Förra sommaren blev det problem med avloppet i Gamla
domprostgården i Linköping. Det är gården som ligger alldeles intill
Akilles-parkeringen invid Storgatan, uppe vid slottet. För att laga avloppet
grävdes ett djupt schakt ner till ledningen i en grönyta mellan Storgatan och
Gamla domprostgården.
Vi börjar gräva i grönytan. |
Platsen där schaktet placerades motsvaras av tomt nr 45 på
1696 års stadskarta. Den tomten tillhörde då tullskrivare Darell. Tomterna intill ägdes av personer kopplade
till stadens och/eller kungsgårdens förvaltning. David Besökare ägde tomt 46, direkt norr om tullskrivarens.
Förmodligen var han en kollega till Darell då besökare är en tjänstetitel inom
tullen. Intill de båda tulltjänstemännen fanns Lars Slotzknechts (47), Jonas
Slotzknechts (48) och Sven
Wachtmästares (49) tomter. De tre senare arbetade nog på slottet strax
intill.
Utsnitt ur 1696 års stadskarta. Det blå krysset markerar vårt schakt. |
Schaktet vi grävde upp var egentligen inte särskilt
spännande. Där fanns sandiga gråbruna och ganska fyndfattiga kulturlager. Vi
hittade några skärvor 1700-talskeramik och ett par skaftbitar till kritpipor. På
70 cm djup stötte vi på ett lager med spridda, både kluvna och obearbetade,
gråstenar. De var allt från 15 cm och upp till 1 m stora. Under stenarna fanns ett
kraftigt sandlager. Sanden har förts till platsen av något skäl – kanske som
underlag till något (en gårdsplan, en gata eller en husgrund?). Det hela
bildade inte någon tydlig konstruktion, men det retade min nyfikenhet. Det var
då jag började gräva bland de historiska kartorna och i museets arkiv.
Ett foto på Gamla domprostgården från 1902 från Östergötlands museums arkiv. |
Ganska snart kunde jag konstatera att Gamla domprostgården
har flyttat på sig och Storgatan har breddats. Bostadshuset
på gården byggdes 1805-1810 på den tomt som tullskivaren hade ägt drygt 100 år
tidigare. I en inventering över Linköpings bebyggelse noteras att byggnaden
flyttades några meter i samband
breddningen av Storgatan 1953. När jag gick igenom de historiska kartorna från
första hälften av 1900-talet och tittade foton och pressklipp museets arkiv
framgår att huset måste ha flyttats minst
35 m (!) norrut.
Utsnitt ur stadskarta från 1898-1900. Det blå krysset visar var vårt schakt var placerat. |
Det här innebar ju att schaktet vi
grävde egentligen var placerat på en punkt som ursprungligen låg inne på gården
alldeles invid entrén till domprostens bostad. Byggnaden har alltså legat ungefär
där stenlagret fanns. Troligen var stenarna rester av den gamla grunden.
Att flytta ett så stort hus var
inte alldeles enkelt och många var nyfikna. Kanske finns det en massa
linköpingsbor som än idag minns när huset flyttades. Självklart skev
tidningarna om flytten. Det var genom artiklarna och gamla foton som
jag verkligen fick klart för mig hur långt man flyttat huset. Östgöta
Correspondenten följde arbetet och rapporterade i tidningen. Av en av
tidningsbilderna kan vi ana att murarna som arbetade med den nya husgrunden
började bli trötta på frågan om varför dom inte murade rakt. Påpassligt
fotograferade tidningens fotograf skylten som satts upp vid den nybyggda
grundmuren – O.B.S! MUREN SKALL VARA KROKIG!
Tio år efter flyttningen av Gamla
domprostgården revs bebyggelsen på Konsistorienotariegården (ett riktigt
tungvrickande gårdsnamn). Gårdens bostadshus ska, enligt en artikel i Corren,
ha varit från omkring år 1810 och var placerat längs med Storgatan, väster om
domprostgården. Det är det huset som skymtar bakom domprostgården på äldre
foton.
När man flyttade Gamla
domprostgården passade man på att förse huset med en källare. Vad som finns i
källaren? Ja, den spännande historien ska jag berätta en annan gång.
Arkeolog
Är någon intresserad av att läsa mer om den arkeologiska undersökningen? Länk till rapporten finns här.
Jag hittar ingen ny blogg dar det berättas om skulpturerna i källaren, men nu är ju domprostgården till salu och jag undrar hur det gått för Byströms altargrupp?
SvaraRadera