fredag 3 maj 2019

Bodde Maja Månsdotter vid Majlyckan på Öna?

Lördagen den 4 maj 2019 är det åter dags för museets evenemang Öna i körsbärsblom. Då har vi en massa olika aktiviteter ute på Öna i Nykil och vi kommer också att på allvar lansera våra digitala vandringar på Öna – där du kan få en guidning på plats i din mobiltelefon. En som inte fick någon plats i våra vandringar var Maja Månsdotter så henne tänkte jag berätta om här och någon kanske passar på att leta sig bort till Majlyckan.

Ekonomiska kartan från 1948 med platsen för husgrunden markerad.

Kulturreservatet Öna i Nykils socken ligger långt borta från den rika slättbygden med de bördiga jordarna. Här är jorden mager och stenig. Här fanns det inga stora åkrar. Än idag kan vi se spåren efter önabornas slit på de små och utspridda åkerlapparna. Flera gamla namn på åkerlyckorna finns bevarade. Här kan vi gå en tur förbi åkerlyckor som Kalvkätten, Ljunglyckan och Brödkakan. 

På väg tillbaka till Öna efter ett besök vid Majlyckan.

Om man följer stigen söderut från gårdsbebyggelsen, uppför backen, förbi gamla åkrar, genom hagmarken och ut på utmarken, då kommer man efter drygt 300 meter fram till en gammal åkerlycka som kallas Majlyckan. I kanten mellan åkern och skogen, med ryggen mot en bergknalle, finns en husgrund. Den syns som en rektangulär upphöjning intill åkern. Mot norrväggen, intill berget, finns en stenhög – resterna efter en spismur. Här finns också en liten jordkällare där taket för länge sedan rasat in.


Husgrunden och spismursröset syns bredvid bergknallen.

Vem har bott i stugan, eldat i spisen och förvarat mat i jordkällaren? Fanns det kanske en Maja som bodde vid Majlyckan?

Kanske kallas platsen så efter Maja Månsdotter. Hon var dotter till Måns Bengtsson och Ingrid Persdotter som bodde i den grå gården på Öna under senare delen av 1700-talet. Maja föddes 1748 och växte upp i ett hem som slets itu av föräldrarnas ständiga och våldsamma gräl. Måns hotade och misshandlade både fru och barn. Det gick så långt att såväl kyrkoherden, som häradsrätten och domkapitlet försökte lugna ner situationen.

När Maja var 20 år gammal gifte hon sig med den jämnårige Jonas Carlsson från Brånhult. Han var salpetersjudare, ett slitsamt och smutsigt arbete. Salpetersjudarna kallades lite föraktfullt ”pissegubbar” när de reste runt mellan gårdarna och grävde upp den urinindränkta jorden under ladugårdarnas golv. Troligen blev han torpare när han skaffade familj.

Maja och Jonas fick fyra söner - Johan, Carl, Per och Abraham. När yngste sonen föds 1787 är familjen torpare och bor i Krankebostugan men senast 1789 har de flyttat till Öna. I husförhörslängden noteras särskilt att de bor på ”Öna på Dockebo ägor i en stuga”. Någon motsvarande notering finns inte för de övriga familjerna som bor på Öna. Noteringen kan bero på att de inte hade någon egen mark att bruka på Öna. Några år senare dör Jonas av lunginflammation, bara 48 år gammal.

Husförhörslängden från 1790 i Nykils socken .Foto ArkivDigital.

Maja bor kvar på Öna som inhyses efter Jonas död och där stannar hon resten av sitt liv. Hon var fattig och vid sockenstämman år 1801 beslutar man att hon ska få två kappar (det motsvarar drygt 9 liter) råg ur fattigmagasinet. Det var nog inte hon som odlade på åkern intill stugan. Majlyckan hörde sannolikt till den grå gården på Öna som hennes bror brukade. I februari 1824 dör Maja Månsdotter av feber, 76 år gammal.

Kan det vara Majas stuga vi ser spår efter i kanten av åkerlyckan ute i skogen vid Öna? Det är nog en fråga som vi aldrig kommer att få något säkert svar på. Kanske skulle vi kunna komma lite närmare ett svar om vi undersöker husgrunden och om vi i så fall kan hitta några fynd som passar in i den tiden då Maja bodde på Öna, d v s 1789-1824. I nuläget är dock inga sådana undersökningar planerade men kanske de blir av nån gång i framtiden.

Väl mött på Öna
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

fredag 22 mars 2019

Vad gömmer sig under Löfstad slotts borggård?

Nu stökas det för fullt på Löfstad slotts borggård. Det är dags för slottet att få en fungerande dränering så att det inte rinner in vatten i källaren. Museets arkeologer är på plats. Redan i höstas grävdes för dränering inne på borggården men då var det ett ganska grunt schakt längs muren åt öster. Nu är det dags för dränering av själva slottet – och det är en betydligt besvärligare historia.
Framför slottet, ca 1,5 m under mark, dök en källare upp.
Under slottet finns källare som går ända ner till berggrunden och berget är inte på något sätt jämnt och slätt, utan går upp och ner lite hur som helst. På berggrunden hamnar allt det regnvatten som sipprar ner genom borggårdens gruslager. Vattnet följer sedan berget och rinner på flera ställen genom slottets murar och in i källarna. Det ska vi nu sätta stopp för.
Vi startade vårens arbete förra veckan med att gräva oss ner längs fasaden till höger om slottets entré. Ganska snart stötte vi på en utfyllnad med stora stenar under ett tjockt lager lera. Leran var lagd där för att hindra gårdens grus från att försvinna ner mellan stenarna. När vi började gräva bort stenarna dök det plötsligt upp murar! Vi hade hittat en källare som vi inte kände till sedan tidigare.
Källaren ligger direkt mot slottets grundmurar men utanför slottsfasaden. Det finns en liten, delvis igenmurad dörröppning som lett in till de andra källarna som ligger under själva slottet. Vår ”nya” källare är tre meter bred och minst sju meter lång. Den har haft ett tunnvälvt tak men valvet har knäckts vid något tillfälle och källaren har fyllts upp med grus och stora stenar. Det finns bara rester kvar av valvet längs med källarens långsidor.
Källaren har byggts mot slottets grundmur och en dörröppning med
tegelomfattning leder in i slottets källare.
Vi hittade ingen tydlig golvnivå i vår ”nya” källare. Det är kanske inte så konstigt med tanke på hur ojämna de jordgolv som finns i källarna under slottet ser ut. Där finns det inte heller några prydliga stenlagda, eller ens plana, golvytor och dessutom sticker berggrunden upp här och där genom jordgolven

Dörröppningen, som här ses från källaren under slottet, var igenmurad
i sin nedre del medan den övre bara var fylld med sten.
Nu fortsätter arbetet med att dokumentera källaren. Igår genomfördes en 3D-fotografering. Nästa vecka ska vi titta närmare på hur den är byggd mot slottets källarmurar. Är den byggd samtidigt som slottet eller är det något som byggts till i efterhand? Vi kommer också att samla in murbruksprover som kanske kan sätta in den i slottets byggnadskronologi. Vår arbetshypotes just nu är att den tillhör en mycket tidig tillbyggnad som sker redan innan slottet är färdigbyggt, vid mitten av 1600-talet.

Vår "nya" källare har 3D-fotograferats och till höger i bild ses väggen
ut mot borggården och en del av valvet.
Är ni nyfikna på källaren som vi hittat? Då har ni en chans att få en skymt av den i helgen då Löfstad slott och handelsträdgård har Våröppning. Så snart vi är klara med dokumentationen och dräneringen är på plats under nästa vecka, täcker vi över den igen och återställer borggården. Så passa på att göra en utflykt till Löfstad i helgen.

Vi kanske ses på Löfstad i helgen
Ann-Charlott Feldt 
arkeolog




fredag 21 december 2018

En tillbakablick på hösten 2018 med grävningar inför Ostlänken


Nu när det börjar lida mot jul, och år 2018 börjar gå mot sitt slut, så är det kanske många som blickar framåt inför vad som komma skall under 2019. Men vi, några arkeologer på Östergötlands museum, blickar inte bara framåt utan även en hel del bakåt på de grävningar som har gjorts under hösten inför det planerade ostlänksprojektet. Efter det utförda fältarbetet följer nämligen en hel del fortsatt arbete inne på museet när allt material ska bearbetas, tolkas, diskuteras och registreras och rapporter ska skrivas för att förmedla de resultat som har uppnåtts. Tiden för de stålhätte- och spiktrampsklädda fötterna grundade i den östgötska leran är för nu förbi, men mentalt är vi fortfarande där på åker- och skogsmarkerna för att sammanfatta vad vi har stött på under markytan.
 
Schaktning pågår för att komma ner under matjorden.
Vad är det då som har undersökts? Och vad är det som har hittats? Jo, stora områden har utretts öst och nordöst om Linköping inför den planerade tågsträckningen genom att utspridda schakt har dragits i syfte att lokalisera nya, eventuella fornlämningar. Dessa ”titthål” har resulterat i olika fynd som kan berätta om hur människor förr har använt platserna och vad det i sin tur har efterlämnat för material.

En hel del spridda boplatsindikerande lämningar har hittats i form av bland annat härdar, stolphål, gropar, kokgropar men också gravar. Fyndmaterialet består av mestadels kvarts, keramik, flinta, malsten i form av gnidkvarn med både underliggare och löpare, ytterligare löpare på andra ställen och ben, för att nämnda några. Ibland har vissa av lämningarna och fynden dykt upp tillsammans, eller i större mängd, och bildat ett sammanhang – och det är dessa sammanhang som kan vara extra intressanta att fortsätta undersöka vidare i senare skede. Exempel på sådana sammanhang är en härd (se bild nedan) som framkom ett par, tre decimeter under mark i närområdet till en registrerad grav (stensättning) och rester efter stensträng. Den redan registrerade graven och stensträngen är lämningar från troligtvis yngre bronsålder/äldre järnålder. Vi inväntar resultatet av dateringsanalys av träkol från härden, tillsammans med andra anläggningar som ska dateras, för att få veta mer.

Härden med mycket sönderbränd, skärvig och sotig sten 
och små rester av bränt trä i form av träkol och sot.
Det är inte bara under mark nya fynd görs inom undersökningsområdet. Mitt på den ovan nämnda registrerade graven hittades en hällristning i form av skålgrop (se bild nedan), inknackad uppepå berg i dagen som omslöts av gravens ditlagda stenar. Skålgropar brukar vanligtvis dateras till bronsålder.

Skålgrop i vackert släpande skymningsljus
Ett annat intressant område som vi har skrivit om på vår Facebooksida under hösten när det upptäcktes är två fina gravar bestående av flacka stensättningar. Stensättningarna har också en tydlig kantkedja som omsluter stensättningen. Gravarna framkom i närheten av ett redan registrerat gravfält med liknande gravar.

De två stensättningarna som ligger precis intill varandra i bildens mitt
Avslutningsvis har även en hel del av stenmaterialet kvarts hittats – både i form av restmaterial efter att det har arbetats med kvartsen i syfte för att få fram användbara redskap, samt i form av enstaka bearbetade redskap. En hel del av dessa har varit upplöjda och omrörda av senare tids odling på åkermarkerna, men det har också framkommit slagen kvarts på djupare nivåer i marken som i vissa fall kan indikera ett mer eller mindre ursprungligt läge för materialet. I vilket fall kan koncentrationer av dessa, på ytan eller djupare ned, vara en indikation på att det har varit någon typ av aktivitetsplats under förhistorien som i ett senare skede kan undersökas mer i detalj.

Med det önskar vi från Arkeologi och byggnadsvård på Östergötlands museum en God jul och god fortsättning!

Linnéa Hernqvist
Arkeolog

tisdag 11 september 2018

Sommarens sista fornvandring – Skamby


Nu känns det verkligen att sommaren börjar lida mot sitt slut. Det är dags för den sista av de tolv fornvandringar som planerades tidigt i våras. Imorgon kväll (onsdag 12 september 2018) ses vi vid Skamby gravfält på Vikbolandet kl 18.30. Vägbeskrivning och koordinater finns längst ner.

Svackorna i marken visar var båtgravarna finns tidigt på våren 2018.
Det är ett alldeles speciellt gravfält som inte liknar några andra vi har här i Östergötland. I flera av gravarna har man begravt de döda i båtar. Det finns ett tiotal gravar på gravfältet som troligen alla är båtgravar och dessutom finns där 13 runda stensättningar. Båtgravarna hör hemma i vendeltid (ca 550-800 e Kr) och vikingatid (ca 800-1050 e Kr)

Det finns ett par gravfält till i Östergötland där några av gravarna troligen är båtgravar. Det är ett gravfält vid Malm (RAÄ 1) i Styrstad socken med tre och Solberga gravfält (RAÄ 30) i Mjölby socken med två stensättningar med båtformiga insänkningar. Båtgravar är vanligare i Uppland och Västmanland samt i Norge – även om dom egentligen aldrig är särskilt vanliga.

Av Peulle - Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=54937245
Osebergsskeppet (Av Peulle - Eget arbete, CC BY-SA 4.0)
Den mest kända båtgraven är väl Osebergsskeppet som hittades 1903 i en gravhög på Osebergs gård, strax norr om Tönsberg vid Oslofjorden och där skeppet och gravfynden finns utställda i Vikingskipshuset på Bygdøy i Oslo. Även om inte båtgravarna i Skamby har innehållit vikingaskepp av samma storlek som Osebergsskeppet eller med lika imponerande fynd så finns det ändå mycket att berätta om gravfältet.

En av gravarna grävdes ut vid en forskningsgrävning 2005. Undersökningen leddes av Martin Rundqvist, som varit gästbloggare här på vår blogg och då berättat om sina projekt på borgarna på Stensö (2014 och 2015), Landsjö (2014 och 2015), Ulvåsa och Skällvik. Martin har också inventerat åkermarken runt gravfältet i Skamby och gjort intressanta fynd från många olika tider.

Graven som undersöktes 2005 innehöll rester efter en båt som varit 5 m lång och ca 1,7 m bred. Här har det inte legat någon stor gravhög över båten och det har gjort att allt organiskt material (t ex trä, och textil) förmultnat. Kvar av själva båten fanns endast rostfläckar och båtnitar. Men även om båten inte var mycket att skryta med så hittades ett fynd som fick arkeologerna att hoppa av glädje - 23 välbevarade spelpjäser i bärnsten. Det fanns även en del andra fynd som delar av hästutrustning, en röd glaspärla, en brynsten samt delar av en mindre järnkniv.

Spelpjäser av bärnsten.

Vill ni veta mer om båtgravar och Skamby? Häng med på vandringen imorgon kväll. Det går också att ladda mer Martins rapport från undersökningen 2005.

Ann-Charlott Feldt 
Arkeolog

Vägbeskrivning: Från Norrköping åker du väg 209 mot Arkösund. Efter ca 10 km sväng höger in på väg 855 mot Stegeborg. Vid Kuddby sväng först höger in på väg 843 och sedan vänster i på väg 857 mot Stegeborg. Följ vägen i ca 4 km fram till Skamby gravfält. Gravfältet ligger på höger sida om vägen strax efter Skamby by och är skyltat.

Koordinat till samlingsplatsen är 58°30'50.3"N 16°31'25.4"E, lägg in koordinaterna i Google Maps. Klicka på vägbeskrivning och skriv in varifrån du startar resan.

fredag 24 augusti 2018

Bland gravar och hällristningar på Arkeologidagen


På söndag den 26 augusti är det dags för årets upplaga av arkeologidagen och som vanligt är det ett digert program med olika evenemang att välja och vraka bland runt om i landet. Här hos oss på museet har vi valt att göra två programpunkter.
 
Gravfältet i Gullestad på Vikbolandet.
På eftermiddagen visar vi Vikbolandets största gravfält som ligger i Gullestad i Östra Stenby socken. Där finns minst 265 gravar och gravfältet har använts i kanske mer än 1600 år, från slutet av bronsåldern till slutet av vikingatiden. Vi berättar om livet och döden under den långa tid som gravfältet användes. Vi samlas kl 15.00 vid den stora ladugården som ligger i vägkröken på Gullestad 8 och vi kommer att gå ca 1 km i kuperad och stenig terräng.

Hällristning i Gärstad.

På kvällen är det dags att uppleva hur hällristningarna får liv när vi ser på dem i släpljus. Då visar vi hällristningarna vid Gärstad i Linköping i sensommarskymningen. På de släta hällarna vid Gärstad by, på vägen mot Ekängen, finns flera fina ristningar. Vi berättar också om bronsåldern – hällristarnas tid. När skymningen tilltar framträder ristningarna tydligt i släpljuset från en stark ficklampa. Ta med en egen ficklampa och prova själv. Vi ses vid ristningarna kl 20.30. Visningen kommer att ske på kuperad hällmark och vi kommer även att gå i kanten av en åker en sträcka på ca 600 m.


När jag skrev ihop den här texten började jag fundera på vad vi gjort på Arkeologidagen förut om åren. Arkeologidagen har funnits sedan 1988 och firar alltså 30 år i år. Det är alltid sista söndagen i augusti och det brukar finnas olika evenemang i hela landet. Här på museet har vi varit med sedan start och vi har visat gravar och boplatser, utgrävningar, kloster och kyrkor, slott och borgar, skelett och föremål, pestgravar och en galgbacke och säkert en massa annat. Barn har fått prova på att vara arkeologer och de har fått prova historiska dräkter. Vi har sålt arkeologiböcker och några år har vi haft föredrag på museet.

När jag tänker på allt vi gjort vill jag ju visa lite också. Så här kommer en kavalkad med bilder från ett litet urval av alla våra evenemang de senaste 14 åren.

Enkla vägbeskrivningar till Gullestad och Gärstad hittar du efter bilderna i slutet av det här blogginlägget.

Vi ses i Gullestad och Gärstad på söndag!
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog
 
Arkeologen visar hur man malde mjöl i Kallerstad, Linköping 2004. 
2005 visade vi utgrävningen på Galgbacken i Vadstena.
2006 regnade det på oss i Hästholmen.
Gravarna vid S:t Larskyrkan i Linköping väckte intresse 2007.
Älvestad kyrka undersöktes efter branden och 2008 visades spår efter en äldre kyrka.
2009 var det dags att visa utgrävningen av ett gravfält vid Sturefors.
Vi besökte en plats som pekats ut som pestgravar i Horn socken 2013.
Fynden och utgrävningen i kv Mässingen i Norrköping visades 2014.
På Hospitalstorget i Linköping grävde vi delar av Franciskanerklostret och det visades 2016.

Vägbeskrivning till Gullestad: Från Norrköping åker du väg 209 mot Östra Husby och Arkösund. Efter ca 16 km sväng vänster mot Järstad och Ö Stenby in på väg 886. Efter 1,5 km sväng höger in på väg 888 mot Ållonö. Fortsätt förbi avtagsvägen mot Ållonö och kör ytterligare 2, 7 km fram till Gullestad 8. När vi åker hit följer vi INTE skyltarna som leder till gravfältet. Istället samlas vi vid den stora ladugården som ligger med gaveln mot vägen i kurvan vid Gullestad.
Koordinat till samlingsplatsen är 58°37'13.5"N 16°27'48.6"E, lägg in koordinaterna i Google Maps. Klicka på vägbeskrivning och skriv in varifrån du startar resan.

Vägbeskrivning till hällristningarna i Gärstad: Åk Kallerstadsleden ut från Linköping. I Gumpekullarondellen välj väg mot Ekängen. Åk rakt fram i nästa rondell och fortsätt ca 1,2 km. Cykla gärna då det kan vara trångt att parkera. Man kan även ta Buss nr 507 mot Roxtuna (och Ekängen) och gå av vid hållplatsen ”Gärstad”. 


tisdag 10 juli 2018

Många har petat i gravarna i Ringstad


Ibland är det inte så lätt att veta vad det är man visar och berättar om som arkeolog. Vi försöker förklara hur det såg ut på en plats för många hundra (eller kanske flera tusen) år sedan. Men hur många har varit och pillat på fornlämningarna under alla dessa år? Och vad har dom egentligen gjort som förändrat lämningarnas utseende?

Ibland är det klart och tydligt att någon varit där. Kanske har man grävt in en jordkällare i en gravhög eller så har graven fått besök av en skattsökare som grävt sig ner mitt i den. Ibland försvinner delar av gravar för att användas som grusfyllning. Och så har vi ju naturen som gör sitt för att ställa till det för oss när vi ska tolka hur en fornlämning ursprungligen sett ut. Trädrötter, rotvältor, grävlingar och vildsvin kan röra till det ganska ordentligt.

En av ekergravarna på Ringstad.

På onsdag kväll (11 juli 2018, kl 18.30) ska jag visa det fina gravfältet i Ringstad strax nord-nordväst om Norrköping. Delar av gravfältet undersöktes av Arthur Nordén under åren 1926-1928. Det var också Nordén som inventerade och karterade lämningarna – både gravarna och husgrunderna som finns intill. Husgrunderna undersökte han tillsammans med Bror Schnittger några år före gravfältsundersökningarna.

Det var inte första gången gravfältet undersöktes. Åren 1913 och 1915 undersökte arkeologen och senare professorn Nils Åberg sex av gravarna vid Ringstad. Alla gravar som undersöktes av Åberg och Nordén återställdes efter undersökningarna. Men något hade hänt där redan innan undersökningarna på 1900-talet.

År 1855 flyttar i riksdagsmannen Carl Lönnberg och hans hustru författaren Mathilda Lönnberg till Ringstad. I sina skrifter skildrade hon ofta det forntida och samtida svenska folklivet. Även mannen hade ett intresse för forntiden. Det visar sig, när man läser Arthur Nordéns verk om Östergötlands Järnålder, att Lönnbergs intresse särskilt var riktat mot gravarna vid Ringstad. Han ville ”förhjälpa dessa fornminnen till sin rätt”.

Författaren Mathilda Lönnberg
Riksdagsman Carl Lönnberg       

Nordén konstaterar att han vid sina undersökningar på gravfältet kunde se hur Carl Lönnberg hade lyft upp och frilagt stenar som var övertorvade i flera av de större stensättningarna. Nordén bedömde dock att Lönnberg inte förändrat gravarnas utformning. Det gäller särskilt de intressanta ekergravarna som finns på gravfältet.

Oftast hade gravgömmorna under stensättningarna klarat sig från åverkan men i vissa fall hade Lönnberg grävt ner kompost i gravar, för att kunna försköna gravfältet med plantering av, i hans tycke, lämpliga träd och buskar. Bland annat planterade han lind, kastanj, bok och vildrosor där.

Vildros
Man kan än idag nästan känna Noréns frustration när han konstaterar att skadegörelsen i och med planteringen på vissa av gravarna var så allvarlig att all undersökning av gravarna var omöjliggjord.

När vi besöker gravfältet vid Ringstad nära 100 år efter Noréns undersökningar får vi lita på hans beskrivningar av vad som skett på platsen och hur gravarnas utformning påverkats. De speciella ekergravarna har få paralleller i Götalandskapen men väl i Mälardalen. Men vi kan också fundera på vad som hänt under den långa tiden mellan gravarnas tillkomst på 200-600-talen och Lönnbergs förskönande verksamhet under senare delen av 1800-talet.


Kung Harald Hildetand kör in i striden för att få dö ärofullt. Illustration av
Hugo Hamilton, som ingår i Teckningar ur Skandinaviens Äldre Historia. 

Kanske var det här i närheten som, det i den isländska saga-litteraturen omtalade, slaget vid Bråvalla stod på 700-talet. Det var då danernas kung, den åldrige Harald Hildetand ställde till med krig mot Svearnas kung Sigurd Ring bara för att slippa dö av ålderdom hemma i sin säng. Åtminstone är det så de betydligt yngre uppteckningarna berättar historien. 

Ses vi i Ringstad?
Ann-Charlott Feldt 
Arkeolog

Vägbeskrivning: 
Ringstad ligger alldeles bredvid gamla väg 51 (Finspångsvägen) strax utanför Norrköping. Åk gamla E4:an/Riksvägen i kanten av Norrköping. Efter Himmelstadlund om du kommer söder ifrån (eller efter rondellen vid Stockholmsvägen om du kommer norrifrån) svänger du av mot Finspång. Kör Finspångsvägen i ca 5 km och sväng sedan vänster mot Knivberga och Hillerstad strax efter Ringstad gård. Efter ca 200 m är du framme. Vi samlas vid gravfältets södra ände, strax norr om nuvarande Ringstad gård.

Koordinat till samlingsplatsen: 58°37'41.4"N 16°6'34.9"E

Visningen sker i samarbete med Länsstyrelsen Östergötland och är gratis.





x

tisdag 3 juli 2018

Spår av grisar vid Grävsten

Den fina fornlämningsmiljön vid Grävsten.

Att vildsvin kan ställa till det ute i landskapet är väl ingen nyhet för de flesta. Vanligen tänker man på trafikolyckor eller uppbökade trädgårdar, fotbollsplaner och grödor. Vildsvinen har under senare år blivit ett allt vanligare inslag i naturen och det ökade antalet har också inneburit fler skador orsakade av vildsvin. Men det är inte bara naturen som kan råka illa ut, även fornlämningar kan skadas av grisarnas framfart.

För ett par månader sedan besökte jag det fina fornlämningsområdet vid Grävsten i Bankekinds socken, ett par mil sydöst om Linköping. Här hade grisarna gått loss på gamla stubbar där det antagligen fanns något gott som de ville komma åt. Tyvärr var det inte bara de gamla stubbarna som strök med av djurens framfart. Även en del av fornlämningarna hade fått påhälsning av grisarnas effektiva trynen.


Här har grisarna hittat något gott bland skärvstenarna.

Jag var egentligen inte alls där för att titta på spår efter vildsvin. Mitt uppdrag var att planera en fornvandring i det välbevarade äldre järnålderslandskapet. Öster om Grävstens gård finns ett sammanhängande område med lämningar från romersk järnålder och folkvandringstid. Det består bl a av fyra gravfält, spridda stensättningar, fossila åkerytor, stensträngar och boplatser. Här finns också en fornborg.


En bekymrad markägare tittar på spåren efter grisarnas framfart.

Nu blev det en kombinerad planering av fornvandring och skadebesiktning av vildsvinsskadorna. Det visade sig bl a att grisarna hade bökat runt på ett av gravfälten och i en av skadorna fanns kol och brända ben. De hade m a o grävt upp en grav. De hade också varit på en skärvstenssamling invid ett större stenblock och bökat mitt i en fägata.

Vildsvinsskadad grav på gravfältet RAÄ 207 i Bankekinds socken.

I höst kommer vi att undersöka de skadade fornlämningarna och snygga upp efter grisarnas besök. Men innan dess ska vi ha vår fornvandring. Den kommer att ske redan imorgon kväll (onsdagen 4 juli 2018) med start kl 18.30. Då samlas vi vid ladugården på Grävstens gård. Vi kommer att gå ca 2,5 km i bitvis kuperad och stenig terräng.

Passa på att ta med fika och njut av den fina miljön. Fornvandringen ingår i serien Det glömda Östergötland som genomförs i samarbete med Länsstyrelsen Östergötland och är gratis.

Vi möts i järnåldern
Ann-Charlott Feldt Arkeolog


Vägbeskrivning:
Åk väg 35 mellan Linköping och Åtvidaberg. Sväng in på väg 749 mot Björsäter ca 2 km söder om Bankekind. Efter ca 600 m ta till höger mot Björsäter in på väg 750. Härifrån är det skyltat med fornlämningsskylt till Grävsten. Vi samlas på Grävstens ladugårdsplan.

Koordinat till samlingsplatsen 58°21'5.4"N 15°53'35.1"E. Lägg in koordinaterna i Google Maps. Klicka på vägbeskrivning och skriv in varifrån du startar resan.