Bland blommor och humlor på Sandholmen

Sandholmen i sommarskrud.

Det är vildvuxen sommargrönska på Sandholmen 1880. Skomakare Anders Ahlgren och hans familj flyttar med sina få ägodelar den halva milen från trångboddhet och stökigt stadsliv i Skänninge till landet och hustrun Karolinas födelsesocken Järstad.

Anders är 30 år och Karolina 25. Med sig har de tre små barn varav en är alldeles nyfödd. Det skulle födas ytterligare nio barn på torpet. Två pojkar dog tidigt och en dotter åkte till Amerika när hon var 14.

Linköpingsgatan i Skänninge mot öster. Bakom speceriaffären bodde
skomakarefamiljen Ahlgren med sina tre små barn innan flytten till landet.

1880 tillhör Sandholmen gården Ullevi Västernorrgård. 23 år senare lyckas dottern Beda i New York, köpa loss torpet åt sina föräldrar. Sandholmen kom att bli familjen Ahlgrens hem i 47 år. De sista i barnaskaran, nummer 11 och 12, var tvillingarna Alf Rudolf och Tolf Konrad. I uthuset skrev de sina namn på den billiga tunna omålade pärlsponten med barnsliga bokstäver, under pappa Anders snirkliga ”A.M. Ahlgren”.

Pappa Anders och tvillingarna Alf och Tolf (födda 1896) skrev sina namn på väggen.

1927, när Karolina passerat de 70 och Anders närmar sig sin 80-årsdag, tömmer de hus och hem och flyttar de tre milen till Kärna socken som idag är en del av Linköpings kommun. Kanske är det något av barnen som bor i närheten. Men för att få reda på det måste letandet fortsätta i Vadstena Landsarkiv.

Sedan Ahlgrens flyttade ut har flera ägare satt sin prägel på hus och trädgård, gjort om och lagt till. Golvet i stugrummet har t.ex. ersatts av ett smalare furugolv. Jorden som gick ända upp till golvet grävdes bort. I stället gjorde man en trossbotten av det gamla golvet och fyllde på med sågspån.

Den andra eller tredje golvomläggningen sedan Ahlgrens tid. Dags för en fika?

I ena hörnet hade den senaste ägaren bytt flera golvplankor och isolerat med mineralull direkt på marken. Det var där som humlorna hade flyttat in och trivdes så bra. Samma humlor som gjorde processen kort med snickaren som kommit för att hjälpa till med timmerskadorna. Som målsökande robotar tog de sikte på hans fladdrande byxben och flög in. Efter det hörde han aldrig av sig mer och svarade inte på vare sig brev eller telefonsamtal.

Från jord, till sågspån, till lecakulor. Följ med i nästa inlägg och se hur man isolerade golvet den här gången.

Anna Wåtz

Byggnadsantikvarie