söndag 26 juni 2016

Vem bodde i kvarteret Mässingen?

Under hösten 2014 arbetade vi med en arkeologisk undersökning i kvarteret Mässingen och Sveaparken i Norrköping och vi har berättat om den flera gånger här på vår blogg. Sedan dess vi tagit hand om fynd, ritningar och alla inmätningar. Prover har valts ut och skickats iväg. Provresultat har kommit tillbaka och nu pågår rapportarbetet för fullt. Som en del i rapportarbetet försöker vi koppla samman de husgrunder vi hittat med de personer som enligt olika arkiv ska ha bott på platsen.

Till vår hjälp har vi haft historiska kartor, kyrkböcker och mantalslängder. Tomterna vi undersökte ägdes av Mässingsbruket under 1700-talet. Det framgår av både 1700-talskartorna och mantalslängderna. Men någon mer information ger inte de historiska kartorna och den enda stadskartan från 1600-talet - den ganska hopplösa kartan från 1640 – visar bara att kvarteret fanns vid den tiden men berättar inget om vad det kallades, vem som ägde tomterna eller vilka som bodde där.

Lantmäteristyrelsens arkiv, akt D75-1:12 upprättad år 1728 av lantmätare 
Sven Ryding. Ett utsnitt ur kartan som visar en del av Qvadraten 
Saltängen. Tomterna 1-4 motsvarar kvarteret Mässingen idag.
Kyrkböckerna från Norrköping visade sig vara svåra att arbeta med. Det är inte självklart att de som bor i ett visst kvarter tillhör samma församling. I Norrköping finns förutom stadsförsamlingen (S:t Olai) och landsförsamlingen (S:t Johannes), även den tyska församlingen (Hedvig) och den Mosaiska, d v s den judiska församlingen. De sistnämnda var inte territoriella församlingar utan församlingsmedlemmarna kunde bo lite överallt i staden. 

Kvar att söka i var då mantalslängderna. Där förtecknades alla som betalade mantalspenning och längderna för hela Sverige från åren 1642–1820 är skannade och sökbara via Riksarkivet eller ArkivDigital. Alla arbetsföra mellan 15–62 år skulle betala mantalspenning. Adeln, tjänstfolket på hovet och säterierna var från början undantagna. Även fattiga och sjuka kunde befrias. Det kan finnas många spännande uppgifter om personerna i mantalslängderna. Under olika tider har olika saker beskattats och längderna kan ge en inblick i hushållens ekonomi. Där kan bland annat finnas uppgifter om fickur, boskap, tobaksbruk, brännvinspannor, siden och antal fönster. Tyvärr så hittade jag inga sådana uppgifter i längderna över de personer jag var intresserad av.


Plan som visar den uppmätta husgrunden med spisfundamentet i hörnet. Slottsgatan är nedåt (söderut) i bilden. Uppe till vänster syns hur huset ligger på tomt nr 3 enligt 1728 års karta.

Ett av de yngre husen som vi undersökte i kvarteret Mässingen låg på det som under 1700-talet benämndes som tomt nummer 3 i Qvadraten Saltängen. Tomten var obebyggd enligt mantalslängden för år 1729. Troligen hade den då stått obebyggd sedan ryssarnas härjningar år 1719. För åren 1730-1740 saknas mantalslängder. I längderna från 1741 och 1742 får vi veta att båtkarlen Petter Kahlsson med hustru bodde på platsen. År 1746 har dom flyttat ut och ersatts av båtskepparen Lars Moberg med hustru. För båda familjerna anges att de var ”Mässingsbruksfolk”. Under ett antal år på 1750-talet anges inte vilka som bodde på dom olika tomterna utan det hänvisas till en särskild lista för mässingsbruket. Vid några tillfällen noteras dock att det är ”oförmöget folk” (Kan det betyda fattiga eller kanske sådana som inte orkade arbeta längre?) som bor där.

Utsnitt ur sidan 1915 i mantalslängden för år 1768. Östergötlands läns 
landskontor, akt EIIIa:24. Här står Båtskeppare Moberg med hustru 
och sonen Petter uppskrivna på tomt nr 3 i Qvadraten Saltängen.
Från och med mantalslängden för år 1768 får vi åter besked om vilka som bott på tomt nummer 3. Ännu bor båtskeppare Moberg och hans hustru kvar. Den här gången får vi veta att Moberg är 67 år gammal. Här finns även sonen Petter, som därmed är så pass gammal att han betalar mantalspenning. Dessutom bor änkan Christina Andersdotter på gården. Hon uppges vara 63 år gammal och sjuk. I mantalslängden för 1776 noteras Lars Moberg som ”förre Båtskepparen” och i nästa bevarade längd som är från 1783 står hustrun ensam kvar som änka. Ännu år 1789, hela 43 år efter första noteringen, bor Mobergs änka kvar.  

En båtskeppare skötte frakt av gods. Troligen fraktade han varor åt Mässingsbruket eftersom han bodde på en av brukets tomter. Den kopparmalm som användes på mässingsbruket kom från Falun. Den transporterades sjövägen från Västerås via Södertälje. Galmejan (zinksulfaten) som behövdes för att tillverka mässing importerades från lite olika håll, bl a Polen, England och provinsen Limburg i Nederländerna. Kanske gick Moberg på utrikesresor ibland.

Här, utmed Slottsgatan, bodde båtskeppare Moberg, hans hustru och 
sonen Petter. Husgrunden består av syllstenar och i grundens hörn 
finns ett rejält fundament till en spis.
När vi nu hittat vår båtskeppare med hustru i mantalslängden kan det kanske vara möjligt att återfinna paret i kyrkböckerna och där få veta vad hustrun hette. Dessutom kanske det finnas fler barn i familjen, något som inte står nämnt i mantalslängden då barn under 15 år inte behövde betala mantalspenning. Det är dock många sidor som måste letas igenom så jag tror att det får vänta. Kanske är det någon släktforskare som läser det här som känner igen familjen och kan fylla på med mer information.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

fredag 27 maj 2016

Dold dekoration i Simonstorp

Den 8 april (2016) kunde ni läsa ett blogginlägg av Ann-Charlott Feldt om Simonstorps kyrka, som ligger utmed vägen mellan Norrköping och Katrineholm. Det handlade om de mystiska skelettfynden under golvet i Simonstorps kyrka. Fynden är fortfarande ett mysterium och ingenting nytt om dem avslöjas här. Däremot finns det  annat som varit dolt i Simonstorps kyrka – inte okänt, men dolt i många år.

Mot koret i öster, foto ÖM 2005.

Mot orgelläktaren i väster, foto ÖM 2005.
I samband med den nuvarande renoveringen av kyrkan ska kyrkorummets tak och väggar rengöras och målas. Taket är ett brädtak, men det har varit pappspänt sedan början av 1900-talet och är i dag målat med vit limfärg. För att undersöka de tekniska förutsättningarna för en ommålning av taket skrapade målarna varsamt fram underlaget i en ruta och fram skymtade en bit av ett måleri, typiskt för det tidiga 1900-talet. År 1909 gjordes en större renovering av kyrkan under ledning av arkitekt Axel Lindegren, Stockholm. Han var släkt med den mer namnkunnige arkitekten Agi Lindegren, som här i Östergötland bl a renoverade kyrkorna Hedvig och S:t Olai i Norrköping, S:t Lars kyrka i Linköping och Mjölby kyrka. Det finns ett antal färglagda ritningar som visar hur Axel Lindegren tänkt sig en målad dekor i Simonstorps kyrka. Dekoren är som en enklare variant av den mycket påkostade utsmyckningen i Hedvigs kyrka (1890), men den hör mer till jugendstilen än till Hedvigs nybarock.


Dekorationerna målades av konstnären C R Forslund, Katrineholm, och det är inte känt i hur stor utsträckning han följde arkitektens förslag, eller om han omformade måleriet efter egna tankar. När arbetet besiktigades av Sigurd Curman, som då var anställd på Överintendentsämbetet där han bl a arbetade med restaureringsfrågor, blev inte omdömet om måleriet det allra bästa. Han tyckte att måleriet har blivit rätt flackt och intresselöst. ”Färgerna äro för blaskiga; icke heller finnas någon schwung i penselföringen. Det hela verkar därför ganska ’könlöst’¨, om jag så får uttrycka mig.” Sigurd Curman blev senare i karriären riksantikvarie.

I Simonstorp var det mer än måleriet som ändrades; bl a försågs korets fönster med färgat glas, ett nytt golv lades, väggarna fick en bröstpanel, bänkinredningen ändrades från slutna bänkkvarter till öppna bänkar och predikstolen flyttades från norra till södra sidan. År 1950 gjordes ytterligare en renovering av kyrkan och då målades det dekorativa måleriet över.

Ett parti av Carl Richard Forslunds måleri.


Sigurd Curman må inte har varit nådig i sitt omdöme, men för en byggnadsantikvarie av i dag är det i alla fall roligt att skymta det mer än 100 år gamla måleriet. Det hela blir inte sämre av att Axel Lindegrens ritningar ligger i Östergötlands museums topografiska arkiv.

Anita Löfgren Ek
Antikvarie







torsdag 26 maj 2016

Titta in på Smedstorps dubbelgård


Smedstorps bebyggelse slår det mesta i vårt län - så många ålderdomliga, grå omålade hus, på ett och samma ställe. Dessutom med dubbel uppsättning av alla byggnader utom dasset, som de båda familjerna har samsats om under århundradena.


Dubbelgårdar har varit vanliga i södra Östergötland och norra delarna av Småland. Oftast har det varit två bröder som har brukat var sin gårdshalva. Det finns fortfarande kvar flera tvillingstugor som utgör en indikation på en dubbelgård. Säkert har det funnits många fler.


När du svänger in på grusvägen till Smedstorp passerar man gården Gibbehult vars mangårdsbyggning är en tvillingstuga. En tvillingstuga är en enkelstuga oftast byggd i två våningar och som antingen är sammanbyggd eller ligger så tätt samman med sin tvilling att man endast kan få in armen mellan husväggarna.


De flesta av husen på Smedstorp är dendrokronologiskt daterade. Genom att studera årsringarnas tillväxt och jämföra med hur virket har vuxit under kalla respektive varma år kan man få fram på året när timret är fällt. Den äldsta byggnaden är från 1600-talets slut men de flesta husen är från 1700-talet. Vi vet att bostadshusen inte är byggda samtidigt och att de är påbyggda med några års mellanrum. 


Till Smedstorp hör även ett ålderdomligt landskap med hamlade träd och artrika ängsmarker. På markerna finns ett torp bevarat. Men det har varit flera på ägorna och vid bäcken syns ruinerna efter kvarnen. Heter det Smedstorp så bör det ju ha funnits en smedja. Söder om trädgården ligger ruinerna efter smedjan, på grund av eldfaran låg den på behörigt avstånd från den timrade gårdsbebyggelsen.


Häng med då naturguide Lars Frölich och jag går ut på vandring, onsdagen den 1 juni kl 18.30. Njut av skönheten i omålat timmer omgivet av späd grönska och blommande ängar. Den här gången tittar vi lite extra på torpet Hagalund. Vi går även ut i de blommande ängarna och får se och höra om alla växter som hör till en riktig slåtteräng.

Vi ses den 1 juni!
Marie Hagsten
Byggnadsantikvarie

Mer om dubbelgården och vägbeskrivning finns på Östergötlands museums hemsida.







onsdag 18 maj 2016

Torsåkra Norrgård – ett gammalt hus i Horn

Torsåkra by ger spännande vibbar. Belägen på en höjd med utsikt över Åsunden, strax norr om Horns samhälle ligger den. En trevlig by med tre stora mangårdsbyggnader från 1900-talets början med stora lummiga trädgårdar ligger på en prydlig rad.

Torsåkra Norrgård gamla mangårdshuset.
En av de gamla mangårdsbyggnaderna finns kvar utmed den gamla bygatan. Det är en enkelstuga uppförd i två våningar. När? Ja det är svårare att säja. På Storskifteskartan från 1795 finns byggnaden inte utritad. Men på Laga skifteskartan från 1848 finns den med. Det finns äldre gångjärnsbeslag som tyder på 1700-talet men smide kan ju återanvändas. Det är ju inte heller säkert att Torsåkrabönderna hängde med i modesvängarna. Ägarna har själva funderat på de fyra kalkstenshällarna som ligger som golv i verandan. Kan de vara från Horns gamla kyrka som revs 1754?

Det fyra kalkstenshällarna, var kommer de ifrån och vad döljer sig på andra sidan.
Byggnaden ska nu renoveras så att den bevaras för framtiden. Tegeltaket läggs om så att det blir helt. Nya hängrännor och stuprör kommer att leda bort vattnet från huset. Självklart blir de med skarpa knän och utkastare. Bottensyllen byts ut mot friskt timmer. Panelen skarvas och fasaden och fönstren målas.

Verandan i originalfärgsättning.
Kanske får vi lösningen av stenmysteriet i samband med renoveringen. Verandan kommer att lyftas bort för att man ska komma åt att renovera. Då kan man lyfta på stenarna för att se om det finns någon inskription. Verandan kommer så klart sättas tillbaka. Den har kvar sin originalmålning i rött, gult och gråvitt. Den har aldrig varit övermålad med någon vit tjock plastfärg. Ett föredöme.

Marie Hagesten
Byggnadsantikvarie

tisdag 10 maj 2016

Flora & historia vid Kallerstad gård


I morgon, onsdag 11 maj 2016, tar naturguide Lars Frölich och jag med er på på en vandring i ruinerna efter Kallerstad by. På 1800-talet var detta en stor slättgård med representativa byggnader och parkliknande trädgård som har kvar sin äldre struktur. Mycket av floran är kvar och i de stora lövträden finns ett härligt fågelliv. Vi tittar också på de förfallna arbetarbostäderna som ännu finns kvar. Här finns många frågor om bebyggelsen och om varför det ser ut som det gör? 


Vandringen är en programpunkt i serien Hit och dit i Östergötland och genomförs i samarbete med Folkuniversitetet.

Samling kl 18.00 vid Veolia Transport, Sigbjörnsgatan, Linköping. Avgift 50 :-

Vi ses!
Marie Hagsten
Byggnadsantikvarie


torsdag 28 april 2016

Nu fortsätter undersökningen på Hospitalstorget

I höstas inleddes arkeologiska undersökningar på Hospitalstorget då Linköpings kommun planerar att bygga om torget. Under vintern har undersökningsområdet varit övertäckt men nu har det vaknat ur sin vinterdvala och utgrävningarna kommer pågå under maj och juni.

Hospitalstorget är ett av stadens yngre torg. Det anlades i mitten av 1800-talet. Innan dess bestod området av bebyggda tomter. Torget har fått sitt namn efter det hospital som legat i området. Hospitalet var ett slags vårdanstalt för äldre, handikappade och sjuka. Det var i bruk från slutet av 1500-talet fram till år 1777. Mycket pekar på att hospitalet inrättades i ett gammalt, nedlagt kloster. Klostret, som tillhörde franciskanorden, grundades i slutet av 1200-talet och tvingades stänga i samband med reformationen.


Redan förra hösten hittades murar och rester efter tegelgolv. Dessutom konstaterade vi att det finns gravar under golven. För ungefär fem år sedan undersökte vi gravar i torgets norra del och i Nygatan. Några av skeletten från den undersökningen har daterats med hjälp av 14C-analyser. Analyserna visar att de döda gravlagts här under medeltiden, d v s på klostrets tid. Sammanlagt tyder allt på att murarna och golven vi hittat är rester efter franciskanernas klosterkyrka!

Vi kommer att visa undersökningarna under maj och juni.

Visningstillfällen i maj:
Tisdag 3 maj kl 17
Tisdag 10 maj kl 12 (lunchvisning)
Tisdag 17 maj kl 17

Visningstillfällen i juni:
Under juni blir det ytterligare 2-3 visningar. Datum för dessa är ännu inte fastställda.

Visningarna är gratis men antalet platser är begränsade.

Vi kommer att berätta mer om undersökningen och resultaten här på vår blogg och på avdelningens facebooksida framöver.

Välkomna!
Emma Karlsson & Ann-Charlott Feldt
Arkeologer

fredag 8 april 2016

Mysteriet i Simonstorp

Många gånger samarbetar arkeologer och byggnadsantikvarier med uppdrag ute i våra kyrkor. En s k antikvarisk medverkan som utförs av byggnadsantikvarien kompletteras med en antikvarisk kontroll utförd av arkeologen. Det kan vara så att de byggnadstekniska lösningar som krävs vid en restaurering berör äldre murverk eller gravar. Precis ett sådant uppdrag har vi haft i Simonstorps kyrka, som ligger i norra Östergötland mitt emellan Norrköping och Katrineholm.

Simonstorps kyrka sedd från norr med den norra korsarmen.
Genom ett kungligt brev, gavs år 1640 tillstånd att uppföra ett kapell i Simonstorp. Anledning var det långa avståndet till sockenkyrkan i Kvillinge. Kapellet stod färdigt 1650 och kallades S:t Pers kapell – efter Petrus Franc, som var kyrkoherde i Kvillinge. Inledningsvis utgjordes kapellet enbart av det nuvarande timrade långhuset. Under senare delen av 1660-talet byggdes en sakristia på norrsidan, och ett tiotal år senare tillkom koret med den tresidiga absiden i öster.

År 1697 byggdes en korsarm på norrsidan och sakristian flyttades då till långhusets södra sida. Bygget av korsarmen bekostades av dåvarande ägaren till Rodga säteri, Hans Peter Hellwegh. Korsarmen var ämnad för gårdens folk och kom därför att kallas Rodga-kyrkan. Tornet tillkom 1757 och ett vapenhus uppfördes under 1800-talet.

Nu håller kyrkan på att saneras och renoveras efter ett utbrott av hussvamp. Man byter ut golvbjälklaget och en del av de nedre väggstockarna. Man tar även bort träblandade jord- och grusmassor som legat under golvet. När allt är klart ska det läggas ett nytt trägolv på ett nytt bjälklag.


Det var just när man skulle börja med att avlägsna de svampinfekterade jordmassorna under golvet som byggjobbarna noterade svackor med lösare jord. De började gräva i en svacka för att kontrollera att det inte låg svampangripet trä där och plötsligt dök det upp ett kranium. - Det är väl inte så konstigt när man gräver under ett kyrkgolv kan man tycka. Dock finns uppgifter från 1830 om att det inte ska finnas några gravar inne i kyrkan. Vår byggnadsantikvarie kontaktades och sedan blev jag som arkeolog utskickad för att titta närmare på fyndet.

Den första gropen som undersöktes var placerad mitt den norra korsarmen och den visade sig innehålla ett kranium utan ansiktsben och underkäke. Det låg i en ganska grund, rundad nedgrävning utan några spår av andra skelettdelar. Vad var nu detta? Var det något som hittats när den norra korsarmen byggdes och som tillhörde begravningsplatsen runt kapellet?

Ett par dagar senare var det dags igen. Fler kranier och några andra ben hade hittats i olika svackor under långhusgolvet. När vi var klara med undersökningen hade vi sammanlagt påträffat tolv kranier eller delar av kranier. Till dessa fanns det endast tre underkäkar varav två sannolikt hör ihop med de kraniedelar de påträffades intill. Av övriga ben hittades bara de kraftigaste benen; lårben, överarmsben och bäckenben. Två kranier låg i vad som verkar ha varit spikade trälådor och ett kranium tillsammans med en bit av ett lårben har varit begravt i en vanlig, normalstor gravkista med bevarade kisthandtag.

Ett av de kranier som hittades i resterna av en trälåda har tillhört ett barn i tioårsåldern. Barnets kranium saknade underkäke. Däremot var de två översta halskotorna kvar och som en överraskning – ett pärlband som låg i ett läge som skulle motsvara en plats under hakan på barnet. Pärlbandet bestod av 20 blåbärsstora blåsvarta och 23 tunna små halvgenomskinliga/vita glaspärlor. Pärlor liknande de blåsvarta förekommer bl a i radband.

Pärlorna från barnets grav.

Förutom pärlorna, sju kisthandtag och ett antal kistspikar finns bland fynden även en kritpipa och två kopparmynt. Pipan var av en typ som kan dateras till senare delen av 1600-talet och hittades under golvet i korsarmen. Den hamnade nog där när korsarmen byggdes 1697. De två mynten var ¼ öre från 1637 (drottning Kristina) och 1 skilling från 1842 (Karl XIV Johan) och hittades båda i golvlagret längs den norra sidan av långhuset.

Hur groparna med skelettrester ska tolkas är nu den stora frågan. Det finns inga kompletta gravar. Alla mindre ben som ryggkotor (med undantag för halskotorna i barngraven), revben, hand- och fotben etc, saknas helt. Kan man ha flyttat med ben ur familjegravar i Kvillinge kyrka när man börjar begrava sina döda i Simonstorp? Varför har man då bara valt vissa ben? Nu har vi skickat iväg ben från tre olika personer för 14C-datering. När vi får svar på proverna kan vi fortsätta fundera. Skulle det vara någon bloggläsare som har ett bra förslag till tolkning, så tveka inte att höra av er. Alla tips som kan lösa mysteriet med ”gravarna” i Simonstorp mottages tacksamt.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog