onsdag 15 april 2015

Dendrodatering i Kumla kyrka.

Under onsdagen 15 april besökte Östergötlands Museum genom byggnadsantikvarie Anita Löfgren Ek och undertecknad Kumla kyrka för att närvara vid datering av kyrkans taklag som utfördes genom provtagning för dendrokronologisk åldersbestämning.

Kumla är en medeltida socken och finns omnämnd 1332 som Kumbla vilket syftar på de i socknen rikligt förekommande stenkummel, dvs ättehögar. Den är en av Östergötlands minsta socknar, belägen i västra Östergötland mellan Mjölby och Ödeshög. Kumla kyrka ligger ca 15 km väster om Mjölby på en svag höjd nära Tåkern med utblick över slätten.

Kumla kyrka

Kyrkan uppfördes under 1100- eller 1200-talet med rektangulärt långhus och smalare absidkor under branta sadeltak. Kyrkorummet har från början haft blottad takstol. Den romanska takstolen finns bevarad och delar av sadeltakets undertak (taktron) är sannolikt medeltida. På vinden har också fragment av medeltida takmålningar påträffats.

Draperimålning från 1700-talet på den södra korväggen. Till höger i 
bilden skymtar även den underliggande medeltida målningen.

Under 1400-talet slogs kryssvalv i långhuset. Under medeltidens senare del uppfördes också ett torn av samma bredd som långhuset. På tecknaren Elias Brenners avbildning från 1669-70 visas ett torn försett med trappstegsgavlar och på långhusets södra sida finns ett vapenhus av trä.

1696 skedde stora förändringar då den befintliga sakristian byggdes, triumfbågen revs och fönstren förstorades. Vid 1700-talets början skänker moderförsamlingen i Svanshals det altarskåp från 1400-talet tillverkat i Lübeck som än idag pryder altaret. Kyrkorummet vitkalkades i mitten av 1700-talet. År 1806 revs långhusets senmedeltida valv och ersattes av trätunnvalv. Några år senare, 1818 eller 1828, ansåg man sig nödsakad att riva tornets övre del. Den nedre delen, vapenhuset, lades under samma takfall som långhuset. Klockorna hade redan 1807 flyttats till en nybyggd klockbod på kyrkans norrsida. I samband med rivningen borttogs vapenhuset på södra långhusväggen och ingången förlades till västgaveln.

Taklaget i Kumla kyrka

Under 1800-talet tillkom stora delar av den inredning som ännu idag brukas, såsom den öppna bänkinredningen och predikstolen från 1877. Orgeln byggdes 1864-66 av August Rosenborg, orgelbyggare bosatt i Vadstena och fasaden ritades av Ludvig Hawerman, förste arkitekt vid Överintendentsämbetet.

1934 utfördes renovering som arkitekten Johannes Dahl ansvarade för. Under senare år har även omputsning av fasaden genomförts, takarbeten samt inre renovering och konserveringsåtgärder.






Den dendrokronologiska analysen är ett led i ett nytt kyrkobeskrivningsprojekt. Kyrkans taklag anses vara original och bör således kunna ge ytterligare kunskap om årtal för kyrkans ursprungliga uppförande.

Dendrokronologisk datering bygger på studier av årsringar som avsätts i träd. Träd som växer i områden med tydlig årstidvariation anlägger nya årsringar bestående av sommarved och höstved under varje växtsäsong. Under varma och fuktiga somrar avsätts bredare årsringar än om det är kallt eller torrt. Andra klimat- och miljöfaktorer kan också påverka årsringarnas bredd såsom ljusförhållanden, vindexponering och snödjup under vintern. De flesta individer av samma art inom samma geografiska region uppvisar likartade serier av breda och tunna årsringar. Överlappande årsringsserier från träd som har levt under olika tidperioder kan bindas samman till långa kontinuerliga kronologier vilket ger referenskurvor som kan sträcka sig flera tusen år tillbaka i tiden. De svenska dendrokronologierna är främst baserade på ek, tall, bok och gran. 

Schematisk beskrivning av dendrokronologi. Bild från Nationella 
laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologis hemsida.

Den resulterande staven vid provtagning.
För dateringen av Kumla kyrka hade Hans Linderson, forskare vid Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi vid Lunds Universitet, anlitats. På plats i kyrkan vid besöket fanns även stiftsantikvarien Gunnar Nordanskog samt Robin Gullbrandsson, byggnadsantikvarie vid Jönköpings Läns Museum., som dokumenterade kyrkans taklag.

Efter att Hans noggrant valt ut de takbjälkar som han ansåg hade högst potential för att säkerställa datering genomfördes själva provtagningen. Stavar borrades ut vilket krävde extra manstyrka för de massiva bjälkarna, något som Östergötlands Museum kunde bidra med (Se bilden nedan). Dessa stavar ska sedan analyseras och jämföras mot referenskurvor för att få fram dateringen.

Hans Linderson vid borren, assisterad av
Gunnar Nordanskog i bakgrunden och 
Marcus Asserstam i förgrunden.
Nu väntar vi spänt på resultatet och vi återkommer med dateringarna när vi fått ta del av resultatet.


Marcus Asserstam, mastersstudent i arkeologi och praktikant på museet



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar