Bland trolltygen på Lunds backe

Imorgon kväll (tisdag 12 maj 2020, kl 18.00) är det dags för ett besök i det mörka Östergötland. Just det var titeln på museets senaste årsbok, Det mörka Östergötland – när sägnerna möter källorna, som utkom i december förra året. Där presenterade vi sexton olika platser med kusliga eller mörka historier. I år besöker vi några vi dem och berättar om trolltyg, hemska mord, tragiska händelser och osaliga andar. Nu är det dags att umgås med rået på Lunds backe i Vallerstads socken.

Lunds backe är en markant åsrygg ca 1,5 km nordöst om Vallerstads kyrka. För att komma dit åker man vägen mellan Skänninge och Fornåsa. Vid Hassla svänger man in på en liten väg mot Norra Hassla. Efter ca 700 m är vi framme och kan gå den smala stigen i åkerkanten upp till stättan och in på gravfältet där Lundsgubben sägs hålla till.

Här uppe på åsen finns ett av Östergötlands märkligaste gravfält. Här står 82 resta stenar. Många av stenarna står på rad och ger gravfältet ett monumentalt och mystiskt intryck. Förutom de resta stenarna finns också flera andra gravformer, däribland ca 80 runda stensättningar. Det är inte så konstigt att människor berättat historier om platsen.

Ett urval av tidningsrubriker om Lunds backe

Lundsgubben var kanske backens rå. Det finns flera historier om honom. Han var inte alltid så god att tas med. Han kunde förvända synen på folk så att de gick vilse uppe på åsen. När Vallerstads nya kyrka byggdes hände det att han visade sig och då visste arbetarna att något skulle gå fel. Lundsgubben hade en käresta också. Hon kallas Ällebergskärringen och bodde i Älleberget i grannsocknen Varv. Man kan fortfarande se när hon tvättar kläder åt gubben – då stiger vattenångan upp över berget.

Brudklänning i Vånga i Östergötland. Avbildad av Nils Månsson Mandelgren 1846

Många av berättelserna känner vi igen från andra platser. Det är vandringssägner som försetts med lokal färg. Men det finns en berättelse som jag inte hört någon annanstans. Det är berättelsen om brudklänningen. En bondmora i Götevi brukade klä brudar och då fick hon låna en klänning av en fin dam som hon träffade uppe på åsen. Klänningen skulle lämnas tillbaka dagen efter bröllopet och en gång när moran var sjuk skickade hon sin piga istället. Och hur det gick den gången kan ni hör imorgon kväll eller läsa om i Det mörka Östergötland. Kan bara avslöja att klänningen kom att användas av många brudar och när den blev sliten syddes det barnkläder av tyget som räckte till flera generationer av gårdens barn.

Väl mött bland trolltyg och järnåldersgravar

Ann-Charlott Feldt, arkeolog

Här kan ni läsa mer om gravfältet på Lunds backe.