Utanför stadens vall och grop

Vad finns egentligen utanför de medeltida städernas gränser? Några av våra östgötska medeltidsstäder har ganska otydliga begränsningar, som t ex Linköping, medan andra, som Vadstena, har haft en mycket tydlig stadsgräns med vallgrav (gropen) och vall. För de medeltida östgötarna var givetvis stadens gräns tydlig vare sig den var befäst eller ej. Regionala lagsamlingar nedskrivna på 1200-talet ersattes vid 1300-talets mitt av Magnus Erikssons landslag och stadslag. Innanför stadsgränsen gällde stadslagen, till skillnad från landslagen som landsbygdens befolkning skulle följa.

Rektifierat utsnitt ur 1705 års stadskarta (LMS D121-1:4) med 

undersökningsområdet och våra schakt markerade.

Vanligen är det 1600- och 1700-talskartorna, i kombination med resultat från gamla arkeologiska undersökningar, som använts när man försökt fastställa de medeltida städernas gränser. Det händer då och då att vi får möjlighet att göra arkeologiska undersökningar strax utanför det som anses vara den medeltida stadsgränsen i en stad. I höstas kom ett sådant tillfälle i Vadstena. Det var Vadstena kommun som arbetade med en detaljplan för kvarteret Åkermannen, direkt öster om Östra Rännevallen. Då behövdes en arkeologisk förundersökning av en tomt i kvarteret. Vi skulle ta reda på om det fanns fornlämningar där som skulle behöva undersökas om man ville bebygga tomten.

Östra Rännevallen har fått sitt namn efter det försvarsverk, i form av vall och grop, som funnits i området. Den här delen av försvarsverket tillkom troligen under 1460- och 1470-talen. Exakt var sträckningen gick i den östra delen av Vadstena är osäkert men sannolikt har den passerat strax väster om kv Åkermannen.

På tomten som undersöktes finns en transformatorstation.

Tomten som undersöktes ligger i hörnet Östra Rännevallen – Klosterledsgatan. Den sistnämnda gatan finns med på de äldsta historiska kartorna från 1600-talet. På stadskartan från år 1705 anges att området användes som ”Stadens Kåhltompter”, d v s trädgårdsodlingar. Kunde det då finnas spår efter odlingslotter eller odlingsbäddar, diken, staket eller andra lämningar kopplade till odlingen? Och hur gamla var i så fall de lämningarna?

Undersökningsområdet bestod av en gräsbevuxen tomt med en transformatorstation i en tegelbyggnad samt flera äldre fruktträd. Transformatorstationen innebar att det fanns en stor mängd elledningar på tomten. Det påverkade givetvis möjligheterna att välja var vi skulle gräva våra schakt. Till slut lyckade vi i alla fall klämma in fem schakt mellan alla elledningar.

Över hela tomten fanns ett tjockt matjordslager. Det innehöll hushållsavfall som enstaka skärvor av sentida flintgods och buteljglas samt matrester i form av djurben. Det innehöll också tegelkross och småsten. Närmast hörnet Klosterledsgatan - Östra Rännevallen hittades syllstensgrunden till en byggnad uppförd runt sekelskiftet 1900. Där fanns också raseringsmassor i form av byggskrot med trasigt tegel, murbruk och stenar.

Vattenhålet med de två stolphålen framträder som mörkare jord mot 

undergrundens ljusa lera. 

I schakten längre in på tomten hittade vi en avfallsgrop och ett igenfyllt vattenhål. Där fanns också ett par stolphål i kanten av vattenhålet. Kanske har stolparna, som en gång stod i stolphålen, burit upp ett tak över vattenhålet eller varit del av en hägnad runt om det. På 1700-talet var vattenhålet fortfarande öppet för då kastar man i en trasig skål och en fot till en trefotsgryta av lergods. Fynden hittades ganska högt upp i bottenlagret som avsatts under tiden vattenhålet fortfarande var öppet.

Skärvor från en skål med blomdekor som hittades i vattenhålet. 

På utsidan är den dekorerad med våglinjer och spiraler och har spår efter hankar.

Vi lät arkeobotanikern Stefan Gustafsson på Arkeologikonsult analysera ett jordprov från vattenhålets bottenlager. Jorden innehöll fragment av hinnkräftor, äggkapslar från hoppkräftor, mossdjur och snäckor. Det visar att lagret avsatts i öppet vatten. I jordprovet hittade Stefan även enstaka fröer från trampört, groblad och svinmålla. Det har alltså varit en trampad yta invid vattenhålet. Analysen tyder på att man hållit rent runt vattnet, något som innebär att det kan röra sig om en dricksvattentäkt snarare än ett vattenhål för djur. Artsammansättningen bland snäckorna gav tyvärr ingen klar indikation på vattenkvalitén. Flera arter förekommer i relativt näringsrika vatten vilket skulle kunna tyda på ett visst läckage av näringsämnen ner i vattnet.

Ett tvärsnitt genom vattenhålet. I botten anas ett mörkare lager som avsatts 

när vattenhålet fortfarande stod öppet.

Förundersökningen har gett oss en liten glimt av en del av ett stadslandskap, direkt utanför själva staden. Här finns stadens jordar med åkrar, slåttervallar och betesmarker och i just det här fallet fanns stadens kålgårdar här vid början av 1700-talet och kanske även långt tidigare. Kanske användes vattenhålet för bevattning av odlingarna.

Ann-Charlott Feldt

Antikvarie

Är någon intresserad av att läsa mer om den arkeologiska undersökningen? Länk till rapporten finns här.