Slutundersökningen vid Åby Västergård (Ullevileden)

För några veckor sedan avslutade vi den andra av de båda undersökningarna inför Ullevileden. Om den första kan man läsa här.

Vid Åby Västergård undersökte vi en boplats (RAÄ 503) som vid förundersökningen hade daterats till yngre järnålder. En djurtand som påträffades i en möjlig gårdsplan daterades dock till 1200-tal, dvs medeltid.

På grävytan ligger även själva gården ”Åby Västergård” som efter laga skifte flyttades till platsen på 1860-talet. Ingenting i de historiska källorna skvallrar om någon bebyggelse på platsen under 1600- och 1700-talen. Till skillnad mot ett flertal andra platser runt Linköping verkade det utifrån förundersökningsresultaten inte finnas någon kontinuitet från yngre järnålder fram till historisk tid på denna plats.

En av målsättningarna med slutundersökningen var att se om platsen övergavs under medeltiden och kunde vi i så fall hitta några ledtrådar till varför?

En stor del av ytan låg i en svag sydsluttning ner mot ett låglänt område som så sent som i början av 1900-talet ofta översvämmades och var en perfekt fångstplats för gädda.

Del av undersökningsytan med nuvarande Åby Västergård i bakgrunden.

Efter avbaning framträdde en stor mängd stolphål som tillhörde olika slags hägnader samt två mindre huskonstruktioner som troligtvis har fungerat som ekonomibyggnader. Förutom stolphål innehöll ytan lager, gropar och ett fåtal härdar och kokgropar.

I nordvästra hörnet av slutundersökningsområdet undersöktes den möjliga gårdsplanen som påträffades vid förundersökningen. Den bestod i södra delen av större stenar för att på så vis jämna ut den svaga sluttningen och göra ytan plan. Strax norr om packningen, precis i kanten av undersökningsområdet, påträffades två kraftiga stenskodda stolphål som med stor sannolikhet ingår i en större huskonstruktion. Eftersom resten av byggnaden ligger utanför det nu aktuella vägområdet hade vi tyvärr inte möjlighet att undersöka lämningen vidare. Tolkningen som gårdsplan är dock rimlig och i norr angränsar alltså lämningen sannolikt till ett större bostadshus.

Gårdsplanen

Ett av de kraftiga stenskodda stolphålen.

Undersökningsytan innehöll få fynd men en blå glaspärla samt tidstypisk keramik vittnar ändå om yngre järnålders/tidigmedeltida aktivitet på platsen.

Prover i form av ¹⁴C och makrofossil är än så länge inte analyserade men utifrån resultatet av själva fältarbetet pekar det mesta mot att ytan utgör utkanten av en boplats från yngre järnålder/tidig medeltid. Här har man haft mindre ekonomibyggnader, hägnader och odlade ytor. Under vissa tider på året har man säkerligen kunnat fiska i det angränsande låglänta området i söder som periodvis var översvämmat. Själva bostadshusen antas vara placerade strax norr om det nu aktuella området.

När övergavs då platsen? Under undersökningens sista fältdagar, när den extraanställda personalen redan hade slutat och då alla tankar egentligen bara var inriktade på att ta in allt material och avveckla fältetableringen, kom den stora överraskningen.   

Den sista anläggningen som undersöktes utgjorde en svåravgränsad diffus mörkfärgning och tolkades först som ett kulturlager eller möjligtvis en brunn. När vi undersökte lämningen närmare noterades huggna kalkstensbitar. Efter ytterligare ett tag blev det uppenbart att anläggningen även var mycket djupare än förväntat och när väl lämningen var helt utgrävd stod vi med faktumet att vi hade hittat en källare med kalkstenstrappa!

Källaren

Källarens väggar var kallmurade, till stor del med stora stenblock. Ena sidan bestod  av en berghäll. Trappan var fint lagd med huggna kalkstensbitar som trappsteg. Dörrtröskel samt troliga golvreglar av trä var välbevarade och skickades iväg för dendrokronologisk analys. Vi antar att källaren ursprungligen har haft ett trägolv som senare har plockats bort och återanvänts. Liksom resten av lämningarna innehöll källaren knapphändigt med daterande fynd.

Det ovannämnda talade för en äldre, kanske rentav medeltida, datering. Om källaren fylldes igen under 1800-talet borde massorna innehålla ”skräp” i form av spik, glas, porslin, fajans m.m.

De efterlängtade analyssvaren på dendroproverna anlände för bara några dagar sedan och visade att trämaterialet i källaren sannolikt kan dateras till 1630-tal! Analysen var svår att genomföra och vi kommer därför även att komplettera med ¹⁴C-analys.

Dateringen till 1630-tal är en intressant överraskning. Enligt de historiska källorna ska det inte finnas någon bebyggelse på platsen under 1600- och 1700-talet. Källaren är alltså något av en gåta.  Nu får vi studera det historiska källmaterialet på nytt och se om vi kan hitta någon ledtråd. Med hjälp av ytans övriga ¹⁴C-analyssvar kommer vi också kunna se om det finns en kontinuerlig bebyggelse på platsen mellan yngre järnålder och 1600-tal eller om källaren vittnar om ett tredje bebyggelseskede.   

Arkeologi vid Åby Västergård av Roger Lundgren

Tanken var från början att vi skulle filma grävningen med en minihelikopter och lägga ut filmsekvensen här på bloggen. Tyvärr blåste och regnade dock dagarna för filmningen bort. Som en liten kompensation gjorde vi i stället en s.k. photosphere (se ovan). Om man vill kan man även ta en titt på undersökningsytan vid Aspegården.

Vi som grävde: Tim Schröder, Mattias Johansson, Madeleine Forsberg,
Roger Lundgren, Fredrik Samuelsson...

...och Viktoria Björkhager!

Fredrik Samuelsson och Roger Lundgren

Projektledare