tisdag 25 februari 2014

Söta gubbar i Vallerstad kyrka

Det spelar ingen roll hur många gånger man har besökt en kyrka – det finns ständigt nya saker att upptäcka, t ex i Vallerstad kyrka utanför Skänninge. Helt plötsligt fastnar blicken vid två söta ”gubbar” på ett epitafium. De båda pryder epitafiet över Kristina Hansdotter och hennes båda makar Johannes Wallerius och Johannes Laurenius. Johannes Wallerius var präst i Vallerstad och när han avlidit gifte Kristina Hansdotter om sig med efterträdaren Johannes Laurenius. Att änkan gifte om sig med makens efterträdare i ämbetet var inget ovanligt.

Ett epitafium är en minnestavla över en avliden person. Till skillnad från begravningsvapnen, som också kan ses i många kyrkor, bars inte epitafiet med i begravningståget. De kan dock vara minst lika påkostade och utförda med stor hantverksskicklighet. Epitafier finns i metall, olika stenarter och i trä. På Kristina Hansdotters epitafium står årtalet 1661. I mitten finns en målad framställning av Yttersta domen och epitafiet kröns av en Kristusgestalt med världsaltet i form av ett klot i handen. Nederst finns en målad framställning av Kristina Hansdotter och hennes båda makar och en inskription på latin. Den vita bottenfärgen är en limfärg och i övrigt är epitafiet målat med oljefärg i rött, brunt och grönt. Det finns också en del inslag av silver och slagmetall.

Vi vet vilka personer epitafiet ska hjälpa oss att minnas, men inte vem som är hantverkaren/ konstnären bakom verket. Det är inte ovanligt när det gäller kyrkliga inventarier, att sockenstämmoprotokoll och räkenskaper talar om vem som har bekostat ett föremål, men det är betydligt svårare att hitta uppgifter om t ex bildhuggare. Ett telefonsamtal till Sune Ljungstedt, en äldre herre med stora kunskaper, ger en idé om att det kan vara Michael Hacke som ligger bakom epitafiet. Michael Hacke var född i Stockholm, men bodde under slutet av sitt liv, ca 1658-73, i Skänninge, där han hade en verkstad. I Skänninge bodde också hans syster Maria, som var gift med kronans befallningsman Magnus Jönsson. 

Mest känd är Hacke för sina dopfuntar av kalksten. De finns i flera kyrkor i västra Östergötland. Bildhuggaren Johan Andersson Silfverling i Vadstena gjorde dopfuntar av samma modell. Han är något yngre än Michael Hacke och var säkerligen inspirerad av honom. Hacke gjorde även spisomfattningar, gravhällar m m av sten. I Vårfrukyrkan i Skänninge finns det rikt dekorerade gravhällar från hans verkstad. I samma kyrka finns också epitafier i trä som Michael Hacke, eller någon annan i hans verkstad, har gjort. Sune Ljungstedt ser vissa likheter mellan dessa epitafier och epitafiet i Vallerstad kyrka. Det är ju inte heller orimligt att en bildhuggare från Skänninge anlitades för ett arbete i Vallerstad.

Det finns ytterligare två epitafier i Vallerstad kyrka. Det ena hänger i kyrkorummet och det andra, som egentligen är värt ett eget blogginlägg, finns på sakristians övervåning.

Kyrkorummet i Vallerstad kyrka sett från koret i öster.
När vi tittar på epitafiet idag hänger det mot en vitmålad vägg i ett stort och ljust kyrkorum. Det nytillverkade epitafiet hängde dock i en medeltida kyrka, ett mindre kyrkorum med medeltida rötter och något omgjort för att anpassas till en ny kyrkoordning och 1600-talets stilpåverkan. Undrar om dåtidens kyrkobesökare visste om de båda ”gubbarna” på epitafiet symboliserade något speciellt. Är det någon idag som har en idé?

Anita Löfgren Ek
Byggnadsantikvarie


Lästips:
Ljungstedt, Sune. Dopfuntar och andra verk av Michael Hacke. Ingår i Kyrka i bruk. Meddelanden från Östergötlands länsmuseum. 1996.

1 kommentar: