tisdag 25 november 2014

Slutundersökningen vid Åby Västergård (Ullevileden)

För några veckor sedan avslutade vi den andra av de båda undersökningarna inför Ullevileden. Om den första kan man läsa här.

Vid Åby Västergård undersökte vi en boplats (RAÄ 503) som vid förundersökningen hade daterats till yngre järnålder. En djurtand som påträffades i en möjlig gårdsplan daterades dock till 1200-tal, dvs medeltid.

På grävytan ligger även själva gården ”Åby Västergård” som efter laga skifte flyttades till platsen på 1860-talet. Ingenting i de historiska källorna skvallrar om någon bebyggelse på platsen under 1600- och 1700-talen. Till skillnad mot ett flertal andra platser runt Linköping verkade det utifrån förundersökningsresultaten inte finnas någon kontinuitet från yngre järnålder fram till historisk tid på denna plats.

En av målsättningarna med slutundersökningen var att se om platsen övergavs under medeltiden och kunde vi i så fall hitta några ledtrådar till varför?

En stor del av ytan låg i en svag sydsluttning ner mot ett låglänt område som så sent som i början av 1900-talet ofta översvämmades och var en perfekt fångstplats för gädda.

Del av undersökningsytan med nuvarande Åby Västergård i bakgrunden.


Efter avbaning framträdde en stor mängd stolphål som tillhörde olika slags hägnader samt två mindre huskonstruktioner som troligtvis har fungerat som ekonomibyggnader. Förutom stolphål innehöll ytan lager, gropar och ett fåtal härdar och kokgropar.

I nordvästra hörnet av slutundersökningsområdet undersöktes den möjliga gårdsplanen som påträffades vid förundersökningen. Den bestod i södra delen av större stenar för att på så vis jämna ut den svaga sluttningen och göra ytan plan. Strax norr om packningen, precis i kanten av undersökningsområdet, påträffades två kraftiga stenskodda stolphål som med stor sannolikhet ingår i en större huskonstruktion. Eftersom resten av byggnaden ligger utanför det nu aktuella vägområdet hade vi tyvärr inte möjlighet att undersöka lämningen vidare. Tolkningen som gårdsplan är dock rimlig och i norr angränsar alltså lämningen sannolikt till ett större bostadshus.


Gårdsplanen



Ett av de kraftiga stenskodda stolphålen.
Undersökningsytan innehöll få fynd men en blå glaspärla samt tidstypisk keramik vittnar ändå om yngre järnålders/tidigmedeltida aktivitet på platsen.

Prover i form av 14C och makrofossil är än så länge inte analyserade men utifrån resultatet av själva fältarbetet pekar det mesta mot att ytan utgör utkanten av en boplats från yngre järnålder/tidig medeltid. Här har man haft mindre ekonomibyggnader, hägnader och odlade ytor. Under vissa tider på året har man säkerligen kunnat fiska i det angränsande låglänta området i söder som periodvis var översvämmat. Själva bostadshusen antas vara placerade strax norr om det nu aktuella området.

När övergavs då platsen? Under undersökningens sista fältdagar, när den extraanställda personalen redan hade slutat och då alla tankar egentligen bara var inriktade på att ta in allt material och avveckla fältetableringen, kom den stora överraskningen.   

Den sista anläggningen som undersöktes utgjorde en svåravgränsad diffus mörkfärgning och tolkades först som ett kulturlager eller möjligtvis en brunn. När vi undersökte lämningen närmare noterades huggna kalkstensbitar. Efter ytterligare ett tag blev det uppenbart att anläggningen även var mycket djupare än förväntat och när väl lämningen var helt utgrävd stod vi med faktumet att vi hade hittat en källare med kalkstenstrappa!


Källaren


Källarens väggar var kallmurade, till stor del med stora stenblock. Ena sidan bestod  av en berghäll. Trappan var fint lagd med huggna kalkstensbitar som trappsteg. Dörrtröskel samt troliga golvreglar av trä var välbevarade och skickades iväg för dendrokronologisk analys. Vi antar att källaren ursprungligen har haft ett trägolv som senare har plockats bort och återanvänts. Liksom resten av lämningarna innehöll källaren knapphändigt med daterande fynd.

Det ovannämnda talade för en äldre, kanske rentav medeltida, datering. Om källaren fylldes igen under 1800-talet borde massorna innehålla ”skräp” i form av spik, glas, porslin, fajans m.m.

De efterlängtade analyssvaren på dendroproverna anlände för bara några dagar sedan och visade att trämaterialet i källaren sannolikt kan dateras till 1630-tal! Analysen var svår att genomföra och vi kommer därför även att komplettera med 14C-analys.

Dateringen till 1630-tal är en intressant överraskning. Enligt de historiska källorna ska det inte finnas någon bebyggelse på platsen under 1600- och 1700-talet. Källaren är alltså något av en gåta.  Nu får vi studera det historiska källmaterialet på nytt och se om vi kan hitta någon ledtråd. Med hjälp av ytans övriga 14C-analyssvar kommer vi också kunna se om det finns en kontinuerlig bebyggelse på platsen mellan yngre järnålder och 1600-tal eller om källaren vittnar om ett tredje bebyggelseskede.   



Tanken var från början att vi skulle filma grävningen med en minihelikopter och lägga ut filmsekvensen här på bloggen. Tyvärr blåste och regnade dock dagarna för filmningen bort. Som en liten kompensation gjorde vi i stället en s.k. photosphere (se ovan). Om man vill kan man även ta en titt på undersökningsytan vid Aspegården.

Vi som grävde: Tim Schröder, Mattias Johansson, Madeleine Forsberg,
Roger Lundgren, Fredrik Samuelsson...
...och Viktoria Björkhager!


Fredrik Samuelsson och Roger Lundgren

Projektledare

fredag 14 november 2014

På besök hos kollegor i kloster

Efter en ganska hektisk höst har några av oss arkeologer på avdelningen slagit oss lösa och besökt våra kollegor från Riksantikvarieämbetet UV Öst som just idag avslutar undersökningen i kvarteret Eddan i Linköping. Platsen som undersökts är den stora parkeringen vid korsningen Drottninggatan – Djurgårdsgatan som brukar kallas gamla-gamla busstorget.
 
UV Östs arkeolog visar och berättar.

Platsen tillhörde sannolikt stadens franciskanerkonvent på medeltiden och bland fynden fick vi se föremål som tolkades som avfall från konventet. En bit av ett tegel kom från en hypocaust, d v s en medeltida värmeanläggning. Sådana har funnits i bl a S:t Olofs kloster i Skänninge och i både Vadstena kloster och Vadstena biskopshus. Andra fynd var ribbtegel från tegelvalvens valvribbor och en fin ljusstake i keramik.


I fyndbacken ligger ett stort tegel med ett
runt hål. Det kommer från en hypocaust.
Riktigt spännande var det breda och djupa dike som fanns inom området. Det kan vara spår efter en begränsning - en vallgrav - runt konventsområdet. Redan vid en utgrävning 1988 hittades spår efter ett rejält dike i Nygatan. Vid en georadarundersökning som gjordes i våras i kv Ekollonet (strax öster om Hospitalstorget) fanns ett kraftigt stråk på radarbilderna. Det tolkades vi då som ett dike som kan ha avgränsat konventsområdet åt öster. Kanske hänger diket i Eddan samman med det som hittades i Nygatan och det vi såg som en skugga på radarbilderna i våras.

Våra kollegor på UV Öst har hittat nya pusselbitar till franciskanerklostrets historia och det ska bli spännande att se resultatet av den bearbetning av fältmaterialet som nu tar vid.







Vi önskar lycka till och tackar för visningen vi fick.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog


Mer att läsa: 

Utgrävningarna på busstorget har en egen facebooksida

I Corren kan man också läsa om vallgraven och se bilder från undersökningen

Mer om hypocauster kan du läsa i Nils Johanssons magisteruppsats från Uppsala universitet:

Här kan du läsa om hyocausten i biskopshuset i Vadstena


lördag 18 oktober 2014

Färdiggrävt i Mässingen

Nu har vi flyttat in på kontoret med allt material från undersökningarna i kvarteret Mässingen, Rodgagatan och Sveaparken i Norrköping. Förra veckan var vår sista fältvecka och den var hektisk, så som det alltid blir mot slutet av en undersökning. Det är då alla lösa trådar ska knytas ihop och alla frågetecken rätas ut. Dessutom är det all logistik med en avetablering som ska fungera. Det är inte bara redskap, fynd och ritningar som ska packas ihop och flyttas in. Det är bodar, vatten och el som ska avbeställas, staket som ska bytas ut, transporter som ska ordnas och en himla massa annat.

Husgrund från 1600-talet efter ett regn.
För att röra till det ytterligare på slutet så var de vädergudar som hållit sin hand över undersökningen i nästan sju veckor helt plötsligt på dåligt humör. De bestämde sig för att ge oss och utgrävningen en rejäl rotblöta. En morgon stod en stor del av undersökningsytan under vatten. Med tanke på att den nya staden var byggd på lergrund så kunde vi inte förvänta oss att det skulle torka upp på ett bra tag. Den dagen fick inledas med att maskinen grävde en dräneringsgrop som vattnet leddes ner i. Undersökningen kunde slutföras och det gällde bara för arkeologerna att inte ta snedsteg och själva falla i gropen.

Annika Jeppsson, undersökningens kakelexpert, registrerar 
våra fina fajansfynd.
Nu, när vi kommit in på kontoret, tar nästa fas av arbetet fart. Fynden ska tvättas och registreras, ritningar ska renritas, kontextblanketter registreras, foton sorteras m m. Jordprover som vi samlat in ska skickas till arkeobotanikern Jens Heimdahl på RAÄ i Hägersten. Träprover från stolpar och golvbjälkar ska till Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi i Lund för datering.  Slaggen åker till Geoarkeologiskt laboratorium (UV GAL) på RAÄ i Uppsala. Djurbenen får stanna kvar på Östergötlands museum där vår osteolog Petter Nyberg ska analysera dem så att vi får veta vad som stått på menyn i hushållen i kvarteret.

En holländsk Jonapipa från tidigt 1600-tal.
Också en del av föremålen ska ut och resa. Kritpiporna ska till Sveriges ledande expert på sådana – Arne Åkerhagen på Vendelsö. Föremål som behöver konserveras (metaller och organiskt material) får resa till Kalmar och konservatorn Max Jarehorn på Oxider AB. Ett urval av keramiken ska genomgå ICP-analys hos Torbjörn Brorsson på Kontoret för keramiska studier i Nyhamnsläge. En ICP-analys görs för att vi ska få veta varifrån råmaterialet, d v s leran, i skärvorna kommer. Det är extra spännande med tanke på att tomterna som vi undersökt tillhört mässingsbruket och sannolikt bebotts av utländsk arbetskraft. Om de kinesiska porslinsskärvorna ska ut och resa eller om de får hembesök vet vi inte än men vi vet att porslinsexperten Göte Nilsson Schönborg ska titta på dem. Kanske kommer fler experter att kopplas in när det gäller fynden. Om det behövs vet vi först när alla fynd är registrerade.

Nu ska vi pusta ut efter några intensiva veckor
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

måndag 29 september 2014

Tomtdike, gropar och tobak i kv Mässingen

Under de senaste veckorna har arbetet i den östra delen av kv Mässingen intensifierats och på sina ställen har vi kommit ner på ursprunglig marknivå. Det innebär att alla ovanliggande lager grävts bort, och att vi därmed fått en tydligare bild av de anläggningar som finns på platsen. En av många intressanta lämningar är återstoden av ett nedgrävt dike i nord-sydlig riktning. Diket finns bevarat till en längd av ca 12 meter, är 0,5 meter djupt och har uppskattningsvis varit 1-2 meter brett; uppskattningsvis eftersom ena sidan grävdes bort då ett avloppssrör skulle läggas ner. Intill och parallellt med diket hittade vi dessutom spår efter störar som stått på rad. Dessa visar att det tidigare stått ett staket på platsen.

Det delvis regnfyllda tomtdiket med raden av störhål 
markerade med gula pinnar. 
Så vad säger då detta? Jo, att diket är ett gränsdike som grävts för att markera gränsen mellan två tomter. Detta bekräftas också av en karta från 1728 som visar att tomtgränsen mellan tomt 3 och 4 på kv Mässingen låg på denna plats. Antagligen är tomtgränsen äldre än så och hänger troligtvis samman med den tomtindelning som blev aktuell efter 1655 års stadsbrand. När diket sedermera spelat ut sin roll som tomtgräns ersattes det av ett trästaket – därav spåren efter störarna intill diket.









Gropar av olika slag
Det var nu inte bara ett dike som grävts ner utan även ett par avfallsgropar, en mindre och en större. Den mindre gropen var ca 1,4 x 1,2 meter stor och 0,2 meter djup. I den hittade vi ett avfallsmaterial bestående av bland annat slaktrester, glaserat golvflis av tegel, kakel och keramikskärvor från olika slags sönderslagna grytor och kärl. En del av materialet kan dateras till 1600-talet.

I förgrunden syns den större gropen med stolphål runtom och bakom den ligger den mindre
gropen. Båda är vattenfyllda då de fotograferades förra veckan efter ett rejält regn. 
Den större gropen var nästan 3 meter stor och ungefär lika djup som den mindre. I lagret i den övre delen av gropen fanns kasserade hushållsföremål från 1800-talet, men lite längre ner hittade vi en bit svartglaserad taktegelpanna och keramikskärvor som kan vara från 1600-1700-talen. Det som är särskilt intressant med just den här gropen är att den omges av flera stolphål. Det betyder att det kan vara frågan om en liten byggnad av något slag och det ska vi nu undersöka vidare.

Tobaksodlingar
Det är inte alltid så att det som är av arkeologiskt intresse är synligt för blotta ögat utan uppdagas först på mikroskåpnivå. Det gäller till exempel förekomsten av fröer. Av den anledningen samlar vi in jordprover för analys från de lager och anläggningar vi gräver. En sådan analys utfördes nyligen av Jens Heimdahl, vår inkallade expert på makrofossilt växtmaterial. I ett tjockt odlingslager som vi undersökt hittade han fröer efter tobaksväxter.

”Tobakslagret” undersöks på hackbord. Eftersom tobaksodlingarna gödslades med dynga och hushållsavfall
kan vi hitta föremål i lagret, till exempel kritpipsskaft, glasbitar och keramikskärvor av olika slag. 

Att hitta äldre spår efter tobaksodling i Norrköping är inte unikt för kv Mässingen utan har också påträffats vid arkeologiska undersökningar inom till exempel kv Ruddammen och kv Skeppet vid Nya Torget. Dessa undersökningar visade att tobaksodling förekommit i staden under perioden 1725-1775. Tillsammans med de nya fynden från kv Mässingen får vi en ännu bättre bild av ”tobaksstaden” Norrköping på 1700-talet. Norrköping var för övrigt en av de främsta städerna i Sverige när det gällde odling av tobak, och tobaksodlingar för kommersiellt bruk fanns kvar ända fram till 1940-talet.  

Kristina Jansson
Arkeolog

tisdag 23 september 2014

Ett litet underligt hus vid Rodgagatan i Norrköping

Första skymten av det lilla huset.
För snart en månad sedan berättade vi om ett litet hus vi hittat i Rodgagatan i Norrköping. Det dök upp direkt under de sentida fyllnads- och bärlagren. Kulturlagret som omger byggnaden kan utifrån fynden dateras till 1600-talet. Husgrunden är grävd ner genom 1600-talslagret och det odlingslager som finns därunder.

Nu har vi undersökt byggnaden och dokumenterat dess konstruktion. Grunden består av två skift naturstenar lagda i kallmur och nergrävda ca en halv meter i den naturliga leran under odlingslagret. Nedgrävningen utanför muren var fylld med lera. Inuti byggnaden fanns överst några plankor, därunder sandiga lager över ett rejält trägolv. 




I springorna mellan golvplankorna hade man stoppat ner träflisor och mossa som en tätning. Där golvplankorna anslöt mot stengrunden fanns dessutom en lertätning. Golvet vilade på golvbjälkar som varierade i utseende. Åtminstone en golvbjälke var återanvänd, d v s den hade suttit någon annanstans innan den kom att användas som golvbjälke.


Ett rejält trägolv.
Byggnaden är liten, bara 2,90 x 1,65 m invändigt. Vi har inte hittat några fynd som kan hjälpa oss att datera den eller att förstå vad den användes till. Golvbjälkar och golvplankor kan ge oss en idé om dateringen genom en dendrokronologisk analys. Den kommer tyvärr inte att bli helt säker då en del av virket återanvänts. Genom en analys av makrofossil hoppas vi få veta vad byggnaden använts till. Tills analyserna är klara får vi fortsätta att gissa.

Golvbjälkar av varierande form under trägolvet.

Nu är huset bortgrävt och schaktet i Rodgagatan har redan börjat fyllas igen. Utgrävningen fortsätter dock även hela nästa vecka men då är den helt koncentrerad till kvarteret Mässingen.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

måndag 15 september 2014

Hus i kvarteret Mässingen och Rodgagatan

Den arkeologiska undersökningen i Norrköping fortskrider och vi undersöker nu hus från både 1600-talet och 1700-talet. För att nå ner till dessa måste vi ta bort de kraftiga grunderna av sprängsten som hör till bebyggelsen från mitten av 1800-talet.

En tegelmur som vilar på en grund av stora sprängstenar. Muren fanns mellan 
två hus från 1855 respektive 1874 vilka låg utmed Slottsgatan
Det är en hel del jobb även med de där ”moderna” husgrunderna som vi egentligen inte är särskilt intresserade av. Först måste de schaktas fram. Sedan ska de rensas upp så att vi med säkerhet kan avgöra att de hör till den senaste bebyggelsen. Därefter mäter vi in grunderna och fotograferar dem innan de grävs bort med maskin och de stora stenarna kan fraktas iväg från undersökningsområdet.

Idag har vi grävt fram och grävt bort den här grunden som hört till ett gårdshus från 1855.
Anledningen till att de dokumenteras så pass noga är att de i flera fall har hört till tvåvåningshus och därmed är grundläggningen nedgrävd genom de äldre lagren med dess olika konstruktioner. De är, precis som olika moderna ledningsschakt, störningar i den fornlämning vi vill undersöka och de inmätta murarna kan förklara varför det kanske saknas delar av de äldre konstruktionerna.

I ett hus från 1874 fanns rester av en halvkällare murad med tegel och försedd med kalkstensgolv.
1800-talets bebyggelse fanns kvar långt in på 1900-talet och i rivningsmassorna hittar vi många skärvor av hushållsföremål från den tiden då husen var bebodda. Där finns trasiga kaffekoppar, skålar och tillbringare i flintgods, bitar av gamla pilsnerflaskor och nubbeglas samt skärvor av enklare skålar av glaserat lergods. Det är fynd som vi inte kommer att spara annat än i undantagsfall. Fast visst blir man ibland lite sugen på att ta med en fint mönstrad tallriksskärva från 1800-talets slut eller en vacker formad hals till en glaskaraff.

En glaskanna tillhör de mer moderna fynden.
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog


onsdag 10 september 2014

Arkeologi och kemi i kvarteret Mässingen

Det är full fart på utgrävningen i kvarteret Mässingen, Rodgagatan och Sveaparken i Norrköping. För en besökare kan det se ut som ett fullständigt kaos med flera uppgrävda ytor, grävmaskiner, arkeologer, murar, högar med sprängsten och jordhögar överallt. Jordhögarna gör att det ser ut som ett gäng jättemullvadar varit i farten, men högarna har sin förklaring.

Här grävs husgrunder från 1800-talet fram för att mätas in och sedan schaktas bort
så att vi kommer ner till 1700-talet. I bakgrunden syns några av alla våra jordhögar.
Innan undersökningarna inleddes hade Norrköpings kommun låtit analysera ett antal jordprover från området och det visade sig att det fanns en del otäcka föroreningar i marken. Det innebär att vi under utgrävningen måste ha ordentlig kontroll på de jordmassor vi gräver upp. Vi måste ta reda på vilka massor som vi kan använda för att fylla igen en del av schakten och vart vi kan skicka de övriga.

Kontrollen sker i nära samarbete med experter från Sweco Environment AB, som nästan dagligen är ute hos oss och tar jordprover i våra högar. För att få tillförlitliga analyser måste de olika jordlagren hållas åtskilda – vilket förstås inte är något konstigt för oss arkeologer eftersom att vi vanligen gräver lagervis. Problemet är bara att högarna måste mellanlagras till analyserna är klara och vi vet vart de olika högarna ska ta vägen. Här gäller det att logistiken fungerar så att vi snabbt får svar (det brukar gå på ett eller två dygn) och att vi därefter får dit lastbilar som kan köra bort högarna. Blir dom för många blockeras grävmaskinerna och nu när den ännu inte undersökta ytan stadigt minskar blir det också allt mindre plats att lägga upp nya högar på. Jag trodde faktiskt aldrig att jag som arkeolog skulle känna en genuin lyckokänsla av att se en jordhög lastas på lastbil men det här är en utgrävning där en bortkörd jordhög känns nästan lika bra som en framgrävd huskonstruktion.

Jordhögarna finns överallt i väntan på analysresultat och transport.
Nu har vi hittills haft tur med våra jordhögar. Det har inte varit så många lager som innehållit några större mängder bly, nickel eller andra otäckheter men visst några fått åka iväg för sanering. För oss arkeologer som hanterar massorna gäller det att ha handskar när vi arbetar och låta bli att stoppa otvättade fingrar i munnen. Annars gräver vi på som vanligt och vi återkommer och berättar om vad vi hittar i kommande blogginlägg.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog