Under onsdagen 15 april besökte Östergötlands Museum
genom byggnadsantikvarie Anita Löfgren Ek och undertecknad Kumla kyrka för att
närvara vid datering av kyrkans taklag som utfördes genom provtagning för
dendrokronologisk åldersbestämning.
Kumla är en medeltida socken och finns omnämnd 1332 som
Kumbla vilket syftar på de i socknen rikligt förekommande stenkummel, dvs
ättehögar. Den är en av Östergötlands minsta socknar, belägen i västra
Östergötland mellan Mjölby och Ödeshög. Kumla kyrka ligger ca 15 km väster om
Mjölby på en svag höjd nära Tåkern med utblick över slätten.
Kumla kyrka |
Kyrkan uppfördes under 1100- eller 1200-talet med
rektangulärt långhus och smalare absidkor under branta sadeltak. Kyrkorummet
har från början haft blottad takstol. Den romanska takstolen finns bevarad och
delar av sadeltakets undertak (taktron) är sannolikt medeltida. På vinden har
också fragment av medeltida takmålningar påträffats.
Draperimålning från 1700-talet på den södra korväggen. Till höger i
bilden skymtar även den underliggande medeltida målningen.
|
Under 1400-talet slogs kryssvalv i långhuset. Under
medeltidens senare del uppfördes också ett torn av samma bredd som långhuset. På
tecknaren Elias Brenners avbildning från 1669-70 visas ett torn försett med
trappstegsgavlar och på långhusets södra sida finns ett vapenhus av trä.
1696 skedde stora förändringar då den befintliga
sakristian byggdes, triumfbågen revs och fönstren förstorades. Vid 1700-talets
början skänker moderförsamlingen i Svanshals det altarskåp från 1400-talet
tillverkat i Lübeck som än idag pryder altaret. Kyrkorummet vitkalkades i mitten av
1700-talet. År 1806 revs långhusets senmedeltida valv och ersattes av
trätunnvalv. Några år senare, 1818 eller 1828, ansåg man sig nödsakad att riva
tornets övre del. Den nedre delen, vapenhuset, lades under samma takfall som
långhuset. Klockorna hade redan 1807 flyttats till en nybyggd klockbod på
kyrkans norrsida. I samband med rivningen borttogs vapenhuset på södra
långhusväggen och ingången förlades till västgaveln.
Taklaget i Kumla kyrka |
Under
1800-talet tillkom stora delar av den inredning som ännu idag brukas, såsom den
öppna bänkinredningen och predikstolen från 1877. Orgeln byggdes 1864-66 av
August Rosenborg, orgelbyggare bosatt i Vadstena och fasaden ritades av Ludvig
Hawerman, förste arkitekt vid Överintendentsämbetet.
1934
utfördes renovering som arkitekten Johannes Dahl ansvarade för. Under senare år
har även omputsning av fasaden genomförts, takarbeten samt inre renovering och
konserveringsåtgärder.
Den
dendrokronologiska analysen är ett led i ett nytt kyrkobeskrivningsprojekt.
Kyrkans taklag anses vara original och bör således kunna ge ytterligare kunskap
om årtal för kyrkans ursprungliga uppförande.
Dendrokronologisk datering bygger på studier av årsringar
som avsätts i träd. Träd som växer i områden med tydlig årstidvariation
anlägger nya årsringar bestående av sommarved och höstved under varje växtsäsong.
Under varma och fuktiga somrar avsätts bredare årsringar än om det är kallt
eller torrt. Andra klimat- och miljöfaktorer kan också påverka årsringarnas
bredd såsom ljusförhållanden, vindexponering och snödjup under vintern. De
flesta individer av samma art inom samma geografiska region uppvisar likartade
serier av breda och tunna årsringar. Överlappande årsringsserier från träd som
har levt under olika tidperioder kan bindas samman till långa kontinuerliga
kronologier vilket ger referenskurvor som kan sträcka sig flera tusen år
tillbaka i tiden. De svenska dendrokronologierna är främst baserade på ek,
tall, bok och gran.
Schematisk beskrivning av dendrokronologi. Bild från Nationella
laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologis hemsida.
|
Den resulterande staven vid provtagning. |
För dateringen av Kumla kyrka hade Hans Linderson,
forskare vid Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi vid
Lunds Universitet, anlitats. På plats i kyrkan vid besöket fanns även
stiftsantikvarien Gunnar Nordanskog samt Robin Gullbrandsson, byggnadsantikvarie
vid Jönköpings Läns Museum., som dokumenterade kyrkans taklag.
Efter att Hans noggrant valt ut de takbjälkar som han
ansåg hade högst potential för att säkerställa datering genomfördes själva provtagningen.
Stavar borrades ut vilket krävde extra manstyrka för de massiva bjälkarna,
något som Östergötlands Museum kunde bidra med (Se bilden nedan). Dessa stavar
ska sedan analyseras och jämföras mot referenskurvor för att få fram
dateringen.
Hans Linderson vid borren, assisterad av
Gunnar Nordanskog i bakgrunden och
Marcus Asserstam i förgrunden.
|
Marcus Asserstam, mastersstudent i arkeologi och praktikant på museet
Kommentarer
Skicka en kommentar