fredag 9 oktober 2015

Skampåle, gapstock, stå i halsjärn eller sitta i stocken

Östra ny kyrka.
Att fundera kring tidigare seklers bestraffningar är kanske inte det första man tänker sig när det är dags att gräva för en dagvattenledning. Schaktet var placerat inne på kyrkogården runt Östra Ny kyrka, men tanken på bestraffningar var långt borta. Möjligen skulle vi kunna stöta på någon grav utanför kyrkogårdsmuren, tillhörande någon som förlorat rätten att begravas i vigd jord – något som skedde när den döde var en sjävspilling, d v s tagit livet av sig. Men det är sällan som vi arkeologer hittar sådana gravar.

I en paus i grävningen passade jag på att följa med kyrkvaktmästaren Robert upp i tornet. Tornbesöket hade flera anledningar. Dels ville jag ta några foton där uppifrån, dels behövde jag några murbruksprover som gick att koppla till tornbygget 1747. Dessutom är det helt enkelt en fantastisk upplevelse, att på smala, branta trappor som närmast liknar stegar, ta sig allt högre upp i ett torn. Bara att få klättra upp förbi kyrkklockorna är spännande och att få fortsätta ända upp, så långt det går, är något man gärna passar på att göra när man har chansen.

En av de branta torntrapporna i Östra Ny.
När vi kommit upp till det första tornrmmet passade vi på att titta på allt som samlats där genom åren. Tornrum har en tendens att förvandlas till förråd för lite av varje. Bland träkors, underliga stockar, kolonner, bitar av målade skrank och en massa annat fanns några saker som fick mig att stanna upp. Det första som fångade mitt intresse var ett block i blanknött trä, med repet fortfarande på plats. Det kanske är från tiden när tornet byggdes eller när kyrkan byggdes om på 1820-talet.

Men det som verkligen fick mig att stanna upp var två(!) skamstockar som bara låg där bland alla andra träföremål. De båda skamstockarna hade lite olika utformning. Den ena var den man vanligen ser avbildad med både över- och understycke av trä. Ändarna visar att den suttit i någon ställning. Den andra skamstocken saknade träöverdelen. Istället har den dömde låsts fast med en järnbygel över nacken. Där finns även urtag för händerna och man kan se spår av nötning runt halsöppningen.

Skamstock från Östra Ny.
En skamstock, också kallad stock, straffstock, eller gapstock, var avsedd för bestraffning. Den dömde sattes fast i stocken och fick stå (eller sitta) där och skämmas inför alla som gick förbi. Skamstocken kunde vara placerad på städernas torg, där många människor passerade. På landsbygden fanns den oftast vid kyrkan, dit kyrkogångsplikten tvingade människorna. Det var meningen att straffet inte bara skulle vara till för att den dömde skulle sona sitt brott. Det skulle dessutom vara offentligt för att avskräcka andra från att begå samma brott.

Skamstock med halsjärn från Östra Ny.
Stockstraffet förekommer i 1686 års kyrkolag och 1734 års lag. Det är avsett för ”åsidosättande av god sed och ordning” och kunde utdömas av sockenstämman utan att någon dom fanns från häradstinget. Det är helt enkelt sockenfolkets bestraffning av de som inte sköter sig. Straffet avskaffades definitivt 1841 i Sverige.
 
Skamstock vid Skottvångs gruva i Södermanland, Foto Raphael Saulus
Vad var det då för hemskheter man gjort sig skyldig till när man hamnade i stocken?
Någon kan ha fört oljud i kyrkan, skvallrat och förtalat sina grannar, grälat, lämnat kyrkan innan prästen var klar, stannat utanför kyrkan under pågående predikan m m. Även svordomar och sabbatsbrott kunde skicka folk till stocken och ”ungt folk” kunde hamna där om de rökte tobak.

The pillory at Charing Cross:
Gravyr publicerad som Plate 62 of Microcosm of London (1809)
Vilka var det nu som hamnat i stocken i Östra Ny och vad dömdes de för? Det vet jag faktiskt inget om. Svaret på den frågan överlåter jag till släktforskare och hembygdsforskare att försöka finna i kyrkböcker och sockenstämmoprotokoll. Men visst blir man nyfiken?

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar