lördag 17 mars 2012

På besök hos Kättil Okristen




















På museet är vi nu några som skriver artiklar till årsboken som ska komma i höst. Temat är traditioner och då har ju även vi arkeologer en hel del att bidra med. Min artikel handlar om några av de figurer vi stöter på ute på våra uppdrag och här tänkte jag presentera en av dem – Kättil Okristen. Kyrkbyn Kättilstad ligger norr om sjön Striern, högt uppe på en åsrygg med en fantastisk utsikt mot Hägerstads och Tjärstads kyrkor. Strax norr om kyrkan finns ett gravfält, RAÄ 10 i Kättilstads socken. Den backiga terrängen, träden och gravfältet ger platsen en uråldrig känsla.




















Det finns två olika historier om Kättil. I den ena är han en jätte som byggde Kättilstads kyrka. Den vanligaste och mest spännande historien beskriver honom istället som en jarl, stamfar till den Sverkerska kungaätten, anfader till Ingrid Ylva (Birger Jarls mor) och en okristen man. Han ska enligt sägnen ha tillbringat sina sista tre år i livet inne i sin gravhög för att undvika att bli förvillad av den kristna läran. När sedan den första kyrkan skulle byggas var det på platsen för Kättils grav. Hans och hustruns kvarlevor flyttades till en jordhög utanför kyrkmuren. Senare kom benen åter i dagen och flyttades in i kyrkan.

I samband med att jag skulle skriva om Kättil passade jag på att besöka hans bevarade benbitar i Kättilstads kyrka. Idag finns bara två bitar av ett skalltak kvar. Resten av benen har med åren försvunnit. Om de har städats bort eller knyckts förtäljer inte historien. Nu är det i alla fall svårt att stjäla benen då de ligger inlåsta i kyrkans kassaskåp tillsammans med kyrksilver och annat smått och gott. Undrar just vad den okristne Kättil hade gillat den platsen för sin sista vila.





















Jag fick fingra på benbitarna och kunde genom deras lite feta glans ana att jag inte är den första som hållit dem i min hand. Museets osteolog, Petter Nyberg, har sett mina bilder av benen och anser att det är ett skalltak från en äldre person. Då skallbenet är ovanligt tjockt är det möjligt att det rör sig om en sjuklig förändring. En sådan förändring gör det svårt att avgöra om benen kommer från en man eller kvinna. Om resten av benen varit lika kraftiga är det inte svårt att se förstå jättetraditionen.

Ann-Charlott Feldt, 1:e antikvarie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar