Söndag
den 8 november öppnar en liten utställning på Östergötlands museum: Sune Ljungstedt – bildhuggare och konstnär.
När
man arbetar med arkeologi, kyrkohistoria, konsthistoria eller
byggnadsinventeringar i Östergötland stöter man ofta på namnet Sune Ljungstedt.
I arkivet på Östergötlands museum finns utgrävningsrapporter, dokumentationer,
inventeringsblanketter, teckningar, manus m m som är signerade Sune. Det som
inte ligger topografiskt ordnat är samlat i Enskilt arkiv nr 575.
 |
Sune Ljungstedt som tidningstecknaren Sven Rydén såg honom.
Teckningen ingick i en artikel om Skänninge publicerad i
Svenska Dagbladet den 14 september 1959.
|
Sune Ljungstedt föddes 1919 i Småland men bodde från
1952 till sin bortgång 2015 i Vårdsberg utanför Linköping. Som nybliven östgöte
blev arkeologiska undersökningar i S:t Lars kyrka i Linköping den första
uppgiften. Det följdes av fler uppdrag och under årens lopp byggde Sune upp en
omfattande kunskap om bl a kyrkobyggnader och kyrkokonst i Linköpings Stift.
Mycket av materialet har publicerats. Han lade också ner en stor del av sin
fritid på att åka runt i framför allt Östergötland och rita av gravhällar och
predikstolar med mera. Teckningarna av gravhällar är en ovärderlig
dokumentation, då en stor del av gravvårdarna finns ute på kyrkogårdarna och
inskriptionerna blir allt svårare att läsa p g a väder, vind och lavapåväxt.
Sune framhöll aldrig sig själv men uppmärksammades ändå. År 1982 fick han Linköpings kommuns kulturstipendium, 1991 Cnattingiuspriset från Östergötlands museum, 1993 fick han medalj för särskilt förtjänstfulla insatser inom kulturminnesvården av Riksantikvarieämbetet och styrelsen för Statens Historiska museer och 2008 fick han Nordiska museets Hazeliusmedalj i brons.
Sune hade alltid en nära kontakt med museet och delade generöst med sig av sin kunskap, både muntligt och skriftligt. Med denna utställning vill vi lyfta fram en annan sida av Sune: bildkonstnären och skulptören. Bredden i konstnärskapet visar vi genom ett urval från de första trägubbarna som han gjorde som barn till de sista figurerna till barnbarnsbarnen 85 år senare.
Även om Sune använde målarens och bildhuggarens verktyg var det hans konstnärliga öga som var viktigast. Det förstår vi när vi ser hans rika bildvärld. Det var det ögat som gjorde att han i sin kyrkoantikvariska verksamhet och forskning såg annat än det vi själva såg.Utställningen är tillkommen i samarbete med Sunes son Torbjörn Ljungstedt.
Anita Löfgren Ek
Byggnadsantikvarie
 |
Ett av Sunes specialintressen var stenhuggare och
deras arbeten, bl a dopfuntar och gravhällar. Han var även intresserad av stenen som material. År 1957 målade han av ett stenbrott norr om Jordhamn på Öland.
|
Sune framhöll aldrig sig själv men uppmärksammades ändå. År 1982 fick han Linköpings kommuns kulturstipendium, 1991 Cnattingiuspriset från Östergötlands museum, 1993 fick han medalj för särskilt förtjänstfulla insatser inom kulturminnesvården av Riksantikvarieämbetet och styrelsen för Statens Historiska museer och 2008 fick han Nordiska museets Hazeliusmedalj i brons.
Sune hade alltid en nära kontakt med museet och delade generöst med sig av sin kunskap, både muntligt och skriftligt. Med denna utställning vill vi lyfta fram en annan sida av Sune: bildkonstnären och skulptören. Bredden i konstnärskapet visar vi genom ett urval från de första trägubbarna som han gjorde som barn till de sista figurerna till barnbarnsbarnen 85 år senare.
Även om Sune använde målarens och bildhuggarens verktyg var det hans konstnärliga öga som var viktigast. Det förstår vi när vi ser hans rika bildvärld. Det var det ögat som gjorde att han i sin kyrkoantikvariska verksamhet och forskning såg annat än det vi själva såg.Utställningen är tillkommen i samarbete med Sunes son Torbjörn Ljungstedt.
Anita Löfgren Ek
Byggnadsantikvarie
Ett prov på Sunes underfundiga humor: en fågel ur samlingen "Underliga djur".
Kommentarer
Skicka en kommentar