fredag 29 december 2017

Nyårsmeny – förslag från biskop Brask

På 1520-talet skrev biskop Brask i Linköping en ekonomibok eller hushållsbok. Där har han bl a matsedlar för viktiga helgdagar. Handskriften finns på Linköpings stiftsbibliotek och har beteckningen Kh54. För snart två år sedan publicerades delar av handskriften, tillsammans med ett antal artiklar, i boken Biskop Brasks måltider. Jag har berättat om handskriften och boken här på bloggen tidigare och även berättat om biskopens påskmeny

Kanske lagades en del av maten i det här köket som var i bruk redan när det första 
stenhuset byggdes på biskopsgården vid mitten av 1100-talet.
Ett av de tillfällen under året som biskopen presenterar en matsedel för var nyårsdagen. Han gör dock tillägget att det är en matsedel som skulle användas om nyårsdagen inföll på en söndag – något den kan ha gjort år 1520. Så är ju inte fallet 498 år senare, d v s år 2018, men vi kanske inte ska vara så kinkiga. Vi kan säkert få några goda idéer inför nyårsdagen ändå. Eller varför inte fuska lite och låna några rätter från biskopens matsedel till nyårsafton – som faktiskt infaller på en söndag i år.

Nyårsdagens middagsmeny hemma hos biskopen, på biskopsborgen i Linköping (numera Linköpings slott), kanske år 1520, såg ut så här:
Först grovstek av kokött, så mycket att det räcker till ändan (av bordet) med stötta kryddor
Lummer eller villebråd med spad
Grovmat med skinka. På fatet skinka, ett stycke bringa, nyrökt fårkött och medisterkorv, ett stycke färskt kokött, ett stycke lättsaltat kokött, juver och nyrökta feta köttkorvar
Småstek, hare, rådjursstek, unghöns och järpar
Svinstek och duvor om de finns att tillgå
Äggost eller ostkaka
Gammelost med frukt

I bottenvåningen i det sydvästra hörnet av biskopsborgen 
fanns bagarstugan – som också kallas Biskop Brasks kök. 
På Brasks tid var det här den nyaste delen av borgen som 
uppfördes under 1470-80-talen.
På kvällen åt man:
Först grovmat
Helt höns med spad
En inbakad rätt
Steken och osten

Det noteras särskilt att den första middagsrätten skulle räcka till ändan av bordet. Det är ett tydligt tecken på att inte alla rätter åts av alla vid middagsbordet. Middagsgästerna var placerade efter rang och de förnämaste personerna fick fler rätter än de som satt längst bort vid bordsänden. 

Några av rätterna kan kräva sin förklaring. En av dessa är lummer. Troligen rör det sig om något som påminner om svartsoppa eller blodpudding. Med grovmat kan avses kött av storboskap t ex oxkött men kanske också stark mat. Äggost ses numera som en bohuslänsk maträtt och tillagas av mjölk, ägg, ättika och filmjölk eller gräddfil. Äggosten tillagas ofta i vackert skurna formar. Recept på äggost går lätt att googla fram på internet om någon vill försöka.

Äggostform från Falköping i Västergötland (Nordiska museet NM.0074782, CC BY-NC-ND)

De efterföljande vardagarna var menyn betydligt blygsammare med Steken och osten som en av rätterna såväl vid middagen som vid kvällsmaten.

Hoppas ni hittar inspiration och något som passar i matsedeln så hörs vi nästa år.

Gott Nytt År
Ann-Charlott Feldt
Arkelog

onsdag 20 december 2017

Arkivfynd

I arkivet på Östergötlands museum finns hyllmeter efter hyllmeter med arkivkapslar fyllda av olika godsaker - om man tycker om arkiv vill säga. Här finns bl a en hel del handlingar som rör museets egen huvudbyggnad, alltifrån diskussionerna om uppförandet av ett separat museum, via arkitekttävlingen på 1930-talet, invigningen av det nya museet 1939, tillbyggnaderna 1989 och 1994 till beskrivningar av reparationer och olika tekniska installationer. Som byggnadsvårdare är det särskilt spännande med alla originalhandlingar från 1930-talet som berättar om hur man tänkte sig det nya museet, vilka material som skulle användas, rumsbeskrivningar och detaljritningar. Sedan blev ju inte allt som det beskrivits ...

Bland alla handlingar ligger en hel del tidningsartiklar som handlar om museet, både själva byggnaden och museets utställningar. En artikel har titeln LANTBRUK "MITT I STA´N". Den är intressant ur flera aspekter: den visar museibyggnaden när den bara är fem år gammal, att området runt museet då låg i Linköpings utkant, hur lantbruk bedrevs och sist men inte minst visar den en idyll i krigets Europa. Det enda man märker av det ännu pågående andra världskriget, artikeln skrevs i oktober 1944, är vedtravarna som ligger staplade vid museet. Av den korta artikeltexten framgår det att lantbruk i stadsbilden var unikt redan då.


Som tidigare nämnts invigdes museibyggnaden 1939. Den var ritad av arkitekterna Nils Ahrbom och Helge Zimdal i den rätt nya funktionalistiska arkitekturen. Linköpingsborna var förtjusta i interiören, de ljusa salarna med gott om platser att sitta ner och vila och samtala. Utsidan var däremot inte lika populär - så här skulle ju inte ett museum se ut och dessutom inte när det ligger i fonden av en av stadens paradgator.



I en av bildtexterna nämns biblioteket som ligger framför domkyrkan. Det är inte dagens biblioteksbyggnad som avses utan föregångaren, den s k Rotundan som från 1928 inrymde Stifts- och landsbiblioteket. Under några år hade Östergötlands museum en del av sina samlingar där och i dag hör byggnaden till Linköpings Stift. Rotundan ritades av arkitekt Erik Hahr som är mest känd för att som stadsarkitekt ha satt sin prägel på Västerås, men det är en helt annan stad (eller historia).

Anita Löfgren Ek
Byggnadsantikvarie

fredag 1 december 2017

För 450 år sedan – Danskt härläger på domkyrkans kyrkogård

I dag, den 1 december 2017, är det 450 år sedan den danske fältherren Daniel Rantzau och hans armé slog läger på domkyrkans kyrkogård i Linköping.

Daniel Rantzau, illustration utförd efter samtida 
porträttbilder publicerad 1891 av U Moltke.
I augusti 1563 förklarade Danmark och Lübeck krig mot Sverige. Nordiska sjuårskriget, kom att pågå fram till 1570 och handlade ytterst om makten över Östersjön. År 1564 anfaller Erik XIV Blekinge under parollen bränna, plundra och slå ihjäl. Samma år härjas Jämtland, Härjedalen och Trondheims län. 

Under 1565 anfaller svenskarna Halland och Skåne och erövrar Varberg medan danskarna bränner Gamla Lödöse. År 1566 leder den danske fältherren Daniel Rantzau ett fälttåg till Västergötland. Samma år har svenska flottan segrat till sjöss och behärskar Östersjön.

Det var på hösten 1567, mitt under det Nordiska sjuårskriget, som en dansk armé under ledning av Rantzau tar sig upp från det då danska Halmstad via Västergötland och Jönköping vidare upp längs Holaveden till Östergötland. Med sig har den danske fältherren 4000 man värvat fotfolk, ett par tusen ryttare, en tross med 900 vagnar och ett artilleri med tolv kanoner. Efter fälttåget i Östergötland drar sig den danska hären tillbaka och i februari 1568 är den tillbaka i Danmark. Bakom sig lämnar den ett ödelagt landskap med brända städer och gårdar.

Daniel Rantzaus fälttåg genom Östergötland 1567-1568. 
Ur Östergötlands museums årsbok 1986.
Under hela krigståget 1567-1568 för fältherren Daniel Rantzau en dagbok. En översättning av dagboken gavs ut som årsbok 1986 på Östergötlands länsmuseum. Dagboken gör det möjligt att ganska detaljerat följa den danska härens rörelser, vilket gör den till en viktig historisk källa även om den endast är en skildring ur den ena av de stridande parternas synvinkel. Dessutom finns beskrivningar av såväl landskapet som städerna.

Den danska hären tågar från Skänninge mot Linköping den 19 november 1567. De anländer dagen efter och ser hur svenskarna drar ut ur staden med hela sin här efter att ha satt eld på den på flera ställen. Danskarna skyndade fram för att försöka rädda staden men när de nådde fram var den redan helt övertänd. Svenskarna hade dessutom rivit bron över Stångån och satt upp en bastion för att ingen skulle kunna ta sig över. Skottlossning utbröt över ån ända in i natten. Den dagen noteras i dagboken att ingen dödades men tio sårades. Läger slogs på öppna fält vid Linköping, medan svenska hären drog sig tillbaka. Dagen därpå gick man in i staden och två broar slogs över ån.

Två härar som visar sig i skyn som ett järtecken. Teckning av Joen Petri Klint (död 1608) i handskriften Om the tekn och widunder, som föregingo thet lithurgiska owäsendet. Linköpings stifts- och landsbibliotek.

Dagboken beskriver Linköping så här: Linköping ligger nästan mitt i Östergötland i ett fett och sädesrikt landskap. Den är en landsstad, men dock flyter en frisk å förbi staden. I staden finns ett biskopssäte som varit täckt med koppar. Denna kyrka brann upp med staden och var redan i full brand när vi kom framför staden. Biskopens gård, som var omgiven av höga murar, och kungens hus, hospitalet där det fattiga fanns och några andra hus låg något avsides i staden, och då vinden drev därifrån blev de stående. …

I de räddade husen och i kringliggande byar fann den danska hären stora förråd av mat, dryck och foder. Bland de varor som nämns är mjöl, öl, smör, salt och torkad fisk. Stadens borgerskap, samt kringliggande byar och gårdar brandskattades. Det visade sig dock att de som ertappades med att betala brandskatt till danskarna senare avrättades av svenskarna.

Härläger avbildat av Joen Petri Klint (död 1608) i handskriften Om the tekn och widunder, som föregingo thet lithurgiska owäsendet. Linköpings stifts- och landsbibliotek.

Eftersom att danskarna förlorat vagnar med hästskor och hästskosöm var de tvungna att ligga still en tid för att …här och där i nedbrända eldstäder inrätta smedjor och smida hästskor och söm och sko sina hästar, vilket tog några dagar… Under denna tid noteras även i dagboken att folket minskade i antal både genom att de som var ute och provianterade i omgivningarna fångades och dödades av svenskarna och genom att hären drabbades av en  plötslig sjukdom  som gjorde att folket blev svagare och hären mindre.

Den första december 1567 befaller Rantzau att tross och vagnar ska föras till den muromgärdade kyrkogården vid domkyrkan och att alla fångar skulle föras till biskopsgården, där falkonetter ställdes upp för att avskräcka fienden. I Linköping skulle 200 hakeskyttar, 50 ryttare och 80 sjuka ryttare stanna medan resten av hären drog vidare mot Norrköping.

Utsnitt ur 1651 års stadskarta som visar området runt domkyrkan och kyrkogårdens 
bogårdsmur. Lantmäteristyrelsens arkiv, akt D64-1:3.

Den 5 december återvände den danska hären till Linköping. Den låg sedan kvar här till den 9 december då en del av hären upprättade läger mellan Vreta Kloster och Kungsbro. En del av den danska hären stannade på biskopsgården medan en del gömde sig i skogen utanför staden. Dagen därpå bröt man upp från Linköping mot Kungs Norrby och därefter vidare mot Motala och Skänninge.

Det är inte känt var i Linköping som danskarna begravde sina döda. Eftersom att inga större slag stod i området utan att det istället handlade om enstaka personer som blev dödade eller avled av den sjukdom som härjade i fältlägret är det inte troligt att det rör sig om massgravar. Snarare rör det sig om en eller ett fåtal döda i varje grav. Sjukdomen som drabbade hären var kanske det som vanligen benämndes rödsot eller fältsjuka, d v s dysenteri – en sjukdom som genom blodiga diarréer orsakar uttorkning.

Men finns det då några spår kvar i Linköping efter de dramatiska dagarna i månadsskiftet november – december för 450 år sedan?

Dubbelgraven som undersöktes under Kungsgatan 2002.
Dels har vi den dubbelgrav som vi hittade i Kungsgatan och som jag berättade om här på vår blogg för nästan precis fyra år sedan. Kanske var det soldater från den danska hären som begravdes vid landsvägskanten. Men det kan lika väl vara spåret av ett dubbelmord någon velat dölja eller kanske soldater från slaget vid Stångebro 1598.

Ett annat spår efter fälttåget är de brandlager som kan finnas runt om i staden. Nu är det förstås ett problem med dessa lager. Ofta har kraftiga brandlager tolkats som rester efter den förödande stadsbranden år 1700 och svenskarnas nedbränning av Linköping 1567 är inte lika välkänd.

Ett säkrare spår är då en ombyggnad av biskopsgården som vi sett både i de historiska källmaterialet och i murverket på den medeltida länga som står med gaveln ut mot Ågatan. På längan, vars ursprung sannolikt kan dateras till 1300-talet, finns ett stort ombyggt parti närmast gatan. Det ser ut som om en bit av den södra delen rasat och återuppbyggnaden kan dateras till senare delen av 1500-talet. Dessutom finns det ett kungligt brev från år 1573 där kung Johan III beviljade 200 dagsverken för att uppsätta biskopsgården, som Erik Falk och mäster Clas besittit haver. Detta faller väl samman med en återuppbyggnad efter att både svenskar och danskar härjat i staden.

Ikväll, när vi huttrar i decemberkylan, kan vi skänka en tanke till de soldater som slagit läger uppe vid domkyrkan. Där kan det blåsa riktigt kallt.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog