En rosenkrans i Appuna

Appuna medeltida kyrka sedd från söder avbildad 1669 av Elias Brenner

För några dagar sedan hade jag nöjet att läsa ett inlägg på Historiska museets Stadsarkeologi-blogg. Det handlade om radbandspärlor från Söderköping och plötsligt kom jag att tänka på ett fynd som vi gjorde för några år sedan. Under våren 2009 grävde Mjölby kyrkliga samfällighet ner en ny dränering runt Appuna kyrka. Eftersom det var risk för att gravar och murar från den rivna medeltida kyrkan kunde komma i dagen var museets arkeologer på plats.

Rektifierat utsnitt ur karta från laga skiftet år 1848 (Lantmäteristyrelsens arkiv akt D2-2:4)

 med dagens kyrka och kyrkogård samt dräneringsschaktet från 2009 markerat.

Kistlock till två gravar framgrävda.

På kyrkans östra sida grävdes ledningsschaktet ända ner till 2,5 m djup. På det djupet påträffades sex intakta gravar. Endast tre av gravarna behövde flyttas när ledningen skulle fram. Dessa dokumenterades på plats, flyttades ur vägen för ledningen och skeletten återbegravdes därefter strax intill sina ursprungliga platser. Två av gravarna saknade kista. Den ena hade dock spår av förmultnat trä som möjligen kan vara rester av att graven risats i samband med begravningen. Gravarna har daterats till perioden 1520-1670.

I en av de gravar som måste flyttas fanns skelettet av en tonåring. Vid den vänstra höften gjordes ett förbluffande fynd. Plötsligt glittrade det till och där låg en pärla, stor som ett blåbär. Sedan grävdes den ena efter den andra pärlan fram. Till slut kunde vi räkna samman 33 blåsvarta pärlor av gagat (en variant av stenkol). Pärlorna har med största sannolikhet varit en rosenkrans.

  

Pärlorna börjar skymta fram vid den dödes höft.

En rosenkrans, eller ett radband, är ett band med pärlor eller knutar och används som hjälpmedel vid bön. Pärlorna kunde vara tillverkade av varierande material. Det finns pärlor av bl a bärnsten, ädelmetall, korall, trä, glas och stenkol. Radbanden i den kristna traditionen kan ha olika många pärlor. Vanligt är band med 33 pärlor efter Jesus livslängd, 55 utifrån Rosenkransbönen eller 63 som bygger på jungfru Marias förmodade livslängd.

De 33 pärlorna från graven i Appuna.

Radbanden förekommer inte bara inom den katolska och ortodoxa kyrkan utan används även inom islam, buddism och hinduism. Namnet rosenkrans används av den katolska kyrkan och är knutet till Rosenkransbönen, där man omväxlande ber ett antal fastställda böner och samtidigt betraktar vissa mysterier. Bönens upprepningar medför att många radband har omväxlande små och stora pärlor. Pärlorna från graven i Appuna är alla jämnstora – ungefär 7-9 mm i diameter och något tillplattade. Tittar man på dem med förstoringsglas kan man se svaga spår efter svarven som format dem.

Vid en undersökning i Nya Lödöse (Gamlestaden i Göteborg) har ca 160 gravar från perioden 1473-1624 undersökts och där hittades radband i tre av gravarna. Ett av dessa bestod av 22 träpärlor. Det låg precis som i Appuna vid den dödes höft och där antog arkeologerna att den döde begravts med radbandet i handen. Där undrar arkeologerna om det var en präst eller en särskilt from person som blivit begravd med radband.

Hur ska fyndet av radbandspärlorna i Appuna ska tolkas i förhållande till gravens datering? Begravningen kan ju ha skett ganska långt efter reformationen. Rör det sig om en begravning under 1500-talet kan vi anta att radbandstraditionen fortfarande var i högsta grad levande. Det är ju t ex först 1595 som Vadstena kloster slutgiltigt läggs ner. En möjlig tanke är att en äldre släkting lagt ner sitt eget radband i graven som skydd för eller gåva till den döda. Tänkbart är även att man, när radbandet kommit ur bruk, ändå ville att det skulle hamna i vigd jord och passade på att begrava de med en släkting.

Ann-Charlott Feldt

Arkeolog