måndag 11 juli 2016

Medeltid och mesolitikum på Birgittas udde

De senaste två somrarna har jag och mina Umeå-studenter grävt i borgruinerna vid Stensö i Östra Husby och Landsjö i Kimstad. Vi har fått fina resultat med små medel. I år gräver vi för tredje och sista sommaren inom mitt borgprojekt, och nu är vi rekordmånga: 20 personer som gräver, bor och äter ihop i fyra veckor.

Vi avlägsnade en grävlingsdumphög från golvet i den rekonstruerade källaren.
De två veckorna efter midsommar tillbringade vi vid Ulvåsa i Ekebyborna. Den moderna herrgården daterar sig från ca 1580 och det obefästa medeltida gårdsläget intill vid Brittås har givit lyxiga fynd hela vägen ner i 1100-talet. Men dessutom finns en liten borganläggning på ägorna, ute på det som tidigare kallats Hångernäset och Djurgårdsudden. Två uppsättningar grav-och-vall delar av en lång spetsig udde i Boren och gjorde det på sin tid svårt för objudna gäster att komma ut till bebyggelsen – om inte isen låg på sjön, vill säga. Den här platsen kallas numera Birgittas udde.

Innan Birgitta Birgersdotter blev religiös författare och medeltidens mest kända svensk levde hon som husfru, maka och mor på Ulvåsa. Var på ägorna hon höll till säger inte källorna något om. Min egen gissning är att det varierade beroende på det politiska läget. Om allt var lugnt så var Brittås platsen för ett representativt högfrälseliv. Men i krigiska tider drog sig nog Birgitta och maken Ulf tillbaka med sitt folk till borgen ute på udden. Mitt projekt handlar om livsstilen på Östergötlands medeltida borgar, så för mig är den intressant oavsett hur ofta Birgitta kom dit.

Vallgravarna är grunda och har plan botten.
 År 1924 rekonstruerade den skicklige arkitekten och ruinkonservatorn Axel Forssén den stora murade källaren på Birgittas udde. Han sållade delar av golvlagret (maskvidd okänd) och hittade ingenting som vi idag kan datera till medeltiden. Alldeles särskilt inte kritpipan som han fann, till exempel. Så anläggningens datering har fått bygga på vår allmänna kunskap om vallgravsförsedda borgar i Götaland: nästan alla daterar sig till tiden 1250-1500. Våra fynd från i år kommer kunna hjälpa till med den saken när vi fått dem ordentligt klassificerade.


Vi grävde sju små schakt: ett i vardera vallgraven, ett på den yttre borggården mellan vallgravarna, ett i Forsséns södra huslänga, ett mellan husen på den inre borggården, ett mellan den södra längan och den västra, och ett i den västra längans norra ände. Våra huvudresultat hittills är som följer.

1. Borgen har använts tillräckligt länge för att byggnaderna skall ha hunnit ersättas. Alla de tre byggnader vi tittat närmare på har en äldre och en yngre version.

2. Man har slängt sitt avfall i sjön. Eller bara bott på borgen under kortare perioder då och då. Eller både och.

Denna kallmurade källare har man fyllt igen med sten när byggnaden ovanpå revs. Tyvärr kastade man inte i några sopor.
3. Bland de fåtaliga daterbara medeltida föremålen märks särskilt två skärvor av exklusivt överfångsdekorerat glas och ett svårklassificerat brakteatmynt.

4. Med något undantag har alla schakten givit fynd av slagen kvarts av hög kvalitet, plus mindre inslag av röd kvartsit och eventuellt grönsten. Nyheten om fynden lockade till sig finbesök av Lars Larsson, Fredrik Molin och Roger Wikell, tre stora auktoriteter på mesolitikum, d v s jägarstenåldern. Efter att ha sett större delen av fynden placerade de alltihop i mellanmesolitikum, möjligen tidigaste senmesolitikum, förslagsvis seklerna kring 6000 f Kr. Vår nyupptäckta stenåldersboplats på Birgittas udde är med andra ord samtida med delar av de berömda Motalaboplatserna och uppvisar stora likheter i stenhantverket. Förmodligen är det samma människor på båda ställena.

De svenska brakteatmynten från  medeltiden 
är i regel ingen fröjd att skåda.
Jag skriver dessa rader på Stegeborgsgårdens vandrarhem kvällen innan vi skall dra igång sommarens andra utgrävning. Nu är det Skällviks borg strax väst-sydväst om Stegeborg det gäller. Jag hoppas få återkomma om ett par veckor med nya resultat därifrån.

Martin Rundkvist 
Arkeolog och projektledare

Undersökningarna kan också följas på min blogg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar