Slutundersökningen vid Aspegården (Ullevileden)

För några dagar sedan avslutade vi undersökningen vid Aspegården och rullade vidare mot Åby Västergård. Ytan vid Aspegården (RAÄ 342:1) visade sig vara en mycket strukturerad boplatsyta inom vilken fyra olika delområden rymdes.

Ytan mot norr. I bakgrunden skymtar Gärstadverken.

Längst ned åt söder hade vi ett område med svartgråa gropar och lagerrester som vi tolkar som en avfallsyta. På en liten platå, strax norr om detta område, påträffades ett antal härdar och kokgropar vilket tyder på att det var här som matlagningen ägde rum. Norr om denna matlagningsyta löpte resterna efter en förhistorisk väg och norr om vägen, på ytans krön, låg tre hus.

Den förhistoriska vägen löpte tvärs över halva ytan.

Förvånansvärt nog var två av husen ”tvåskeppiga”, dvs bestod av en rad takbärande stolpar som delar huset i två delar, två ”skepp”.  Denna typ av huskonstruktion är den äldsta och kan framför allt dateras till stenålder – äldre bronsålder. Det finns dock även fåtaliga exempel från järnåldern. Under yngre delen av bronsålder ersätts vanligtvis de tvåskeppiga husen av treskeppiga, vilka består av två parallella rader av takbärande stolpar. På så vis tillkommer ytterligare en del, ett ”skepp”, i huset.   

Ett av de tvåskeppiga husen markerat med käppar. I mitten står en rad med fem
takbärande stolpar. Längs med sidorna finns några bevarade väggstolpar.  

Med tanke på ytans dateringar från förundersökningen till äldre järnålder är närvaron av tvåskeppiga hus alltså något förvånande. Vid denna tid borde husen vara treskeppiga. Vi ser verkligen fram emot analyssvaren från våra inskickade ¹⁴C-prover. Antingen har vi en äldre, okänd, fas i Aspegårdens historia eller så har vi att göra med ovanliga tvåskeppiga hus från järnåldern.     

Fredrik Samuelsson

Arkeolog