Vem bodde i kvarteret Mässingen?

Under hösten 2014 arbetade vi med en arkeologisk undersökning i kvarteret Mässingen och Sveaparken i Norrköping och vi har berättat om den flera gånger här på vår blogg. Sedan dess vi tagit hand om fynd, ritningar och alla inmätningar. Prover har valts ut och skickats iväg. Provresultat har kommit tillbaka och nu pågår rapportarbetet för fullt. Som en del i rapportarbetet försöker vi koppla samman de husgrunder vi hittat med de personer som enligt olika arkiv ska ha bott på platsen.

Till vår hjälp har vi haft historiska kartor, kyrkböcker och mantalslängder. Tomterna vi undersökte ägdes av Mässingsbruket under 1700-talet. Det framgår av både 1700-talskartorna och mantalslängderna. Men någon mer information ger inte de historiska kartorna och den enda stadskartan från 1600-talet - den ganska hopplösa kartan från 1640 – visar bara att kvarteret fanns vid den tiden men berättar inget om vad det kallades, vem som ägde tomterna eller vilka som bodde där.

Lantmäteristyrelsens arkiv, akt D75-1:12 upprättad år 1728 av lantmätare 

Sven Ryding. Ett utsnitt ur kartan som visar en del av Qvadraten 

Saltängen. Tomterna 1-4 motsvarar kvarteret Mässingen idag.

Kyrkböckerna från Norrköping visade sig vara svåra att arbeta med. Det är inte självklart att de som bor i ett visst kvarter tillhör samma församling. I Norrköping finns förutom stadsförsamlingen (S:t Olai) och landsförsamlingen (S:t Johannes), även den tyska församlingen (Hedvig) och den Mosaiska, d v s den judiska församlingen. De sistnämnda var inte territoriella församlingar utan församlingsmedlemmarna kunde bo lite överallt i staden. 

Kvar att söka i var då mantalslängderna. Där förtecknades alla som betalade mantalspenning och längderna för hela Sverige från åren 1642–1820 är skannade och sökbara via Riksarkivet eller ArkivDigital. Alla arbetsföra mellan 15–62 år skulle betala mantalspenning. Adeln, tjänstfolket på hovet och säterierna var från början undantagna. Även fattiga och sjuka kunde befrias. Det kan finnas många spännande uppgifter om personerna i mantalslängderna. Under olika tider har olika saker beskattats och längderna kan ge en inblick i hushållens ekonomi. Där kan bland annat finnas uppgifter om fickur, boskap, tobaksbruk, brännvinspannor, siden och antal fönster. Tyvärr så hittade jag inga sådana uppgifter i längderna över de personer jag var intresserad av.

Plan som visar den uppmätta husgrunden med spisfundamentet i hörnet. Slottsgatan är nedåt (söderut) i bilden. Uppe till vänster syns hur huset ligger på tomt nr 3 enligt 1728 års karta.

Ett av de yngre husen som vi undersökte i kvarteret Mässingen låg på det som under 1700-talet benämndes som tomt nummer 3 i Qvadraten Saltängen. Tomten var obebyggd enligt mantalslängden för år 1729. Troligen hade den då stått obebyggd sedan ryssarnas härjningar år 1719. För åren 1730-1740 saknas mantalslängder. I längderna från 1741 och 1742 får vi veta att båtkarlen Petter Kahlsson med hustru bodde på platsen. År 1746 har dom flyttat ut och ersatts av båtskepparen Lars Moberg med hustru. För båda familjerna anges att de var ”Mässingsbruksfolk”. Under ett antal år på 1750-talet anges inte vilka som bodde på dom olika tomterna utan det hänvisas till en särskild lista för mässingsbruket. Vid några tillfällen noteras dock att det är ”oförmöget folk” (Kan det betyda fattiga eller kanske sådana som inte orkade arbeta längre?) som bor där.

Utsnitt ur sidan 1915 i mantalslängden för år 1768. Östergötlands läns 

landskontor, akt EIIIa:24. Här står Båtskeppare Moberg med hustru 

och sonen Petter uppskrivna på tomt nr 3 i Qvadraten Saltängen.

Från och med mantalslängden för år 1768 får vi åter besked om vilka som bott på tomt nummer 3. Ännu bor båtskeppare Moberg och hans hustru kvar. Den här gången får vi veta att Moberg är 67 år gammal. Här finns även sonen Petter, som därmed är så pass gammal att han betalar mantalspenning. Dessutom bor änkan Christina Andersdotter på gården. Hon uppges vara 63 år gammal och sjuk. I mantalslängden för 1776 noteras Lars Moberg som ”förre Båtskepparen” och i nästa bevarade längd som är från 1783 står hustrun ensam kvar som änka. Ännu år 1789, hela 43 år efter första noteringen, bor Mobergs änka kvar.  

En båtskeppare skötte frakt av gods. Troligen fraktade han varor åt Mässingsbruket eftersom han bodde på en av brukets tomter. Den kopparmalm som användes på mässingsbruket kom från Falun. Den transporterades sjövägen från Västerås via Södertälje. Galmejan (zinksulfaten) som behövdes för att tillverka mässing importerades från lite olika håll, bl a Polen, England och provinsen Limburg i Nederländerna. Kanske gick Moberg på utrikesresor ibland.

Här, utmed Slottsgatan, bodde båtskeppare Moberg, hans hustru och 

sonen Petter. Husgrunden består av syllstenar och i grundens hörn 

finns ett rejält fundament till en spis.

När vi nu hittat vår båtskeppare med hustru i mantalslängden kan det kanske vara möjligt att återfinna paret i kyrkböckerna och där få veta vad hustrun hette. Dessutom kanske det finnas fler barn i familjen, något som inte står nämnt i mantalslängden då barn under 15 år inte behövde betala mantalspenning. Det är dock många sidor som måste letas igenom så jag tror att det får vänta. Kanske är det någon släktforskare som läser det här som känner igen familjen och kan fylla på med mer information.

Ann-Charlott Feldt

Arkeolog