Sanering av hussvamp i Rappestads kyrka

Den nybyggda kyrkan i Rappestad avbildad av och beskriven av Johan Fredrik Kock 1801.

För ett år sedan pågick byggnadsarbetena för fullt inne i Rappestads kyrka. För ett tag sedan visade vår byggnadsantikvarie Maia Klint här på bloggen hur fint det blev när allt var klart. Så såg det förstås inte ut under ombyggnaden. Då var en del av golvet i långhuset uppbrutet, byggplast var upphängd för att undvika att hela kyrkan skulle bli dammig och fläktar med dammfilter brummade. Då var det också arkeologens arbetsplats.

Anledningen till det uppbrutna golvet var att man upptäckt hussvamp i ett hörn av långhuset och den skulle saneras bort innan den ställde till med allt för mycket elände. Saneringen utfördes efter instruktioner från Hussvamp laboratoriet i Birkerød i Danmark. 

Första gången Rappestads socken nämns i något skriftligt dokument är år 1348, då den skrivs som ”…in parochia Rapustadhum…” i ett dokument som rör pantsättning av gårdar. Den äldsta kända kyrkan på platsen uppfördes troligen i början av 1200-talet och var byggd av kalksten. Senare under medeltiden byggdes en sakristia i norr och ett vapenhus i söder. På sydsidan tillkom även ett gravkor. Vi vet inte om kyrkan hade ett torn redan på 1200-talet. På 1700-talet ersattes i alla fall ett äldre torn av ett nytt högt torn. Vid ett åsknedslag 1785 blev dock den medeltida kyrkan illa skadad. Först år 1799 beslutade sockenstämman att den gamla kyrkan skulle rivas och en ny kyrka skulle byggas direkt norr om den gamla. Den nya kyrkan började användas redan 1802 trots att den då endast var halvfärdig. Helt färdigbyggd blev den först 1807. 

Svampen i kyrkan hade upptäckts i långhusets nordvästra hörn och där grävdes jordlagren under golvet bort ner till ett djup på ca 0,5 m. Det hussvampinfekterade lagret som grävdes bort bestod av jordblandat grus med stenar, bitar av tegel och murbruk. Precis som väntat när man gräver i gammal kyrkogårdsjord hittade vi benbitar. De var ganska få och återbegravdes efter att utgrävningen var klar. 

Endast ett fynd sparades – ytligt i det jordlager som grävdes bort låg huvudet till en kritpipa. Det är en typ av tobakspipor som var vanliga på 1600- och 1700-talen. Piphuvudet har studerats av Robert Bergman Carter vid Lunds universitet. Det hade märkningen 1 och N i relief på klackens sidor. Det kan grovt kan dateras till 1700-talet och möjligen en bit in på 1800-talet. Sannolikt var pipan tillverkad i Sverige men var det skett vet vi inte. Den är av ett ovanligt slag och sedan tidigare finns endast tre kända fynd av den modellen och samtliga har hittats i Karlstad. Bergman Carter föreslår några möjliga pipbruk som t ex Stiernan i Norrköping och Alströmmers manufaktur i Alingsås. 

Trådar av hussvamp kan anas mellan stenarna vid norra väggens nedre del.

Hussvampen hade även fått fäste i väggen i långhusets nordvästra hörn och därför knackades putsen bort på ett parti av den norra och västra väggen. Kyrkans väggar är murade av kluvna gråstensblock. Mindre stenar och tegel har använts som skolstenar i murverket. Fönsteromfattningen i den norra väggen är murad med tegel. 

Bland tegelstenarna finns flera med spår av äldre puts- och färgskikt. De kommer sannolikt från den medeltida kyrkan och har återanvänts när den nya byggdes. En större kalksten med vit färg är troligen också återanvänd. 

Det gick tydligt att se att väggarnas puts lagts på i flera lager (påslag). Det var nödvändigt eftersom tjockleken på putsen varierade mellan 2 och 8 cm. På några prover kan tre tydliga påslag ses. Utanpå putsen finns en millimetertjock vit kalkslamning, vilken i sin tur täcks av tre urskiljbara färgskikt från de senaste 200 åren. Det understa och därmed äldsta färgskiktet utgörs av en bruten vit färg. Över detta finns ett tunt skikt med en gråaktig färgton. Det är oklart huruvida det rör sig om smuts eller en ljus kimröksfärg. Överst finns ännu en bruten vit färg, vilken är den senaste färgen som använts.

Vill ni läsa mer om undersökningen i Rappestads kyrka så hittar ni rapporten här.

Ann-Charlott Feldt, arkeolog