Sandholmen, ett torp från 1800-talets mitt

Torpet Sandholmen omkring år 1950.

Följ med till det lilla torpet Sandholmen utanför Mjölby. Husets historia är både typisk och unik, precis som den är för alla hus. Sandholmen byggdes vid mitten av 1800-talet på det som då var byns utmark. Av småställena runtomkring har idag mer än hälften försvunnit. Det var nära att även Sandholmen strök med när de nuvarande ägarna lärde känna sitt hus lite bättre och fick sig en obehaglig överraskning. En franskskruv som inte drog som den skulle, avslöjade den ovälkomna rötsvampen och blev början på en ofrivillig och omfattande renovering, men kunde lika gärna ha blivit början till slutet.

Sprucken cementsockel, en vanlig orsak till rötsvamp i hus.

Grunden till svampangreppet kunde spåras till 1950-talet, när det blev populärt att täcka skarven mellan fasadpanelens nedre del och stensockeln med en jämn fin kant av murbruk. Sandholmen skonades inte från denna uppfräschning, något som skulle få ödesdigra konsekvenser. För bruket sprack när träpanelen svällde och krympte som träpaneler alltid gör. I fickorna som bildades, rann regnvattnet in men inte ut. Rötsvampen kunde i lugn och ro njuta av fukten och tugga i sig av träet, gömd bakom innerväggarnas puts, tapeterlager och treetexskivor. Ända tills den där franskskruven skulle skruvas i…

Skotillverkning i hemmet 1933 i Östra Harg. Foto Östergötlands museum

För mer än 100 år sedan flyttade skomakarfamiljen Ahlgren in i den lilla röda stugan. De hade 12 barn och 2 inneboende skomakardrängar. Än idag dyker skoläster upp i lövisoleringen på uthusets vind. Bottenvåningen hade ett rum, kök och förstuga och boytan var på 38 kvm. På ovanvåningen gjordes en kammare i ordning för att få lite mer plats. När Ahlgren flyttade in flyttade en annan familj ut. De gav upp och flydde svält och missväxt för ett nytt liv i Amerika.

Planritning över bottenvåningen på Sandholmen.

Takhöjden i huset har nog alltid varit en källa till irritation, i alla fall för de lite mer högresta manliga invånarna. Till slut var det någon av dem som fick nog och ledsnade på att gå med krökt rygg och huvudet på sned. Han drog igång projekt ”Takhöjning” i stugrummet, kanske till de andras förfäran.  Innertaket bröts loss och för varje bräda som plockades ner, rasade sågspånsisoleringen ut och spreds över hela rummet. Kalkputsen yrde när takbjälkarna sågades av och ersattes av nya som passades in i stockvarvet ovanför och gav 10 extra lyxiga centimetrar. Förstugan och köket lämnades orörda så man får anta att den förmodade mannen inte tillbringade så mycket tid i de utrymmena. Därmed fortsatte takhöjden på torpet att skapa irritation och huvudbulor ända in till dags dato.

I kommande inlägg får du veta mer om hur det kan se ut under ett gammalt torpgolv, hur takhöjden kan öka genom att golvet sänks och hur du kan isolera ditt golv utan att riskera fuktproblem. Och varför det ligger knivar gömda under tröskeln!

Anna Wåtz

Byggnadsantikvarie