Linköpings slott bjuder på nya överraskningar

För en tid sedan fick vi in ett litet uppdrag i Linköpings slottsträdgård. Det var stopp i en dagvattenledning som gick från en dagvattenbrunn och ett av slottets stuprör. Ingen visste riktigt vart ledning gick men trodde att det kunde finnas en stenkista i närheten. Men som vi vet sedan tidigare så bjuder slottet i Linköping ofta och gärna på överraskningar. Det dyker nästan alltid upp något nytt som vi inte känt när vi sätter spaden (eller i det här fallet grävskopan) i jorden eller slår hammaren i väggen.

Det är dagvattenledningen till stupröret närmast i bild som fått stopp.
I bakgrunden, bakom det röda staketet, finns Yttre borggården och Slottsparken.

Under veckan har vi grävt ett schakt från stupröret och ut från väggen för att undersöka vart ledningen tar vägen. Ganska snart började det dyka upp raseringslager med murbruk, krossat taktegel och tegelstenar. Det var rivningsmassor från någon byggnad i närheten som använts som utfyllnad i trädgårdshörnet närmast slottet och Yttre borggården.

Under rivningsmassorna dök det upp något annat – några stora klumpar med gråstenar murade med kalkbruk. Det var rester efter en raserad mur men äldre än rivningsmassorna. När vi breddade schaktet i vår jakt på dagvattenledningen fick vi förklaringen till de murade klumparna. Ledningen var grävd tvärs igenom en gammal grundmur. Det var en mur som ingen kände till. Klumparna var bitar av muren som hackats bort när man lade ner ledningen någon gång på 1950- eller 60-talet. Då hade det inte gjorts någon dokumentation. När man väl fått ledningen på plats hade man bara fyllt igen schaktet med de massor som man grävt upp.

Här syns muren och i botten av schaktet skymtar
dagvattenledningen som är grävd rakt genom muren.

Muren är en stadig konstruktion som går nästan vinkelrätt ut från slottsfasaden. Än är jag inte riktigt på det klara huruvida den är byggd mot fasadmuren eller om fasaden är byggd ovanpå muren. Det hoppas jag ska bli tydligare nästa vecka. Det är en viktig detalj eftersom vi vet dateringen av den delen av fasaden. Den tillhör den byggnad som biskop Henrik Tidemansson uppförde på biskopsgården under 1480-90-talen. Bara ett tiotal meter norr om den nya muren har vi tidigare undersökt en torngrund som kan dateras till första hälften av 1400-talet. Kan den här muren vara från samma tid? Det finns i alla fall ingen byggnad på platsen när den äldsta kartan över Linköping ritas 1651.

Utsnitt ur stadsplanen från 1651 som visar slottet och
byggnaderna intill. Den "nya" muren hittade vi vid den blå pilen.

Stenkistan, som vi trodde skulle finnas, lyser med sin frånvaro. Troligen går dagvattenledningen från stupröret vidare bort till dammen i slottsträdgårdens västra del. Nu har jag fått en paus från fältarbetet i väntan på att en spolbil ska komma nästa vecka och spola rent i röret. Under tiden passar jag på att ta hand om murbruksproverna från den ”nya” muren och leta i arkivet i en dokumentation som gjordes av Bengt Cnattingius i samband med renoveringarna av slottet på 1930-talet. Kanske såg han en skymt av muren och kanske har han några bra tankar i sina anteckningar som finns sparade i vårt arkiv.

Nu är det många frågor som snurrar. När byggdes muren? Är det ett hus eller kanske en äldre trädgårdsmur? Om det är ett hus (vilket är troligast) – är det då den norra eller södra väggen av huset vi hittat? Jag hoppas på att hitta några svar när vi fortsätter arbetet nästa vecka.

Fortsättning följer när jag vet mer.

Ann-Charlott Feldt, arkeolog

Kommentarer

Skicka en kommentar