onsdag 27 november 2019

Kulturarvsdagen

I fredags (2019-11-22) gick Kulturarvsdagen Östergötland av stapeln och två av oss byggnadsantikvarier tillsammans med Emma Karlsson, arkeolog, höll i stadsvisningar inför deltagarna. Tema för dagen var hållbar stadsplanering.

Maria Klint pratade om kyrkomiljön kring domkyrkan, Klara Johansson om kvarteret Eddan och Emma kring Hospitalstorget- alltså lite smått och gott och lite gammalt och nytt, och också det som gör en stad så levande och intressant.

Läs mer om Kulturarvsdagen här
eller på facebook där bilderna är hämtade ifrån.

Vi tackar för visat intresse och hoppas på fler stadsvisningar inom kort.
Nedan kommer ett urval av bilder från dagen.

//Byggnadsantikvarie Maria Klint

Maria berättar om byggnaderna kring domkyrkan

Kvarteret Eddan, ett nytt inslag i stadsmiljön

Klara visar bilder över kvarteret

Emma berättar om grävningen vid Hostpitalstorget och Maria Fredin, projektledare vid stadsutvecklingskontoret, kompletterade med info om den nutida planeringen av torget. 













tisdag 19 november 2019

Bronsåldersmiljö med skärvstenshögar, härd och skålgropar i Vänge utanför Linköping


I augusti 2018 gjorde museet en förundersökning på och runt en åkerholme vid Stora Vänge öster om Linköping. ”Huvudnumret” på grävningen var en av två skärvstenshögar uppe på åkerholmen. Skärvstenshögar är en lite gåtfull typ av fornlämningar. Å ena sidan kan de liknas vid forntida avskrädeshögar fulla med skörbrända och skärviga stenar, kol/sot och ibland föremål som malstenar, keramik, djurben m.m. Stenarna kan vara kokstenar, dvs. stenar från eldstäder och kokgropar som blivit sönderbrända och uttjänta och slängts på en avfallshög. Å andra sidan verkar skärvstenshögarna ibland vara omsorgsfullt anlagda med inre konstruktioner som exempelvis större stenar lagda i cirklar och/eller med en yttre begränsande ring av större stenar, en s.k. kantkedja. Det finns teorier om att skärvstenen ibland har producerats i rituellt syfte, kanske har man eldat och bränt stenen direkt på högen. Ibland har man påträffat människoben i högarna. Skärvstenshögarna dateras vanligen till bronsålder (1800-500 f.Kr.), men ibland är de från äldre järnålder (500 f.Kr.-400 e.Kr.).

Vid den här grävningen koncentrerade vi oss på en ”tårtbit” som motsvarade ungefär en fjärdedel av den något ovala skärvstenshögen. Ett mäktigt lager med kol-/sotblandad mylla samt rikligt med skärvsten framkom. Högen visade sig vara försedd med både en inre stenring av kraftiga stenar och en yttre kantkedja. Ett mindre antal obrända ben, varav en djurtand, påträffades. Tanden samt åtminstone ett av de övriga benen kommer från nötkreatur. Högen daterades med två C14-dateringar till ca 1520-1210 f.Kr., dvs. äldre bronsålder.



Skärvstenshögen under utgrävning.



Skärvstenshögen i genomskärning.


I uppdraget från Länsstyrelsen ingick även att gräva sökschakt runt omkring skärvstenshögarna uppe på åkerholmen, samt runt åkerholmen ute i åkern. Ungefär 6 m norr om den undersökta skärvstenshögen hittade vi en eldstad. Även den daterades till äldre bronsålder, ca 1620-1450 f.Kr.

Den västra delen av åkerholmen bestod av berghällar. Två skålgropar (även kallade älvkvarnar) påträffades på hällen i partiet mellan de två skärvstenshögarna. Skålgropar är en slags hällristningar i form av inknackade gropar i berget. I det här fallet var de ganska vittrade och otydliga, ca 5 cm i diameter och ca 0,5 cm djupa. Skålgroparnas typiska datering är bronsålder, även om de i vissa fall kan vara både äldre och yngre. Den vanligaste tolkningen är att de har använts i fruktbarhetsriter av olika slag. De passar väldigt bra in i bronsåldersmiljön i Vänge.

Vi hittade även spår av människor från något senare tider. Nere på åkern, snett nedanför skärvstenshögarna, grävde vi fram en eldstad från romersk järnålder. Eldstaden fick en C14-datering till ca 0-140 e.Kr.

Nu är rapporten klar och finns att läsa på museets hemsida.

Anders Olofsson
arkeolog