En glimt av den medeltida Hunnebergsgatan

Utsnitt ur en geometrisk avmätning av Linköpings stads ägor från 1639 med undersökningsområdet markerat och med en modern karta i bakgrunden. På kartan syns byn Hunneberg markerad med nr 242. Nr 283 betecknar tomter som är bebyggda på Hunnebergsgärdet (Lantmäteristyrelsens arkiv akt D64-1:1). 

Under oktober – november förra året grävde Tekniska Verken ner en ny fjärrvärmeledning i Hunnebergsgatan, intill korsningen med Östgötagatan. Hunnebergsgatan är en av de medeltida gatorna i Linköping. Den har lett västerut från staden förbi byn Hunneberg och vidare mot Vreta kloster. Vad gatan ursprungligen hade för namn vet vi inte idag. När den första gången dyker upp i de historiska källorna 1622 kallas den Hundebergsgatan, ett namn den fått efter byn Hunneberg som låg ungefär strax norr om den nuvarande Abiskorondellen.

På båda sidor om Hunnebergsgatan fanns stadsgårdar som enligt de historiska kartorna från 1600-talet sträckte sig ut från stadens centrum fram till tullstugan strax innan man når fram till den nuvarande Onkel Adamsparken. Utanför tullen låg den s k Kampen som var Linköpings borgerskaps exercisplats och längre bort inrättades en begravningsplats under pesten 1710-1711. Jag har berättat om Kampen och pestkyrkogården tidigare här på vår blogg.

Det var rörigt i schaktet men det fanns ändå en del äldre lämningar bevarade.

.

Vid ledningsarbeten i Östgötagatan, precis intill korsningen med Hunnebergsgatan, hittades för några år sedan en stenläggning på ungefär en meters djup. Ett ben i tramplagret över stenläggningen har daterats till 1440-1640 e Kr. Det fyndet gjorde att vi hade förhoppningar om att hitta medeltida gatunivåer även under Hunnebergsgatans asfalt. Vi blev inte besvikna.  

Under de mörka jordlagren skymtar stenar som hör till en medeltida gatunivå i Hunnebergsgatan.

Under asfalt, moderna bärlager och en dryg halvmeter med kulturlager hittade vi en äldre gata. Den låg cirka en meter under markytan, direkt över den naturliga orörda leran. Det var en gles och ojämn stenläggning – den sortens stenläggning vi arkeologer kallar knadderstensläggning. Att den ligger direkt på den orörda leran, utan något matjordslager eller annat mellan stenarna och leran, kan tyda på att man grävt bort äldre lämningar när stenläggningen anlades. Stenläggningen representerar, i alla fall i nuläget, den äldsta bevarade nivån av Hunnebergsgatan.

Det är kanske inte den vackraste gatubeläggning men det finns i alla fall där som en gråbrun stenig och lerig yta på botten av schaktet.

Ett djurben som hittades i stenläggningen har daterats till 1288-1395 e Kr. Det innebär att gatan var stenlagd redan under 1300-talet. En annan av stadens viktiga medeltida utfarter var den nuvarande Klostergatan som ledde ut mot Stångebro vid Nykvarn. Den gatan har daterats till 1200-talet och har även den en ojämn stenläggning. Huruvida den äldsta Hunnebergsgatan varit begränsad av större kantstenar på samma sätt som Klostergatans föregångare vet vi inte ännu men den frågan kanske något framtida schakt kan besvara.

Ann-Charlott Feldt, arkeolog

Den prydliga raden med kantstenar ramar in Gamla Stångsgatans äldsta stenläggning.
Fotot är taget vid undersökningen i kvarteret Brevduvan 1987.