tisdag 8 mars 2016

Modedocka, helgon eller leksak?

Kvinnofiguren från Trädgårdstorget i Linköping.

Rubriken skulle kunna vara en lite provokativ inledning av ett debattinlägg om kvinnans roll – i synnerhet som det här skrivs den 8:e mars, d v s på den internationella kvinnodagen. Men så är inte fallet. Istället rör det sig om en liten kvinnofigur i keramik som hittades för många år sedan vid en utgrävning på Trädgårdstorget i Linköping.

I den första fyndgenomgången, då för nära ett kvartssekel sedan, noterades fyndet som ”ornerat skaft” till en trefotsgryta. I vintras gick vi igenom fyndmaterialet igen och upptäckte att det ju inte bara var ett dekorativt mönster utan en liten kvinnofigur av rödbränt lergods. Vid en första anblick tycktes dateringen självklar trots att huvudet på figuren saknades – hon hade en lång klänning med hög midja och puffärmar samt något som såg ut som en sjal som hängde ner från armarna. Den måste ju bara vara empire, d v s tidigt 1800-tal.

Men var hade den tillverkats? Och var det en leksak eller något annat? Det var här det började krångla till sig, men också bli riktigt spännande. Figuren visades upp för att antal kunniga kollegor från olika håll i landet och en utropade – Jamen det är ju en ”Püppchen”! Det visade sig att ”min empiredam” inte alls var från tidigt 1800-tal utan hörde hemma i medeltiden, nån gång under 1300-1400-tal.

Exempel på tyska figurer.
Det finns flera olika varianter av s k Püppchen ute i Europa och min dam verkar tillhöra en grupp som kallas ”Kruseler Püppchen” efter sin stora och krusade hätta. Men tyvärr så saknar ju Linköpings-damen huvud så vi kan inte vara helt säkra på att hon haft en sådan hätta.

Nu fortsätter arbetet med att försöka sätta in Linköpingsdamen i sitt sammanhang, både internationellt och lokalt. Kan det ha varit en leksak? Hon är moderiktigt klädd så skulle kunna vara en sorts modedocka, som vi känner från senare århundraden. Det kan även röra sig om en religiös statyett föreställande något helgon.



Många frågor återstår att besvara så jag snokar vidare.
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar