tisdag 15 december 2015

- Men var är broderierna?

I våras berättade jag vid ett par tillfällen här på bloggen om sländtrissor. Nu fortsätter jag det textila spåret med lite funderingar kring andra fynd som har med textilhantverk att göra. I och med sländtrissorna har vi ju tråden klar. Kanske är det den annalkande julledigheten som får mig att tänka på broderier. Eller kanske är det inspirationen från de Königsmarckska tapeterna som finns utställda här på museet t o m 21 februari 2016.

Att sy dekorativa sömmar på kläder eller andra föremål, är en gammal konstart. Redan under stenåldern förekommer broderier bl a på dräkter i danska gravfynd. Från vikingastaden Birka finns fynd av guldbroderier som troligen importerats från Bysans. Ett riktigt mästerverk är Bayeuxtapeten som sannolikt broderades strax efter slaget vid Hastings år 1066. Den 70 meter långa originaltapeten finns i Musée de la Tapisserie de Bayeux i norra Frankrike. Broderiet är utfört med garn i olika färger på oblekt linnetyg.

Ett litet utsnitt ur Bayeuxtapeten.
I det medeltida Sverige utgjorde brodöser och pärlstickare ett eget skrå. Broderier av mycket hög klass framställdes även vid de olika klostren som t ex i Vadstena kloster. En av de bäst kända pärlstickarna i Sverige under medeltiden var kyrkomålaren Albertus Pictor. Han har dekorerat ett tjugotal kyrkor i Uppland och Västmanland. Dessutom hade han en verkstad i Stockholm där han som pärlstickare utförde praktfulla broderier.

Nålar från en undersökning i kvarteret Ambrosia i Linköping på 
1960-talet. Där undersöktes bl a ett badhus och en systuga från 
medeltiden. Tomten låg längs Ågatan, direkt öster om domkyrkan.
Det är sällan som medeltida eller äldre broderier har bevarats fram till våra dagar. Till undantagen hör de kyrkliga textilierna. Att hitta broderade föremål vid arkeologiska undersökningar borde vara möjligt men är ytterst sällsynt. Men det finns andra föremål som berättar om det textilhantverk som förekommit i de medeltida hushållen, verkstäderna och klostren.

Vid undersökningar i de medeltida städernas kulturlager påträffas ofta nålar av olika modeller, storlekar och material. Vanligast är nålar av en kopparlegering som t ex mässing eller brons. Nålar av järn förekommer också men är inte lika vanliga, något som sannolikt beror på att järnet rostar och det krävs inte mycket för att en tunn liten nål ska förintas. Större och kraftigare nålar tillverkades av ben och av dessa har många bevarats till vår tid.

Fingerborgar från Linköping, Skänninge och Norrköping.
Andra fynd som berättar om sömnad är de fingerborgar som då och då hittas av arkeologerna. Fingerborgar användes redan under järnåldern och än idag har de en liknande form. Vid Holmens bruk som låg invid Motala ström i centrala Norrköping byggdes 1758 ett särskilt fingerborgsverk, en liten industri som tillverkade fingerborgar. 

En medeltida sisare från museets samlingar.
Förutom fingerborgar finns också saxar bland våra fynd. Sisaren, eller ullsaxen, är känd i Sverige redan under järnåldern. Handsaxen, d v s vår moderna sax, förekommer först på 800-talet, men blir inte vanlig förrän på 1500-talet. Sisare och saxar hittar vi både i städernas kulturlager och i gravar. I det senare fallet har de snarast haft en magisk innebörd.

Viss är det trevligt att hitta redskapen men någon gång skulle det vara roligt att gräva fram ett broderi. Fast i vinter får jag nog nöja mig med de broderier som finns utställda på museet och de broderier som kommer att skapas hemma i TV-soffan.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar