Förra veckan avslutade vi vår undersökning av torngrunden i slottsträdgården i Linköping. Murarna och de kulturlager som vi sparade har täckts in med markduk och nästan alla uppgrävda massor är tillbaka i schaktet. Det enda som sparats ovan jord är en stor hög med gråstenar som kanske kan komma till användning senare.
När kollegan Eva tvättade fynd och jag själv var djupt försjunken i den slutredovisningsblankett som ska fyllas i efter varje arkeologisk undersökning hörde jag ett rop: - Men Lotta! Har du hittat förhistorisk keramik? Eva hade nått den fyndpåse där jag bl a lagt i en liten skärva av något som kunde vara keramik men den var så smutsig att det lika gärna kunde var en dåligt bränd tegelflisa. Jag tyckte väl att vi skulle se vad det var när den tvättats och så tänkte jag inte mer på det. Nu visade det sig att det faktiskt var en keramikskärva. Med hjälp från keramikexperten Ole Stilborg på SKEA vet vi nu att det är en skärva av ett, troligen lokalt producerat, enkelt hushållskärl. Den här typen av keramik användes under vikingatiden och ända in på 1100-talet. Skärvan hör kanske till den alla första tiden på biskopsgården i Linköping. Den hittades i en av groparna under torngrunden.
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
Vårt fältarbete avslutades med fyndtvätt. Vi har burit ner fem hinkar med välfyllda fyndpåsar till museet och nu när allt är tvättat har vi fått lite mer överblick över vad vi faktiskt har hittat i de olika lagren. Den största mängden fynd har varit djurben. Vi har givetvis hittat ben från de vanliga matdjuren som får/get, nötkreatur och svin. Bland benen finns också en hel del fågelben av olika storlekar, liksom ben och fjäll från olika fisksorter. Många av benen är spjälkade för att man har velat komma åt märgen och en hel del ben kommer från köttfattiga delar på djuren. Det senare antyder att man slaktat djur och styckat kött i närheten. Det är kanske inte så konstigt att vi hittat så mycket ben. Slottets äldsta kök ligger ju på andra sidan väggen, i det äldsta kalkstenshuset från mitten av 1100-talet. Det köket ersattes mot slutet av 1400-talet av det kök som brukar kallas Braskens kök efter biskop Hans Brask och det finns på bottenvåningen i slottets sydvästra hörn.
När kollegan Eva tvättade fynd och jag själv var djupt försjunken i den slutredovisningsblankett som ska fyllas i efter varje arkeologisk undersökning hörde jag ett rop: - Men Lotta! Har du hittat förhistorisk keramik? Eva hade nått den fyndpåse där jag bl a lagt i en liten skärva av något som kunde vara keramik men den var så smutsig att det lika gärna kunde var en dåligt bränd tegelflisa. Jag tyckte väl att vi skulle se vad det var när den tvättats och så tänkte jag inte mer på det. Nu visade det sig att det faktiskt var en keramikskärva. Med hjälp från keramikexperten Ole Stilborg på SKEA vet vi nu att det är en skärva av ett, troligen lokalt producerat, enkelt hushållskärl. Den här typen av keramik användes under vikingatiden och ända in på 1100-talet. Skärvan hör kanske till den alla första tiden på biskopsgården i Linköping. Den hittades i en av groparna under torngrunden. Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
Kommentarer
Skicka en kommentar