evenemang runt om i landet som man kan ta del av. 

Väl mött på söndag!
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

tisdag 18 juli 2017

Hittar du till Storgatan?

Nu menar jag förstås inte den nya, moderna Storgatan i Linköping, som bara har drygt 350 år på nacken. Nej jag tänker på den ”riktiga” Storgatan. Gatan som fanns redan på 1100-talet och som det fortfarande finns kvar en liten snutt av, gömd inne i kvarteret Abboten. 

Det står en bil på den gamla Storgatan. Här ses gatan 
från öster och på gatans högra sida syns domkyrkans 
församlingshem. Delar av byggnaden fanns redan på 
1200-talet och här låg domskolan.
På 1600-talet motsvarade inte Linköpings trånga och vindlande gator vad man önskade visa upp i en residensstad. Staden skulle moderniseras och på modet var rutnätsplanen med långa raka gator och kvadratiska kvarter. På den tiden var Storgatan en viktig gata i staden och en ny sträckning behövdes. Den gamla gatan gick från landshövdingens dåvarande residens på yttre borggården uppe vid slottet, ner för backen och mynnade ut på stadens torg.

År 1651 fattades beslut om en ny stadsplan. Alla stadens borgare kanske inte var så nöjda med beslutet. De hade inte fått delta i det och det var många som drabbades; både av arbetet och av att de fick sina tomter uppstyckade. Arbetet gick långsamt framåt, trots att landshövdingen manade på och hotade med böter. Den nya Storgatan stod inte klar förrän på 1660-talet och delar av de planerade stadsplaneändringarna genomfördes inte alls. Den nya gatan drogs fram genom tomterna söder om den gamla. Den strök förbi längs torgets södra sida och vidare förbi S:t Lars kyrkogård för att leda fram till Nya Stångebro.

1651
Stadskartan från år 1651 över Linköping visar den gamla Storgatans sträckning
mellan torget och slottet (Lantmäteristyrelsen Akt D64-1:3

På den äldsta stadskartan från år 1651 kan man se hur sträckningen av Storgatan fram till den nya bron över Stångån finns på plats. Bron stod klar redan 1646 och gatusträckningen på kartan kallades då Landzgatan. Mellan slottet och torget har Storgatan vid denna tid fortfarande kvar sin gamla sträckning. På kartan kan man också se att nya kvarter med tomter lagts ut närmast Stångån. När staden karteras på nytt, på den detaljerade kartan från 1696, finns hela den nya Storgatan med. Men inne i kvarteren mellan slottet och torget finns fortfarande den gamla gatan kvar.

På stadskartan över Linköping från 1696, som även visar de olika tomterna, 
syns både den gamla och nya Storgatan (Linköpings stiftsbiblioteks samlingar).

Den västra schaktväggen i vår provgrop. Här syns de olika 
gatunivåerna som mörka och ljusa ränder.
Förra hösten gjorde vi en liten arkeologisk förundersökning i kv Abboten. Vi grävde tre provgropar på innergården där restaurangen Johannes kök har sin uteservering sommartid. En av groparna placerades på platsen för den gamla Storgatan. Där fanns lager som växlade mellan sand och sandiga kulturlager ner till ett djup av nära 2 m under nuvarande markyta. De ljusa sandlagren är spår efter att man ersatt en gammal gata med en ny. Gatan har byggts på eller lagats sex eller sju gånger där vi grävde vårt schakt

En bit av ett djurben som hittades i ett lager som motsvarar den tredje gatan från botten har 14C-daterats till intervallet 1030-1190 e Kr. En rimlig datering är troligen mot slutet av tidsintervallet. Direkt under det daterade lagret fanns en tunn trähorisont som kan vara rester efter en träbroläggning i den medeltida Storgatan.

Kanske var det så här det såg längs den medeltida Storgatan. Ett myller 
av folk och en blandning av stenhus och timmerhus, bodar och bostäder. 
Teckning Mats Gilstring, Östergötlands museum.
Delar av den gamla Storgatan har undersökts tidigare. År 1970 schaktades stora delar av kv Apoteket (som ligger mellan kv Abboten och Stora torget) ut och då hittades bl a flera nivåer av gatans fortsättning ner mot torget, liksom en äldre något förskjuten föregångare. Där fanns även rester av bebyggelse. De undersökta lämningarna kunde delas upp i fem faser, från tidig medeltid till mitten av 1600-talet.

Ann-Charlott Feldt
Antikvarie/arkeolog

Vill ni veta mer om vad vi hittade vid den arkeologiska förundersökningen så finner ni rapporten här.

fredag 7 juli 2017

En vattenläcka gav en ny pusselbit på Linköpings slott

Natten efter vernissageminglet på Linköpings slott väcktes museichefen på Slotts- och domkyrkomuseet av telefonen – Sprinklerlarmet har löst ut. Brandkåren är här. Det rinner vatten i museets bottenvåning. Kom hit!

Mitror i Slotts- och domkyrkomuseets sommarutställning.
Man fick stopp på vattnet, som kom från en sprinklerledning som brustit och dagen efter gjordes en genomgång av förödelsen. Det var golven på museets bottenvåning som blivit dränkta. Det hade forsat ut stora mängder vatten som runnit förbi receptionen och vidare ner i de gamla golvlagren i tornrummet. Golvbjälkarna från 1400-talet låg och badade i vätan och hur det stod till längre ner i golvlagren kunde vi bara gissa. Nu krävdes både snabba och välgenomtänkta insatser.

Slotts- och domkyrkomuseet fick stänga tillfälligt, innan man ens hann börja visa årets utställning om biskopsskrudar. Förvaltare, slottsarkitekt, antikvarie, och diverse experter kallades akut till möte. Statens Fastighetsverk, som förvaltar slottet, gjorde allt som stod i deras makt för att lösa det hela så snabbt det bara gick. Men ändå har det tagit tid – en dryg månad har museet tvingats hålla stängt. Men på måndag öppnar det igen!

Ett hål för sprinklern borras genom grunden från toaletten i receptionen. 
Det har varit många olika specialister inblandade och det är semestertider. Det var också en mängd rent praktiska problem som måste lösas. Hur skulle man t ex kunna torka ut fukten utan att medeltida trävirke torkade för snabbt och föll sönder? Hur skulle man hitta läckan? Var löpte de gamla sprinklerledningarna? Skulle man behöva riva upp golvet i receptionen? Många frågor bollades.

Man valde att dra in två nya sprinklerledningar från ledningsstammen ute på borggården för att inte riskera att den gamla ledningen skulle gå sönder på något nytt ställe där den låg under golvet. Det behövdes tillstånd från antikvariska myndigheter för schaktning på borggården, borrning genom grundmurar och nya ledningsdragningar. Det behövdes grävmaskin, arkeolog, håltagningsfirma, rörläggare, arkitekter, sprinklerexperter, konservatorer, snickare och målare och säkert några till som jag redan glömt. Och så förstås någon som höll ihop det hela. Nu är schakten grävda, ledningarna dragna och inkopplade, vattnet påslaget igen och kvar är lite jobb för snickare och målare.

Slottet är byggt i många etapper från den allra äldsta delen som uppfördes vid mitten av 1100-talet. Under medeltiden bodde biskopen i Linköping här. Vid reformationen fick han flytta på sig och 1527 tog kungen, Gustav Vasa, över biskopens borg. Det var då det blev ett slott. De murar som vi nu borrade hål i var från två olika tider.

Ett tvärsnitt genom borggårdens kulturlager. Till vänster i bild syns hur den nedgrävda 
grundläggningen sticker ut utanför murlivet.
Mot slutet av 1200-talet lät biskopen uppföra ett torn i det nya, moderna byggnadsmaterialet – tegel. Tornet var fem våningar högt med drygt 1,5 m tjocka väggar i bottenvåningen. I botten fanns två stora portar, en mot borggården och en mot domkyrkan. Från bottenvåningen kunde biskopen ta en spiraltrappa som var inbyggd i tornets sydöstra hörn ända upp till skyttevåningen, med dess kreneleringar, högst upp. Nu grävde vi ett schakt på borggården fram till tornets södra vägg och borrade ett hål genom grundläggningen för att dra in den nya sprinklerledningen.

Grundläggningen av biskopens fina tegeltorn från slutet av 1200-talet.
Det här gav oss möjligheten att se hur man grundlagt tornet när det byggdes. Först grävde man ett schakt ner genom de kulturlager som hunnit bildas på borggården under de nästan 150 år som gått sedan det första stenhuset uppfördes. Schaktet grävdes ner i det orörda gruset under kulturlagren. Det var ca 2,5 m brett och 1,2 m djupt. När det var grävt hela vägen där tornets väggar skulle muras upp fyllde man det med stenbumlingar och sand. Det blev en stadig sula att mura väggarna på. På den har sedan tornet, som utgör den östligaste delen av norra flygeln, vilat i drygt 700 år. På den tiden var borggården lägre och dagermuren (som alltså var avsedd att synas ovan mark) börjar redan 0,7 m under dagerns kullerstensbelagda borggård.

Mot det naturliga gruset under kulturlagren fanns spår efter brända stolpar. Det är de 
som ser ut som mörka fläckar på bilden.
När Johan III tagit över som kung efter brodern Erik XIV lät han bl a bygga samman biskopens tegeltorn med slottets huvudlänga. Egentligen behövde han bara bygga en vägg från grunden - den södra mot inre borggården. I öster och väster fanns redan färdiga byggnader och i norr kunde han bygga vidare på en 7 m hög och stabil ringmur, uppförd under senare delen av 1400-talet. Nu fick vi även se grundläggningen från kungens bygge från runt år1590. Även här har man grävt ett schakt som man fyllt med stenbumlingar. Grundläggningen ger ett ojämnare och slarvigare intryck än den medeltida, men det kan vara en synvilla orsakad att det otal sentida ledningsschakt som grävts intill och genom grunden.
Grundläggningen av kung Johans vägg från omkring 1590.

Konstnären Sten Kauppi har komponerat och utfört den 
gyllene biskopskåpan som kunde tas i bruk 2002. Den 
finns till beskådande i årets utställning på slottet.
Nu är det mesta av arbetet klart. Det är bara lite snickeri och målning kvar att göra. Museet kan äntligen öppna och visa årets utställning och allt annat spännande som finns att se innanför de gamla murarna. 

På måndag slår Slotts- och domkyrkomuseet upp portarna igen och inleder med en visning kl 11.00. Sedan är museet öppet varje dag 12.00-16.00 under sommarsäsongen, 10 juli -20 augusti. Dessutom har de visning varje dag kl. 11.00. 

Passa på att titta på slottet. Eller kanske gå en källarvandring en sommarkväll








Det är inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju. En otäck vattenläcka och en ny pusselbit kan läggas till vår kunskap om Linköpings slott.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog



måndag 19 juni 2017

Arkeologi i Östergötland 2017 – ute nu!

Nu har årets nummer av Arkeologi i Östergötland lämnat tryckeriet och finns till försäljning. Den här gången är det ett temanummer med koppling till den nybyggda Vallastaden i Linköping. I ett antal artiklar får vi följa med tillbaka till vikingatidens början, men också besöka torpare och statare på Valla gård i början av 1900-talet.


Den nya stadsdelen Vallastaden växer nu fram för fullt och i september blir det ett Bo- och samhällsexpo. Det är en helt unik stadsdel mellan universitetet och Linköpings city.  Men det är inte en helt ny plats för människor att leva på. Här levde och verkade människor redan på 600-talet och här fanns en gård med ett långhus och flera andra byggnader under hela vikingatiden. Författarna har som vanligt valt att skriva om många olika spännande teman. Vad sägs om snuva, vävnader, lyxiga dryckesbägare, slitet på åkrarna, kreaturen och mycket annat.

Som vanligt är det ett samarbete mellan Arkeologerna på Statens historiska museer och Östergötlands museum och ni kan ni köpa tidskriften i butiken på Östergötlands museum och på flera andra ställen.

Perfekt för hängmattan!

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

lördag 3 juni 2017

Utanför stadens vall och grop

Vad finns egentligen utanför de medeltida städernas gränser? Några av våra östgötska medeltidsstäder har ganska otydliga begränsningar, som t ex Linköping, medan andra, som Vadstena, har haft en mycket tydlig stadsgräns med vallgrav (gropen) och vall. För de medeltida östgötarna var givetvis stadens gräns tydlig vare sig den var befäst eller ej. Regionala lagsamlingar nedskrivna på 1200-talet ersattes vid 1300-talets mitt av Magnus Erikssons landslag och stadslag. Innanför stadsgränsen gällde stadslagen, till skillnad från landslagen som landsbygdens befolkning skulle följa.

Rektifierat utsnitt ur 1705 års stadskarta (LMS D121-1:4) med 
undersökningsområdet och våra schakt markerade.
Vanligen är det 1600- och 1700-talskartorna, i kombination med resultat från gamla arkeologiska undersökningar, som använts när man försökt fastställa de medeltida städernas gränser. Det händer då och då att vi får möjlighet att göra arkeologiska undersökningar strax utanför det som anses vara den medeltida stadsgränsen i en stad. I höstas kom ett sådant tillfälle i Vadstena. Det var Vadstena kommun som arbetade med en detaljplan för kvarteret Åkermannen, direkt öster om Östra Rännevallen. Då behövdes en arkeologisk förundersökning av en tomt i kvarteret. Vi skulle ta reda på om det fanns fornlämningar där som skulle behöva undersökas om man ville bebygga tomten.

Östra Rännevallen har fått sitt namn efter det försvarsverk, i form av vall och grop, som funnits i området. Den här delen av försvarsverket tillkom troligen under 1460- och 1470-talen. Exakt var sträckningen gick i den östra delen av Vadstena är osäkert men sannolikt har den passerat strax väster om kv Åkermannen.


På tomten som undersöktes finns en transformatorstation.
Tomten som undersöktes ligger i hörnet Östra Rännevallen – Klosterledsgatan. Den sistnämnda gatan finns med på de äldsta historiska kartorna från 1600-talet. På stadskartan från år 1705 anges att området användes som ”Stadens Kåhltompter”, d v s trädgårdsodlingar. Kunde det då finnas spår efter odlingslotter eller odlingsbäddar, diken, staket eller andra lämningar kopplade till odlingen? Och hur gamla var i så fall de lämningarna?

Undersökningsområdet bestod av en gräsbevuxen tomt med en transformatorstation i en tegelbyggnad samt flera äldre fruktträd. Transformatorstationen innebar att det fanns en stor mängd elledningar på tomten. Det påverkade givetvis möjligheterna att välja var vi skulle gräva våra schakt. Till slut lyckade vi i alla fall klämma in fem schakt mellan alla elledningar.

Över hela tomten fanns ett tjockt matjordslager. Det innehöll hushållsavfall som enstaka skärvor av sentida flintgods och buteljglas samt matrester i form av djurben. Det innehöll också tegelkross och småsten. Närmast hörnet Klosterledsgatan - Östra Rännevallen hittades syllstensgrunden till en byggnad uppförd runt sekelskiftet 1900. Där fanns också raseringsmassor i form av byggskrot med trasigt tegel, murbruk och stenar.

Vattenhålet med de två stolphålen framträder som mörkare jord mot 
undergrundens ljusa lera. 
I schakten längre in på tomten hittade vi en avfallsgrop och ett igenfyllt vattenhål. Där fanns också ett par stolphål i kanten av vattenhålet. Kanske har stolparna, som en gång stod i stolphålen, burit upp ett tak över vattenhålet eller varit del av en hägnad runt om det. På 1700-talet var vattenhålet fortfarande öppet för då kastar man i en trasig skål och en fot till en trefotsgryta av lergods. Fynden hittades ganska högt upp i bottenlagret som avsatts under tiden vattenhålet fortfarande var öppet.

Skärvor från en skål med blomdekor som hittades i vattenhålet. 
På utsidan är den dekorerad med våglinjer och spiraler och har spår efter hankar.
Vi lät arkeobotanikern Stefan Gustafsson på Arkeologikonsult analysera ett jordprov från vattenhålets bottenlager. Jorden innehöll fragment av hinnkräftor, äggkapslar från hoppkräftor, mossdjur och snäckor. Det visar att lagret avsatts i öppet vatten. I jordprovet hittade Stefan även enstaka fröer från trampört, groblad och svinmålla. Det har alltså varit en trampad yta invid vattenhålet. Analysen tyder på att man hållit rent runt vattnet, något som innebär att det kan röra sig om en dricksvattentäkt snarare än ett vattenhål för djur. Artsammansättningen bland snäckorna gav tyvärr ingen klar indikation på vattenkvalitén. Flera arter förekommer i relativt näringsrika vatten vilket skulle kunna tyda på ett visst läckage av näringsämnen ner i vattnet.

Ett tvärsnitt genom vattenhålet. I botten anas ett mörkare lager som avsatts 
när vattenhålet fortfarande stod öppet.
Förundersökningen har gett oss en liten glimt av en del av ett stadslandskap, direkt utanför själva staden. Här finns stadens jordar med åkrar, slåttervallar och betesmarker och i just det här fallet fanns stadens kålgårdar här vid början av 1700-talet och kanske även långt tidigare. Kanske användes vattenhålet för bevattning av odlingarna.

Ann-Charlott Feldt
Antikvarie


Är någon intresserad av att läsa mer om den arkeologiska undersökningen? Länk till rapporten finns här.

söndag 29 januari 2017

I spåren av ett flyttat hus

Förra sommaren blev det problem med avloppet i Gamla domprostgården i Linköping. Det är gården som ligger alldeles intill Akilles-parkeringen invid Storgatan, uppe vid slottet. För att laga avloppet grävdes ett djupt schakt ner till ledningen i en grönyta mellan Storgatan och Gamla domprostgården.

Vi börjar gräva i grönytan.
Platsen där schaktet placerades motsvaras av tomt nr 45 på 1696 års stadskarta. Den tomten tillhörde då tullskrivare Darell. Tomterna intill ägdes av personer kopplade till stadens och/eller kungsgårdens förvaltning. David Besökare ägde tomt 46, direkt norr om tullskrivarens. Förmodligen var han en kollega till Darell då besökare är en tjänstetitel inom tullen. Intill de båda tulltjänstemännen fanns Lars Slotzknechts (47), Jonas Slotzknechts (48) och Sven Wachtmästares (49) tomter. De tre senare arbetade nog på slottet strax intill.

Utsnitt ur 1696 års stadskarta. Det blå krysset markerar vårt schakt.
Schaktet vi grävde upp var egentligen inte särskilt spännande. Där fanns sandiga gråbruna och ganska fyndfattiga kulturlager. Vi hittade några skärvor 1700-talskeramik och ett par skaftbitar till kritpipor. På 70 cm djup stötte vi på ett lager med spridda, både kluvna och obearbetade, gråstenar. De var allt från 15 cm och upp till 1 m stora. Under stenarna fanns ett kraftigt sandlager. Sanden har förts till platsen av något skäl – kanske som underlag till något (en gårdsplan, en gata eller en husgrund?). Det hela bildade inte någon tydlig konstruktion, men det retade min nyfikenhet. Det var då jag började gräva bland de historiska kartorna och i museets arkiv.

Ett foto på Gamla domprostgården från 1902 från Östergötlands museums arkiv.
Ganska snart kunde jag konstatera att Gamla domprostgården har flyttat på sig och Storgatan har breddats. Bostadshuset på gården byggdes 1805-1810 på den tomt som tullskivaren hade ägt drygt 100 år tidigare. I en inventering över Linköpings bebyggelse noteras att byggnaden flyttades några meter i samband breddningen av Storgatan 1953. När jag gick igenom de historiska kartorna från första hälften av 1900-talet och tittade foton och pressklipp museets arkiv framgår att huset måste ha flyttats minst 35 m (!) norrut.

Utsnitt ur stadskarta från 1898-1900. Det blå krysset visar var vårt schakt var placerat.
Det här innebar ju att schaktet vi grävde egentligen var placerat på en punkt som ursprungligen låg inne på gården alldeles invid entrén till domprostens bostad. Byggnaden har alltså legat ungefär där stenlagret fanns. Troligen var stenarna rester av den gamla grunden.

Storgatan år 1911 på ett foto från Östergötlands museums arkiv. Till höger syns 
gaveln på Gamla domprostgården. Bakom den skymtar Konsistorienotariegården 
som revs 1963 när Storgatan breddades än en gång.
Att flytta ett så stort hus var inte alldeles enkelt och många var nyfikna. Kanske finns det en massa linköpingsbor som än idag minns när huset flyttades. Självklart skev tidningarna om flytten. Det var genom artiklarna och gamla foton som jag verkligen fick klart för mig hur långt man flyttat huset. Östgöta Correspondenten följde arbetet och rapporterade i tidningen. Av en av tidningsbilderna kan vi ana att murarna som arbetade med den nya husgrunden började bli trötta på frågan om varför dom inte murade rakt. Påpassligt fotograferade tidningens fotograf skylten som satts upp vid den nybyggda grundmuren – O.B.S! MUREN SKALL VARA KROKIG!

Tio år efter flyttningen av Gamla domprostgården revs bebyggelsen på Konsistorienotariegården (ett riktigt tungvrickande gårdsnamn). Gårdens bostadshus ska, enligt en artikel i Corren, ha varit från omkring år 1810 och var placerat längs med Storgatan, väster om domprostgården. Det är det huset som skymtar bakom domprostgården på äldre foton.

När man flyttade Gamla domprostgården passade man på att förse huset med en källare. Vad som finns i källaren? Ja, den spännande historien ska jag berätta en annan gång.

Ann-Charlott Feldt 
Arkeolog

Är någon intresserad av att läsa mer om den arkeologiska undersökningen? Länk till rapporten finns här.