onsdag 31 januari 2018

En fyndrik dag på museet

Idag gick hela dagen i föremålens tecken. Det är konstigt hur saker sammanfaller ibland. På förmiddagen kom en kollega från Norrköpings stadsmuseum på besök. Hon var här för att se på våra fynd från Norrköpings 1600- och 1700-tal. Där, på stadsmuseet, planeras en utställning och kanske behöver dom låna in föremål från oss. Vi hade en hejdlöst trevlig förmiddag med fyndprat samtidigt som vi gick igenom alla de fyndbackar från Norrköpingsundersökningar som vi har i vårt magasin. Vi koncentrerade oss på keramik och kakel och där finns så mycket spännande.

Ett reliefkakel från 1600-talet som hittats i kv Stenhuset i Norrköping
Lagom till lunch kom nästa kollega. Den här gången var det en leverans av fyndfördelade föremål från undersökningar som arkeologerna på Arkeologikonsult gjort runt om i Östergötland. Det var trettio fyndbackar som skulle lastas in, transporteras ner i magasinet, packas upp och ställas på plats på hyllorna. Här var det fynd från alla tider och många platser. Det var stenåldersfynd från Kvillinge och Skänninge; bronsålders- och järnåldersfynd från Tingstad; mera järnåldersfynd från Kvillinge och Landeryd; vikingatida och medeltida fynd från Händelö och så flera fyndmaterial från 1600- och 1700-talets Norrköping.

Fynd som levererats av kollegorna på Arkeologikonsult.
När besökarna avtågat åt respektive håll var det dags för mera fyndhantering, men nu handlade det om administration. En liten bunt nya rapporter från Arkeologerna vid Statens historiska museer kom med posten. Varje rapport går vi igenom för att se om det hittades några föremål på undersökningen och i så fall skickar vi en blankett till Riksantikvarieämbetet där vi anhåller om, eller avstår ifrån, att få fynden fördelade till Östergötlands museum. Just nu är det fullt i de arkeologiska magasinen här hos oss och då blir mest så att vi avstår från att begära fynden.

Mats Magnusson ställer fyndbackarna på plats.
Kanske kan ni få se keramik och kakel från våra magasin i en utställning på Stadsmuseet i Norrköping framöver. Och vem vet - kanske några av fynden som kommer att visas är från de fyndmaterial som kollegan från Arkeologikonsult levererade idag.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

onsdag 17 januari 2018

En sol från bronsåldern

Under förra året handlade inläggen här på bloggen, med få undantag, om Linköping och historisk tid. Nu är det dags att bryta den trenden – åtminstone för en liten stund. Den här gången flyttar vi oss tillbaka ca 2500 år i tiden och till Valdemarsviks kommun. Och på köpet får vi oss lite sol.

År 1987 trillade ett underligt bronsföremål fram ur ett gruslass vid ett vägbygge. Det var när vägen norr om Hornsberg i Valdemarsviks kommun skulle breddas och gruset som användes som vägfyllnad kom från Kurums grustag i Tryserums socken. Föremålet var en solskiva från senare delen av bronsåldern.

Solskivan från Kurum. Foto Lasse Norr, Östergötlands museum.
När solskivan hittades kallades arkeologer till den plats där gruset kom ifrån. Där kunde det finnas fler föremål som hörde samman med solskivan. Grustaget undersöktes utan att något som kunde kopplas till fyndet hittades. Istället fann arkeologerna en stenåldersboplats som fanns där långt innan bronsålderns människor tappade eller offrade sin solskiva. På stenåldersboplatsen hittades bl a skärvor av gropkeramik och stenföremål tillverkade av Västervikskvartsit.

Soldyrkan spelade sannolikt en stor roll under bronsåldern och spåren kan ses över hela Europa. På de svenska hällristningarna finns olika sorters rundlar som troligen föreställer solar och en del är mycket lika de solskivor som påträffats. På en hällristning i Hjulatorp i Bergs socken i Småland finns t o m en rundel som är försedd med stång och kläppar och på ristningar i Brastads socken i Bohuslän finns flera solskivor avbildade, bl a en som är placerad på ett stativ. Även på hällarna i Himmelstalund utanför Norrköping finns solskivor avbildade.

För några år sedan genomfördes inventeringar efter hällristningar vid Casimirsborg i Gamleby socken. Där hittades en ristning föreställande en solvagn. Den består av en solskiva placerad på ett stativ som står på en vagn. Det är första gången den typen av ristning hittats på ostkusten. Fyndplatsen för ristningen ligger bara 25 km söder om Kurum. Läs mer om de nyfunna ristningarna i Fornvännen.

Solskivan från Kurum har tre kläppar som rasslar när man rör på den. Skivan kan dateras till perioden 600-400 f Kr, d v s mot slutet av bronsåldern, på gränsen mot järnåldern. I Sverige har man hittills hittat fyra solskivor. Ingen av dem kan kopplas till några gravar. De övriga är depåfynd, d v s de har hittats tillsammans med flera andra föremål. Kanske har de offrats.

Solskivan från Eskelhem. Foto SHM.
Den första solskivan hittades tillsammans med flera andra föremål år 1886 vid Eskelhems prästgård på Gotland. Uppgifterna om det fyndet är nästan lika knapphändiga som de som finns om solskivan från Kurum. Föremålen ska ha hittats av arbetaren Mårten Johansson vid grävning av Prästgårdens åker "liggande löst i mullen, utan att någon stensättning eller annan anordning utmärkande grafläggning förmärktes". Hela fyndet löstes in av staten för 75 kr och hamnade därefter på Historiska museet.

Förutom solskivan innehåller fyndet från Eskelhem hästutrustning med bl a delar av betsel till två hästar, olika beslag och rasselbleck. Där finns även en bältedosa och några andra föremål. Rasselbleck, som består av tunna bitar av bronsplåt som hänger löst rasslande, är vanliga under yngre bronsålder. Bältedosan, ett stort dosformat metallföremål som bars fastsatt på kvinnodräktens bälte, antyder att fyndet ska kopplas till en kvinna eller kanske en gudinna.

Då Oscar Montelius publicerade fyndet år 1887 ansåg han att det rörde sig om föremål från en helig vagn, en kultvagn med en "solskiva" som dragits av två hästar. Vagnsdetaljer saknas dock i fyndet. En annan tolkning som senare framförts är att det handlar om två ryttarbetsel och att beslagen suttit som utsmyckning på träns eller tyglar.

Ytterligare två fynd av solskiveliknande föremål har gjorts vid Härnevi prästgård. År 1902 grävdes ett dike på Prästgårdens mark och då hittades lerkruka. I den fanns vapen och prydnadsföremål i brons insydda i ett hölje av skinn. Fynden finns på Historiska museet och platsen har fått fornlämningsnummer Härnevi 69:1.

Kanske satt solskivan på tistelstången på en vagn.Teckning Johan Levin, Östergötlands museum.

Om solskivan från Kurum suttit på en vagn eller burits på en stav låter jag vara osagt. Vagnen på teckningen är en fri rekonstruktion efter en bronsåldersvagn som hittats i Dejbjerg i Danmark. Solskivan tillhör Östergötlands museums samlingar. Den har varit utställd i museets basutställning men har sedan några år fått flytta tillbaka in i museets magasin. Kanske dyker den upp igen i någon framtida utställning.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog