måndag 26 september 2011

Kvarteret Rosen anno 1728

När vi gräver i det som kallas tidigmodern tid har vi en fördel som våra kollegor som arbetar med sten- brons- och järnålder saknar. Vi har en hel del skriftliga källor. När vi kommer ända fram till 1600- och 1700-talet finns dessutom ofta kyrkliga och rättsliga arkivalier och ett fantastiskt kartmaterial.


I Norrköping upprättar lantmätaren Sven Ryding en tomtkarta med ägarförteckning år 1728. Kartan finns i Lantmäteristyrelsens arkiv (akt D75-1:12). Kvarteren i staden har redan vid denna tid sina nuvarande kvartersnamn och Rosen, som hör till Strandkvarteren, har nummer 21 på översiktskartan. På tomtkartan kan vi se att Rosen varit uppdelad på fem tomter. Dessa ägdes av :

  1. Handelsman Lorens Dahlgren
  2. Prosten Herr Reinerus Brockman
  3. Skepparen Johan Spång
  4. Bruksherren Herr Johan Jacob De Geer
  5. Handelsman Johan Dellinghausen
Nu var det givetvis inte säkert att de uppräknade personerna bodde på de tomter de ägde. Och även om de faktiskt gjorde det så fanns det med säkerhet ett stort antal andra personer som också var bosatta i Rosen. Det var t ex familjer som hyrde, tjänstefolk och inhyses. Kartan ger inte några uppgifter om hur tomterna var bebyggda. Den visar inte var bostadshus och ekonomibyggnader var placerade, var man odlade, kastade soporna eller uträttade sina behov. Det är uppgifter som vi hoppas att vår arkeologiska förundersökning kan ge oss en första idé om.


Kanske var det på taket till Dellinhausens bostadshus som dagens sötaste fynd låg. En takpanna med en märkning i form av ett hjärta som omsluter bokstaven H.
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

söndag 25 september 2011

Efter en vecka i Rosen

Nu har vi grävt i fem dagar i kvarteret Rosen i Norrköping. I de tre schakten har vi valt ut provrutor som vi gräver för hand. Vi gräver bort lager efter lager med jord, grus, träflisor och raseringsmassor på väg ner mot orörd mark. Dessutom har vi öppnat ett fjärde schakt som mest visade sig innehålla diverse ledningar. I ena schaktkanten fanns dock en kraftig mur. Under den stiliga stenläggningen i vårt första schakt har vi bl a hittat en latringrop.

Alla schakten har lämnat ifrån sig ett rikt fyndmaterial och i fredags kunde en stor plastback med fynd transporteras in till museet för tvätt och registrering. Huvuddelen av fynden som hittills grävts fram kan dateras till 1700-talet men även enstaka äldre föremål har kommit i dagen. Bland fynden finns förstås en stor mängd keramikskärvor. Såväl rödgods som stengods och fajanser förekommer. Dessutom har ett par skärvor kinesiskt porslin dykt upp i kulturlagren. En annan fyndgrupp som finns rikligt representerad i schakten är kritpiporna som visar att tobaksbruk var vanligt förekommande i kvarteret.







Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

onsdag 21 september 2011

Förbifart Vadstena


Under hösten undersöker arkeologer från Östergötlands museum och Riksantikvarieämbetet UV Öst flera fornlämningar kring Vadstena. Anledningen till undersökningarna är att Trafikverket ska bygga en ny väg, en förbifart, kring Vadstena.

Östergötlands museum är ansvarig för undersökningarna av fornlämningarna RAÄ 44 och 63 (Vadstena stad). Lämningarna ligger mellan Hovsvägen och gården Solhem.

Riksantikvarieämbetet UV Öst är ansvariga för undersökningarna av fornlämningarna RAÄ 59, 69, 11, 12, 64-68 (Vadstena stad) och 36 (S:t Per socken). Lämningarna ligger mellan vattentornet och länsväg 206 samt mellan Folkets park och museijärnvägen.


RAÄ 63, Vadstena stad

Medeltida bebyggelse
Fornlämningen ligger strax intill Hovsvägen. Idag består området av åker, men ända fram till de sista åren på 1800-talet var det ängsmark här. Fram till slutet av 1500-talet låg denna ängsmark på inägorna till Vännestad by. Vännestad by var under medeltiden den största byn i området kring Vadstena. Byn brändes ner 1567 i samband med Daniel Rantzaus fälttåg i Östergötland och betecknas därefter som öde. Platsen för byn är i dag registrerad fornlämning (RAÄ 26, Vadstena stad). Den ligger ca 600 meter nordöst om utgrävningen av RAÄ 63.

Vid RAÄ 63 har vi hittat flera stora gropar, en eldstad, hål efter stolpar, flera stenpackningar och kulturlager. Utmärkande är att flera av anläggningarna, såväl gropar som lager, innehåller djurben i form av slakt- och matavfall. Även analyser av makrofossil (fröer, sädeskorn m m i jorden) pekar på att beredning av mat har skett på platsen. Vid förundersökningen gjordes en 14C-analys som visar på en datering till 1020-1190 e Kr,
d v s tidig medeltid.

Det finns inga historiska dokument som berättar om någon bebyggelse i området. Men kanske är det så att lämningarna är spår efter mindre gårdar eller boställen som avhysts eller lagts ner redan under medeltiden. Därför finns det heller inga nedteckningar om bebyggelsen, eftersom de flesta historiska dokument är från slutet av medeltiden och senare.

Lämningarna från den här tidsperioden undersökts inte så ofta vilket gör undersökningen extra spännande. Men när vi har så få andra grävningar att jämföra med blir det blir också lite extra svårt. Vi hoppas att vi kommer att förstå platsen bättre efter undersökningen!



RAÄ 44, Vadstena stad

Boplats, gravar och besynnerliga gropar
Inom RAÄ 44 finns en rad olika lämningar från mänsklig verksamhet: gropar, stolphål, eldstäder, kultur- och odlingslager. Det finns däremot inga indikationer på att det legat några hus inom området. Kanske har de legat någonstans i närheten, utanför vägområdet.
Dessutom finns det flera ovanliga lämningar som vi idag inte riktigt vet vad de är för något. I en del av området har en stor ansamling med sten påträffats. Bland stenarna finns rester efter keramikkärl, brända och obrända ben. Eftersom lämningen ligger i åkermark har den skadats av plöjning. Vid den arkeologiska undersökningen ska vi ta reda på om det möjligen är rester efter en eller flera gravar. Ett annat alternativ är att det är rester efter en gammal väg.



Vi har också hittat stora gropar som är fyllda med stenar. En kolbit som hittats i en av dem har 14C-daterats till järnålder. Ett par eldstäder, daterade till samma period, finns även i nära anslutning till groparna. Samstämmigheten i dateringarna kan tyda på att härdarna och groparna har ett samband.

De stenfyllda groparna förbryllar oss. Hur har de kommit till och vad har de använts till? Kanske rör det sig om rester efter gravar som röjts undan. Eftersom vi vet så lite om dem, kommer stort fokus läggas vid de stenfyllda groparna vid undersökningen.


Dateringar
Majoriteten av dateringar från förundersökningen ligger inom ett relativt snävt tidsintervall: mellan 50-330 e Kr vilket tyder på att merparten av de påträffade lämningarna sannolikt kan kopplas till en och samma bosättning under äldre järnålder. Vidare fanns en datering från bondestenåldern.


Visningar!
Visningar: Söndagen den 9 oktober kommer det att vara öppet hus på samtliga grävningar mellan kl 12 - 16. Varmt välkomna!

>> Vägbeskrivning


Mer att läsa
År 2008 gjorde Östergötlands museum en arkeologisk utredning inför planeringen av Förbifart Vadstena. Året därpå gjorde museet även flera arkeologiska förundersökningar i området. En av fornlämningarna undersöktes av en annan arkeologisk firma, SAU.

Med hjälp av den arkeologiska utredningen och förundersökningen samt gamla kartor vet vi en hel del om de platser vi nu ska gräva ut.

Här hittar du våra arkeologiska rapporter från utredningen (ÖLM Rapport 2009:5) och förundersökningen (ÖLM Rapport 2010:1):

>> Till rapporter


tisdag 20 september 2011

Nu gräver vi i Norrköping

Igår inledde vi en arkeologisk förundersökning i kvarteret Rosen, centralt i Norrköping. Hittills har vi öppnat tre schakt och håller nu på att gräva oss ner genom lagren. Ytligt i alla tre schakten finns rester efter byggnader som uppfördes vid slutet av 1800-talet. Äldre än byggnadslämningarna är några stenläggningar. Den första hittade vi redan igår och idag har ett andra schakt bjudit på två stenläggningar ovanpå varandra.

Närmast Nya Rådstugugatan finns resterna efter en husgrund där kollegan Joakim hittade skelett från två begravda katter. Där har han också hittat skärvor från gamla buteljer och bitar av skaft till kritpipor. Imorgon fortsätter vi att gräva och förundersökningen kommer att vara i tre veckor. Nya rapporter kommer efterhand här på bloggen.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


onsdag 7 september 2011




Nu är andra numret av
Arkeologi i Östergötland ute!

Som den ena stolta redaktören för Arkeologi i Östergötland (Karin Lindeblad från Riksantikvarieämbetet UV Öst är den andra) känns det helt fantastiskt att 2011 års nummer nu är i tryck. Ännu häftigare är att vi redan har börjat planera för nummer tre, år 2012!

Arkeologi i Östergötland är en populärvetenskaplig arkeologitidskrift som vänder sig till alla som är intresserade av östgötsk arkeologi. Den produceras gemensamt av arkeologiavdelningen på Östergötlands museum och Riksantikvarieämbetet UV Öst. Genom tidskriften vill vi snabbt (åtminstone sett ur arkeologisk synvinkel) och lättläst presentera de nya upptäckter och forskningsrön som vi uppdragsarkeologer på respektive institutioner gör i vårt vardagliga värv.

Årets nummer är brett upplagt - här finns artiklar om större forskningsprojekt, t ex undersökningarna av Krokeks kloster (skriven av Marie Ohlsén), äldre järnålderns vägnät runt Linköping (Maria Petersson), kartläggningen av Östergötlands bergslager (Olle Hörfors) liksom rekonstruktionen av ett tidigmedeltida gravmonument i Örberga kyrka (Rikard Hedvall).

Självklart är också de omfattande grävningarna i Motala representerade, genom en artikel av Göran Gruber, med den tillspetsade rubriken "Vadå stenålder?". Dessutom görs nedslag  i många olika tidsåldrar utifrån diverse undersökningar och fynd - medeltida gravar i Linköping, sälätande gropkeramiker i Kolmården, det första halsblosset i Norrköping, den heliga Birgittas liv och leverne i Ulvåsa och Aspanäs... med mera, med mera...
Tidskriften kostar 50 kr och kan beställas från www.ostergotlandsmuseum.se/forlag.html eller http://www.arkeologiuv.se/.

Erika Räf, arkeolog och stolt redaktör

fredag 2 september 2011

Papegojskytte i Linköping

Efter mitt inlägg på bloggen i våras om Pestgravarna vid Kampen följde en lång diskussion på Facebook om Kampen och Papegojvallen. I ett svagt ögonblick lovade jag att återkomma på temat om jag fick tid. Nu är det dags att berätta lite om Papegojvallen och jag startar i Italien där en Historia om de Nordiska folken publicerades år 1555. Författare var den landsflyktige svenske biskopen Olaus Magnus. Han föddes i Linköping år 1490 och har säkert hämtat en del av sina skildringar från uppväxten i staden. En av de saker som han kan ha sett i sin födelsestad är just papegojskyttet.

Han beskriver hur nordborna, både från stad och landsbygd, samlas på fridagar och festdagar på en särskilt iordningställd slätt där de visar upp sina färdigheter i olika slags skytte. Han berättar vidare att ”för de kraftigaste armborsten utgöres målet af en konstgjord papegoja, som sitter högt uppe på spetsen af en järnstång och är rörlig; denna söker man med trubbiga pilar skjuta loss, så att hon faller ned.”

När jag för ett tag sedan gick igenom de historiska kartorna från Linköpings stad och stadsjordar noterade jag en samling ägor strax utanför det område som jag då arbetade med. På den äldsta kartan, från 1639, kallades området ”Pappegoyervalls lyckan”. En plats kallad Skyttelyckan nämns i ett dokument redan år 1381. Det kan vara samma plats.

Kan det vara på Papegojlyckorna som skyttarna tävlade eller fick lyckorna namnet för att de låg intill Papegojvallen? Är det då Kampen som är platsen för skyttetävlingarna? Kampen finns inte nämnd på 1639 års karta men en nästan 100 år yngre karta ger en ledtråd. På 1732 års karta finns inga spår efter Papegojvallen, däremot kallas den tidigare Papegoyervalls lyckan nu för Camplyckorna och alldeles intill finns Campen inritad. Det är samma plats som på den äldsta kartan ser ut som en stor tom yta där vägar från flera håll strålar samman.

Den forna Papegoyervalls lyckan har legat i området söder om Västanågatan, mellan Västra vägen och studenternas Flamman. Kampen, som pekats ut som borgerskapets excersisplats, har legat i den norra delen av Hunnebergsgatan, mellan Onkel Adamsparken och Abiskorondellen. Det är alltså där, vid cykelaffären och bakom Gottfridsbergsskolan, som vi kan förmoda att medeltida armborstskyttar försökte träffa en papegoja uppsatt på en stång.


1639 års karta med den moderna fastighetskartan i bakgrunden och begränsningen av Papegoyervalls lyckan markerad med en rosa linje.