Lunds backe
är ett av Östergötlands märkligaste gravfält. På en långsträckt och välbetad
åsrygg står 82 resta stenar. Många av stenarna står på rad och ger gravfältet
ett monumentalt och mystiskt intryck. Förutom de resta stenarna finns också
flera andra gravformer, däribland ca 80 runda stensättningar.
Ett urval av tidningsrubriker |
Det är de
resta stenarna som ger gravfältet dess unika karaktär och som säkert lockat
människors fantasi i långa tider. Här finns historier om både trolltyg och
traditioner. Här finns också en del av berättelsen om människorna som levde och
dog i området under romersk järnålder för 1600-2000 år sedan och berättelsen om
restaureringen av gravfältet på 1920-talet.
Bengt Cnattingius, från 1924 var han amanuens
på Östergötlands länsmuseum och 1933-1966
var han museets chef.
|
I oktober
1927 besöker museimannen Bengt Cnattingius gravfältet tillsammans med
fornminnesvårdaren och godsägaren T Jacobsson. Han kan då konstatera att ett
30-tal av de resta stenarna ligger ner. Han föreslår i ett brev till Riksantikvarien
att gravfältet ska rensas upp från ris och att de stenar som fallit ska resas
upp igen. Detta menar han kommer att förvandla gravfältet till en imponerande
sevärdhet och att det kan vara ett exempel på vilken mäktig anblick ett
gravfält i ursprungligt och vårdat skick ger.
I en
skadeinventering i samband med besiktningen noteras att det funnits fler resta
stenar på gravfältet men att en del försvunnit i samband med odling och andra
förts bort för att användas till husgrunder i trakten. Många har också
”kullstörtats av okynniga pojkar eller sprängts sönder”. Dessutom berättas att
folket i trakten tidigare brukade tända majbrasor på gravfältet – en sed som
upphörde på 1880-talet.
Stenarbetaren och förre livgrenadjären Otto Almén. |
Cnattingius
skickar med en kalkyl till Riksantikvarien, där han beräknar vad arbetet med
återställning, röjning, kartering och fotodokumentation kan komma att kosta.
Kostnaden för hela jobbet beräknades till 325 kr plus resekostnader. I museets
arkiv finns bilder från restaureringen och rapporten från undersökningar som
gjordes samtidigt.
Stenarbetaren och förre livgrenadjären Otto Almén i Götevi
fick i uppdrag att resa 20 av de kullfallna stenarna och rikta ett par andra. För arbetet fick han 10 kr per sten.
I arbetet ingick att gräva ner till frostfritt djup och att skaffa fram
kilstenar som skulle stötta stenen som restes samt att röja bort ris runt
stenarna.
Stenarna som skulle resas märktes ut med käppar och restes sedan med hjälp av
stubbrytaren som syns i bakgrunden
|
Vid restaureringen
stötte man på och undersökte två gravar. Det var två brandgravar där de brända
benen lagts innanför kantställda stenar. I den ena graven hittades brända ben
och bitar av en hartstätning som visade att benen antagligen legat i en hartstätad
näverask. Den andra graven innehöll förutom ben också ett bronsbleck och en benkam.
Fynden från undersökningen finns på Historiska museet men i Östergötlands
museums samlingar finns också ett fynd från Lunds backe. Det är en liten
sländtrissa som skänktes till museet av fornforskaren C F Nordensköld någon
gång under senare delen av 1800-talet. Var och hur den hittades på Lunds backe
vet vi inget om idag.
En lutande sten som rätades upp. |
Blir du
nyfiken och vill veta mer om Lunds backe?
På onsdag 20
juni 2018, kl 18.30, berättar jag om gravfältet på plats på Lunds backe. Passa
på att ta med fikakorg om vädret tillåter. Visningen är gratis och ingår i en
serie med visningar som genomförs i samarbete med Länsstyrelsen Östergötland under
rubriken Det glömda Östergötland
Ann-Charlott
Feldt
Arkeolog
Vägbeskrivning:
Lunds backe
ligger vid Hassla längs vägen mellan Skänninge och Fornåsa. Kör väg 1006 mellan
Skänninge och Fornåsa. Vid Hassla är det skyltat mot Lunds backe med en blå
fornlämningsskylt. Följ skyltningen fram till mötesplatsen ca 700 m in på
grusvägen. Det är trångt på parkeringen så tänk på att samåka om det är
möjligt.
Koordinat
till samlingsplatsen: 58°26'0.3"N 15°9'4.7"E
Kommentarer
Skicka en kommentar