I augusti 2018 gjorde museet en förundersökning på och runt en
åkerholme vid Stora Vänge öster om Linköping. ”Huvudnumret” på grävningen var
en av två skärvstenshögar uppe på åkerholmen. Skärvstenshögar är en lite
gåtfull typ av fornlämningar. Å ena sidan kan de liknas vid forntida
avskrädeshögar fulla med skörbrända och skärviga stenar, kol/sot och ibland
föremål som malstenar, keramik, djurben m.m. Stenarna kan vara kokstenar, dvs.
stenar från eldstäder och kokgropar som blivit sönderbrända och uttjänta och
slängts på en avfallshög. Å andra sidan verkar skärvstenshögarna ibland vara
omsorgsfullt anlagda med inre konstruktioner som exempelvis större stenar lagda
i cirklar och/eller med en yttre begränsande ring av större stenar, en s.k.
kantkedja. Det finns teorier om att skärvstenen ibland har producerats i
rituellt syfte, kanske har man eldat och bränt stenen direkt på högen. Ibland har
man påträffat människoben i högarna. Skärvstenshögarna dateras vanligen till
bronsålder (1800-500 f.Kr.), men ibland är de från äldre järnålder (500
f.Kr.-400 e.Kr.).
Vid den här grävningen koncentrerade vi
oss på en ”tårtbit” som motsvarade ungefär en fjärdedel av den något ovala
skärvstenshögen. Ett mäktigt lager med
kol-/sotblandad mylla samt rikligt med skärvsten framkom. Högen visade sig vara
försedd med både en inre stenring av kraftiga stenar och en yttre kantkedja.
Ett mindre antal obrända ben, varav en djurtand, påträffades. Tanden samt åtminstone
ett av de övriga benen kommer från nötkreatur. Högen daterades med två C14-dateringar
till ca 1520-1210 f.Kr., dvs. äldre bronsålder.
 |
Skärvstenshögen under utgrävning. |
 |
Skärvstenshögen i genomskärning. |
I
uppdraget från Länsstyrelsen ingick även att gräva sökschakt runt omkring
skärvstenshögarna uppe på åkerholmen, samt runt åkerholmen ute i åkern. Ungefär 6 m norr om den undersökta skärvstenshögen hittade vi en eldstad. Även den
daterades till äldre bronsålder, ca 1620-1450 f.Kr.
Den
västra delen av åkerholmen bestod av berghällar. Två skålgropar (även kallade
älvkvarnar) påträffades på hällen i partiet mellan de två skärvstenshögarna.
Skålgropar är en slags hällristningar i form av inknackade gropar i berget. I
det här fallet var de ganska vittrade och otydliga, ca 5 cm i diameter och ca
0,5 cm djupa. Skålgroparnas typiska datering är
bronsålder, även om de i vissa fall kan vara både äldre och yngre. Den
vanligaste tolkningen är att de har använts i fruktbarhetsriter av olika slag.
De passar väldigt bra in i bronsåldersmiljön i Vänge.
Vi
hittade även spår av människor från något senare tider. Nere på åkern, snett
nedanför skärvstenshögarna, grävde vi fram en eldstad från romersk järnålder.
Eldstaden fick en C14-datering till ca
0-140 e.Kr.
Nu är
rapporten klar och finns att läsa på museets hemsida.
Anders Olofsson
arkeolog
Kommentarer
Skicka en kommentar