För några dagar sedan avslutade vi undersökningen vid
Aspegården och rullade vidare mot Åby Västergård. Ytan vid Aspegården (RAÄ
342:1) visade sig vara en mycket strukturerad boplatsyta inom vilken fyra olika
delområden rymdes.
Ytan mot norr. I bakgrunden skymtar Gärstadverken. |
Längst ned åt söder hade vi ett område med svartgråa gropar
och lagerrester som vi tolkar som en avfallsyta. På en liten platå, strax norr
om detta område, påträffades ett antal härdar och kokgropar vilket tyder på att
det var här som matlagningen ägde rum. Norr om denna matlagningsyta löpte
resterna efter en förhistorisk väg och norr om vägen, på ytans krön, låg tre
hus.
Den förhistoriska vägen löpte tvärs över halva ytan. |
Förvånansvärt nog var två av husen ”tvåskeppiga”, dvs bestod
av en rad takbärande stolpar som delar huset i två delar, två ”skepp”. Denna typ av huskonstruktion är den äldsta
och kan framför allt dateras till stenålder – äldre bronsålder. Det finns dock
även fåtaliga exempel från järnåldern. Under yngre delen av bronsålder ersätts
vanligtvis de tvåskeppiga husen av treskeppiga, vilka består av två parallella
rader av takbärande stolpar. På så vis tillkommer ytterligare en del, ett ”skepp”,
i huset.
Ett av de tvåskeppiga husen markerat med käppar. I mitten står en rad med fem takbärande stolpar. Längs med sidorna finns några bevarade väggstolpar. |
Med tanke på ytans dateringar från förundersökningen till
äldre järnålder är närvaron av tvåskeppiga hus alltså något förvånande. Vid denna
tid borde husen vara treskeppiga. Vi ser verkligen fram emot analyssvaren från
våra inskickade 14C-prover. Antingen har vi en äldre, okänd, fas i
Aspegårdens historia eller så har vi att göra med ovanliga tvåskeppiga hus från
järnåldern.
Fredrik Samuelsson
Arkeolog
Kommentarer
Skicka en kommentar