Nu finns den - rapporten ligger på museets hemsida. |
Undersökningsområdet
låg norr om Motala ström i en stadsdel (Nya
staden) som bebyggdes först på 1600-talet. Mängden bevarade lämningar
varierade mycket över området – något som både berodde sentida störningar och
hur området nyttjats sedan 1600-talet. I Sveaparken hittades i stort sett bara
spår efter odling och 1870-talets parkanläggning.
Rodgagatan
var kraftigt nerschaktad och uppfylld med ett nära metertjockt bärlager för att
klara av tung trafik. Under bärlagret fanns de äldsta kultur- och odlingslagren
kvar. Där hittade vi också nedre delen av en mindre byggnad som vi berättat om
förut och som vi tolkar som en källare. Även om en golvplanka i källaren gav
oss en medeltida datering tyder allt annat på att källaren ska dateras till
andra hälften av 1600-talet.
Närmast
Slottsgatan, i kv Mässingen, undersökte vi delar av tolv byggnader. Det var sex
bostadshus, tre smedjor/verkstäder, en ekonomibyggnad med dass och två
byggnader vars funktion vi inte lyckade bestämma. Sammanlagt kunde fyra-sex
bebyggelsefaser urskiljas från tidigt 1600-tal till och med stenhusbebyggelsen
på 1800-talet.
Innan
området bebyggdes tillhörde det stadens jordar. Analyser av makrofossil i
jordproverna tyder på att man odlade såväl köksväxter som kryddor och medicinalväxter
redan innan man bygger några hus på tomterna. Kanske har tomterna under några
år fungerat som bakgårdar och odlingslotter till bebyggelsen i kv Renströmmen
mellan Slottsgatan och Motala ström. På ett liknande sätt tycks tomt 13 och 14
i kv Stiernan (där Sveaparken ingår idag) ha fungerat i ett senare skede då landshövdingen och greven von
Rosen enligt 1783 års stadskarta ägde dessa och en tomt i kv Heidelberg söder
om Slottsgatan.
Hus 213, med syllstensgrund och spisfundament, i den västligaste delen av under-
sökningsområdet i kv Mässingen. |
När
tomterna i kv Mässingen väl börjar bebyggas under 1610-1620-talen tycks man
följa den tomtindelning som fortfarande går att se på kartorna från 1700-talet.
Husen var knuttimrade eller byggda i skiftesverk och stod på stensyll av
obearbetad natursten. Väggarna var oputsade eller möjligen lerklinade. Det
fanns inga spår efter några korsvirkeshus. Kanske kan någon vägg, ut mot
Slottsgatan ha varit av korsvirke, men det kunde vi inte undersöka då de väggarna
ligger under dagens trottoar.
De
äldsta smedje-/verkstadsbyggnaderna på den västligaste tomten (tomt 2) saknade stensyll
och består istället av enkla stolpburna konstruktionen av kraftiga tegelskodda
stolpar. Om byggnaderna bara var försedda med skärmtak eller om det även funnits någon form av brädväggar gick inte att se.
Tre byggnadsfaser på en bild. En ässja byggd av tegel i hus 208 tittar fram under
golvplankorna till hus 211 och i kanten finns en syllstensrad som hör till det ännu yngre hus 210. |
Väggkakel från Delft.
|
Bland alla de 2099 fynden från undersökningen finns en stor mängd keramikskärvor. Här syns Norrköpings internationella influenser, både som handelsstad och som en stad med en stor invandrad befolkning. Bland krus och krukor, skålar och fat, finns en blandning av importerade stengods, fajanser och lergods liksom inhemsk och lokalt producerad keramik.
I
kv Mässingen har vi fått se spåren efter en befolkning av strävsamt arbetande
hantverkare. När mantalslängderna börjar ge lättåtkomlig information, från och
med 1720-talet är det huvudsakligen anställda vid mässingsbruket som är bosatta
i kvarteret. Först mot slutet av 1700-talet tycks den kopplingen försvagas. Då
blir det dessutom allt fler som framstår som framstår som gamla, fattiga och
sjuka, något som kan antyda att områdets status har sjunkit.
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog
En fyndback med ett urval skärvor av importerad fajans. |
Kommentarer
Skicka en kommentar