I våras berättade jag vid ett par tillfällen här på bloggen
om sländtrissor. Nu fortsätter jag det textila spåret med lite funderingar
kring andra fynd som har med textilhantverk att göra. I och med sländtrissorna
har vi ju tråden klar. Kanske är det den annalkande julledigheten som får mig
att tänka på broderier. Eller kanske är det inspirationen från de Königsmarckska tapeterna som finns utställda här på museet t o m 21 februari
2016.
Att sy
dekorativa sömmar på kläder eller andra föremål, är en gammal konstart. Redan
under stenåldern förekommer broderier bl a på dräkter i danska gravfynd. Från
vikingastaden Birka finns fynd av guldbroderier som troligen importerats från
Bysans. Ett riktigt mästerverk är Bayeuxtapeten som sannolikt broderades strax
efter slaget vid Hastings år 1066. Den 70 meter långa originaltapeten finns i Musée de la Tapisserie de Bayeux i norra Frankrike. Broderiet är
utfört med garn i olika färger på oblekt linnetyg.
 |
| Ett litet utsnitt ur Bayeuxtapeten. |
I det medeltida Sverige utgjorde brodöser och pärlstickare ett
eget skrå. Broderier av mycket hög klass framställdes även vid de olika
klostren som t ex i Vadstena kloster. En av de bäst kända pärlstickarna i
Sverige under medeltiden var kyrkomålaren Albertus Pictor. Han har dekorerat
ett tjugotal kyrkor i Uppland och Västmanland. Dessutom hade han en verkstad i
Stockholm där han som pärlstickare utförde praktfulla broderier.
 |
Nålar från en undersökning i kvarteret Ambrosia i Linköping på
1960-talet. Där undersöktes bl a ett badhus och en systuga från
medeltiden. Tomten låg längs Ågatan, direkt öster om domkyrkan.
|
Det är sällan som medeltida eller äldre broderier har
bevarats fram till våra dagar. Till undantagen hör de kyrkliga textilierna. Att
hitta broderade föremål vid arkeologiska undersökningar borde vara möjligt men
är ytterst sällsynt. Men det finns andra föremål som berättar om det textilhantverk som förekommit i de medeltida hushållen,
verkstäderna och klostren.
Vid undersökningar i de medeltida städernas kulturlager
påträffas ofta nålar av olika modeller, storlekar och material. Vanligast är nålar
av en kopparlegering som t ex mässing eller brons. Nålar av järn förekommer
också men är inte lika vanliga, något som sannolikt beror på att järnet rostar
och det krävs inte mycket för att en tunn liten nål ska förintas. Större och
kraftigare nålar tillverkades av ben och av dessa har många bevarats till vår
tid.
 |
| Fingerborgar från Linköping, Skänninge och Norrköping. |
Andra fynd som berättar om sömnad är de fingerborgar som då
och då hittas av arkeologerna. Fingerborgar användes redan under järnåldern och
än idag har de en liknande form. Vid Holmens bruk som låg invid Motala ström i centrala Norrköping byggdes
1758 ett särskilt fingerborgsverk,
en liten industri som tillverkade
fingerborgar.
 |
| En medeltida sisare från museets samlingar. |
Förutom fingerborgar finns också saxar bland våra fynd. Sisaren,
eller ullsaxen, är känd i Sverige redan under järnåldern. Handsaxen, d v s vår
moderna sax, förekommer först på 800-talet, men blir inte vanlig förrän på
1500-talet. Sisare och s
Viss är det trevligt att hitta redskapen men någon gång
skulle det vara roligt att gräva fram ett broderi. Fast i vinter får jag nog
nöja mig med de broderier som finns utställda på museet och de broderier som
kommer att skapas hemma i TV-soffan.
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog
Kommentarer
Skicka en kommentar