fredag 7 augusti 2015

Årderspår – spåren efter bönders och dragdjurs slit

På botten av schaktet skymtar årderspåren mot den ljusa sanden.
I det förra blogginlägget fanns bland fyndbilderna, en bild på en årderbill som hittats i strandkanten på Landsjö borgholme. Den fick mig att tänka på en undersökning vi gjorde när Kriminalvårds-anstalten i Skänninge skulle byggas ut. Visst hade jag stött på årderspår i olika sammanhang förut men här var de av en helt annan omfattning. Ofta nämns fynd av årderspår i en kort passus när resultaten av en utgrävning redovisas men årderspåren från anstalten förtjänar ett eget kapitel i den kommande rapporten.

Området vid anstalten har utgjort åkermark under mycket lång tid. Jordarna är sandiga och lättbearbetade. Där hittade vi årderspår på i stort sett samtliga ytor som undersöktes men vid parkeringen var de särskilt omfattande och sammanhängande över ett större område. Där fanns också ett tunt lager av äldre odlingsjord som vi kan koppla till odlingen.

Att datera årderspår är inte det lättaste. För vad är det som säger att de små kolbitar och krukskärvor vi hittar nere i spåren faktiskt är samtida med odlingen. De kan ju ha legat i jorden i århundraden innan de råkat bli nertryckta av årderbillen. Har man tur så hittas spåren i en låst kontext, t ex under en gravhög och över en boplats, så att man på så sätt får en datering till tidsintervallet däremellan.

En liten del av en stor yta med årderspår vid Kriminalvårdsanstalten. På bilden 
syns hur man ristat jorden på två olika håll så att det bildas ett rutmönster. 
Det är för att jorden ska bli ordentligt genomarbetad trots att det inte finns 
någon vändskiva som vänder jorden, som det gör på en plog.
Så var inte fallet för vår del men vi hade i alla fall lite tur. Årdret hade dragits över en äldre boplats. Boplatsen var övergiven när man började ärja ytan. Vi hade bra dateringar från både stolphål och härdar. Dessa hörde i stort sett allihop hemma i yngre bronsålder, ca 800-400 f Kr. Ett fåtal dateringar sträckte sig en bit in i äldre förromersk järnålder 400-300 f Kr. Då var det bara någon gång under de senare 2000 åren som man ärjat sina åkrar där.

Ett årder från Tuna kungsgård utanför Linköping. Foto Eva Modén.
Trots felkällorna valde vi att i alla fall försöka 14C-datera kol från några av årderspåren och det gamla odlingslagret. Proverna gav oss flera samstämmiga dateringar till 1100-1200-talen e Kr, d v s medeltiden. Vi vet inte vem som odlade marken på 1100-talet. Kanske hörde den till en stormannagård. Senare kom området att benämnas Munkgärdet och S:t Olofs konvent etablerades strax intill år 1237. Kanske var det lekbröder från klostret som gick efter oxarna och drog upp de fåror i åkermarken som vi kan se som mörka streck mot den orörda marken under ploglagret.
Ärjning, så som det kan ha sett ut vid anstalten. Illustration Mats Gilstring.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar