Rapporterat och klart från Mässingsbrukets tomter i Norrköping

Nu finns den - rapporten ligger på museets hemsida.
Nu har äntligen undersökningen i kv Mässingen, Rodgagatan och Sveaparken i Norrköping rotts i hamn. Rapporten, som blev en riktig klump, kom från tryckeriet vid årsskiftet och nu finns den att läsa på museets hemsida och på Samla. Vi har berättat om undersökningen vid flera tillfällen här på bloggen, när vi grävde hösten 2014 och under rapportarbetets gång. Nu tänkte jag försöka ge en liten sammanfattning av vad vi kom fram till.

Undersökningsområdet låg norr om Motala ström i en stadsdel (Nya staden) som bebyggdes först på 1600-talet. Mängden bevarade lämningar varierade mycket över området – något som både berodde sentida störningar och hur området nyttjats sedan 1600-talet. I Sveaparken hittades i stort sett bara spår efter odling och 1870-talets parkanläggning.

Rodgagatan var kraftigt nerschaktad och uppfylld med ett nära metertjockt bärlager för att klara av tung trafik. Under bärlagret fanns de äldsta kultur- och odlingslagren kvar. Där hittade vi också nedre delen av en mindre byggnad som vi berättat om förut och som vi tolkar som en källare. Även om en golvplanka i källaren gav oss en medeltida datering tyder allt annat på att källaren ska dateras till andra hälften av 1600-talet.

Ett par diken löpte parallellt genom kv Mässingen. De hör till tiden innan 
tomterna bebyggs. Det är osäkert om de grävts som tomtdiken eller om 
de har med odling att göra. Placeringen stämmer inte med den tomt-
indelning som senare kan ses. Längs det östra diket fanns rester av en 
gärdesgård.
Närmast Slottsgatan, i kv Mässingen, undersökte vi delar av tolv byggnader. Det var sex bostadshus, tre smedjor/verkstäder, en ekonomibyggnad med dass och två byggnader vars funktion vi inte lyckade bestämma. Sammanlagt kunde fyra-sex bebyggelsefaser urskiljas från tidigt 1600-tal till och med stenhusbebyggelsen på 1800-talet. 

Innan området bebyggdes tillhörde det stadens jordar. Analyser av makrofossil i jordproverna tyder på att man odlade såväl köksväxter som kryddor och medicinalväxter redan innan man bygger några hus på tomterna. Kanske har tomterna under några år fungerat som bakgårdar och odlingslotter till bebyggelsen i kv Renströmmen mellan Slottsgatan och Motala ström. På ett liknande sätt tycks tomt 13 och 14 i kv Stiernan (där Sveaparken ingår idag) ha fungerat i ett senare skede då landshövdingen och greven von Rosen enligt 1783 års stadskarta ägde dessa och en tomt i kv Heidelberg söder om Slottsgatan.

Hus 213, med syllstensgrund och spisfundament, i den västligaste delen av under-
sökningsområdet i kv Mässingen.
När tomterna i kv Mässingen väl börjar bebyggas under 1610-1620-talen tycks man följa den tomtindelning som fortfarande går att se på kartorna från 1700-talet. Husen var knuttimrade eller byggda i skiftesverk och stod på stensyll av obearbetad natursten. Väggarna var oputsade eller möjligen lerklinade. Det fanns inga spår efter några korsvirkeshus. Kanske kan någon vägg, ut mot Slottsgatan ha varit av korsvirke, men det kunde vi inte undersöka då de väggarna ligger under dagens trottoar.

De äldsta smedje-/verkstadsbyggnaderna på den västligaste tomten (tomt 2) saknade stensyll och består istället av enkla stolpburna konstruktionen av kraftiga tegelskodda stolpar. Om byggnaderna bara var försedda med skärmtak eller om det även funnits någon form av brädväggar gick inte att se.

Tre byggnadsfaser på en bild. En ässja byggd av tegel i hus 208 tittar fram under 
golvplankorna till hus 211 och i kanten finns en syllstensrad som hör till det ännu 
yngre hus 210.
Byggnader med olika funktioner har avlöst varandra över tid på tomterna. På tomt 2 kan man se hur smedjan/verkstaden bytt plats med bostadshuset någon gång mot slutet av 1600-talet.

Väggkakel från Delft.                                                                  
År 1719 ödeläggs Norrköping av ryska flottan och mantalslängderna visar att tomterna återbefolkas först på 1730-talet. Efter ödeläggelsen och under stora delar av det resterande 1700-talet tycks de mellersta och norra delarna av kvarteret ha nyttjats för tobaksodling. Mantalslängderna visar att tomterna vid denna tid ägdes av Mässingsbruket och det är möjligt att tobaksodlingen sköttes av brukets personal. Odlingsverksamheten och den under 1800-talet uppförda bebyggelsen har utplånat alla spår av äldre bebyggelse på tomternas bakgårdar.


Bland alla de 2099 fynden från undersökningen finns en stor mängd keramikskärvor. Här syns Norrköpings internationella influenser, både som handelsstad och som en stad med en stor invandrad befolkning. Bland krus och krukor, skålar och fat, finns en blandning av importerade stengods, fajanser och lergods liksom inhemsk och lokalt producerad keramik.


Tre olika fat med tulpanmotiv som alla tillverkats lokalt.

I kv Mässingen har vi fått se spåren efter en befolkning av strävsamt arbetande hantverkare. När mantalslängderna börjar ge lättåtkomlig information, från och med 1720-talet är det huvudsakligen anställda vid mässingsbruket som är bosatta i kvarteret. Först mot slutet av 1700-talet tycks den kopplingen försvagas. Då blir det dessutom allt fler som framstår som framstår som gamla, fattiga och sjuka, något som kan antyda att områdets status har sjunkit.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

En fyndback med ett urval skärvor av importerad fajans.

Kommentarer