Benfynd i Källstad

I april 2018 gjorde museet en kort grävning i Källstad utanför Vadstena inför en utbyggnad av ett bostadshus. Man har tidigare känt till att det på platsen finns ett gravfält. Redan på 1960-talet påträffades skelett här när man grävde grunden till nuvarande byggnad. Vår undersökning började med att ungefär en meter tjocka rivningsmassor från ett tidigare hus grävdes bort. Redan här dök de första benbitarna upp. Det var tydligt att en av dem var ett skalltaksfragment av människa. Men eftersom de här bitarna hittades i omrörda jordlager var det svårt att veta exakt varifrån de kom. Men att de kom från gravar stod helt klart.

Skalltak, Fnr 1, fotograferat i fält.

Men så i botten av schaktet, på ungefär en meters djup så framkom en rund fläck, A1, ca 2 m i diameter, med stenar och lite grusigare och sotigare/mylligare jord än den omgivande, ljusare sanden. Snart upptäcktes benbitar även här, men de var inte obrända som benen som hittades i fyllnadsmassorna utan de här var brända. Det blev också tydligt att vi här var nere på en nivå som inte hade påverkats av några sentida hus, utan de här fynden låg där de en gång lagts ner.

Den runda fläcken A1 visade sig vara en brandgrav.

Benbitarna analyserades därefter av en osteolog (benexpert). Redan under utgrävningen misstänkte vi att även den runda fläcken med de brända benen kunde vara en grav, en s.k. brandgrav. Dessa misstankar besannades vid benanalysen. Förutom ben från människa fanns här även ben från hund, häst, nötkreatur samt får/get. I samband med genomgången av benen påträffades dessutom två fragment av benkammar (möjligen tillhörande en och samma kam). Dessa kan med stor sannolikhet bestämmas till en typ som var vanlig under 800-talet och början av 900-talet e.Kr., dvs. vikingatid. Denna datering stämmer bra överens med den C14-datering som gjordes på träkol från brandgraven, 770-970 e.Kr.

Två fragment av benkam.

Nu är rapporten från undersökningen klar och finns att läsa på museets hemsida.


Anders Olofsson
arkeolog