Förra veckan berättade jag här på
vår blogg om fyndet av radbandspärlor (en rosenkrans) som vi gjorde för några
år sedan på Appuna kyrkogård. Nu var det ju inte bara gravarna och de fina
pärlorna som hittades i schakten. Där kom även fram spår efter den gamla
medeltidskyrkan som revs på 1880-talet.
Vi hade hoppats hitta murar,
då den gamla kyrkan har stått strax norr om den nya. Men så blev det inte. Dräneringen
strök förbi platsen för det sydöstra hörnet av medeltida koret utan att några
murar hittades. Istället visade det sig att den ursprungliga markytan på
kyrkogården var kraftigt uppfylld med stenar och raseringsmassor från den rivna
kyrkan. Schaktet nådde helt enkelt inte ner till den medeltida markytan, så det är fortfarande
möjligt att grundmurar från den gamla kyrkan finns bevarade längre ner, under
raseringsmassorna.
Formtegel från Appuna kyrkogård. Spikhålen i teglet
visar
att dessa tillverkats genom att skäras efter en trämall. |
De
spår vi såg av den rivna medeltidskyrkan var byggnadsmaterial, som kalkstenar, tegelstenar och formtegel för valvribbor samt
bitar av puts- och murbruk. Ganska snart blev vi varse att det fanns putsbitar
med spår av röd färg. När vi tittade närmare på dessa såg vi att kalkputsen var täckt av
vit kalkfärg med fragment av målade motiv.
Putsfragment med spår av dekorationsmåleri.
|
Färgerna
på de bitar vi hittade var tre nyanser i rött och minst två i grått.
Pigmenten som använts var bensvart för de grå nyanserna och järnoxid för de
röda. På de tillvaratagna putsbitarna består dekoren mest av linjer i två eller
tre olika färger. Undantaget är ett större fragment med en stjärna och en del
av en figur i rött. Stjärnan är enkelt formad av tre korsade linjer. Den
bevarade delen av figuren är så liten att det inte går att se vad den var tänkt
att föreställa.
Mäster Amunds målningar i Appuna gamla kyrka,
dokumenterades
1885 av C F Lindberg. Originaldokumentationen finns på ATA i Stockholm. |
Målningarna
i Appuna kyrka ansågs av många vara så pass grymma och groteska att biskop
Enander år 1670, uppmanade församlingen att låta kalka över ”dessa fula och
stygga målningar, vilka såsom otjänliga icke borde få finnas i Herrans hus”.
Inför rivningen av den gamla kyrkan uppmärksammades målningarna och år 1885 dokumenterades
de av C F Lindberg genom Riksantikvarieämbetets försorg. På så sätt kan vi än idag
få en liten aning om hur de fula och stygga målningarna såg ut. I den
arkeologiska rapporten från undersökningen finns fler avbildningar av Appunas
målningar.
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog
Kommentarer
Skicka en kommentar