Bland gropar och stolphål i Pryssgården

Över axeln hänger jag på arbetsväskan fylld med verktyg, gula pinnar samt påsar till dagens fynd och prover. Med tyngden säkrad över axeln går jag bort mot schaktets gulbruna sand med ljudet från E4:an i bakgrunden. Här och var bryts den strandfärgade sanden av mörka fläckar efter stolphål, gropar och härdar som kan berätta om människorna som bebodde gårdarna som en gång var placerade i det som vi idag kallar för Pryssgården.

Arkeologerna Ellen Ivarsson och Moa Gillberg från Arkeologerna undersöker
spåren efter ett långhus. Foto: Angelica Larsson, Östergötlands museum.

I april påbörjade arkeologer från Östergötlands museum och Arkeologerna, Statens historiska museer, utgrävningen av Pryssgården i Norrköping som kommer att pågå under två grävsäsonger från april till oktober under 2023 och 2024. Redan under våren har lämningarna efter flera långhus från brons- och järnåldern grävts fram. I närheten av dem har det också gått att avläsa mörkfärgade fläckar efter stolphål som har tillhört hägnader som har avgränsat gårdarna. Fynd av bland annat keramik har gett oss ett fönster tillbaka till de människor som tidigare rörde sig i området. 

Ett foto från Ekehagens forntidsby visar hur gårdarna i Pryssgården
kan ha sett ut under järnåldern. Foto: Lotta Stenqvist, Arkeologerna.

Förutom spår från brons- och järnåldern så gömmer Pryssgården också spår som går att spåra ända tillbaka till bondestenåldern då platsen var placerad på en sandig åsrygg mellan Bråviken och Glan, som under stenåldern var en havsvik. De lättodlade sandjordarna och närheten till större vattenvägar som underlättade såväl nära som långväga resor är säkert två av flera anledningar till varför människor valde att bo och verka i Pryssgården under 6000 år.

Välkommen in på Arkeologernas hemsida för att läsa mer om Pryssgården och framtida visningar av platsen. 

Angelica Larsson, arkeolog