En skärmmaskot från en moped av märket Örnen som tillverkades
av John Hedbergs Maskinaffär i Malmö på 1950-talet
|
Har man
sagt A får man säga B och nu sitter jag här och funderar på hur jag ska göra
resultaten av undersökningen i Söderköping begripliga och levande utan allt för
många eventuellt, möjligen, sannolikt och kanske.
För precis två veckor sedan berättade jag här på vår blogg att jag och min prao Filip skulle gräva i Söderköping. Jag är ganska säker på vad vi hittade men ytan var liten, lämningarna fragmentariska och de daterande fynden från-varande.
För precis två veckor sedan berättade jag här på vår blogg att jag och min prao Filip skulle gräva i Söderköping. Jag är ganska säker på vad vi hittade men ytan var liten, lämningarna fragmentariska och de daterande fynden från-varande.
Jag tror jag gör som fågeln på den skärmmaskot från en 1950-tals moped som dök upp ur matjorden på tomten. Jag vecklar ut vingarna och gör mig redo att kasta mig ut i en berättelse om en händelse år 1567.
År 1567
råder ofred i landet. Det är mitt under Nordiska sjuårskriget och den 4:e
december anlände delar av den danska hären till Söderköping. De kom närmast
från Norrköping, där svenska hären förskansat sig på andra sidan av Motala
ström efter att ha bränt delar av staden. Enligt den danske fältherren Daniel
Rantzaus dagbok hade fienden, d v s svenskarna, natten innan sänt två fanor
ryttare (ca 600 man) till Söderköping för att förhindra att stadens borgare
släppte in eller betalade brandskatt till danskarna.
Den danske fältherren Daniel Rantzau på en avbildning från 1590 |
Daniel Rantzau
berättar i sin dagbok hur de svenska soldaterna som skulle skydda staden
betedde sig: ”Sedan de tillbringat nästan
en hel natt och dag med frosseri, supande och allsköns otukt, och av vakten
fick veta att de våra inte var långt från staden, och med kraft tågade ditåt,
antände de, mot sitt löfte till borgarna, staden på flera ställen, och red bort
över ån, som flyter förbi staden”.
När den
danska hären når Söderköping står staden i lågor och många borgare har flytt
med kläder och värdesaker. Trots det finns en imponerande beskrivning av Söderköping
i dagboken. Dessutom berättas utförligt hur danskarna hanterade staden innan de,
dagen därpå, bröt upp och återvände mot Linköping. Jag låter Rantzau själv
berätta ur en översatt version av dagboken:
”Av alla städer i kungariket Sverige
är Söderköping en av de allra största, förnämsta och rikaste. Den ligger bara
två mil från Östersjön vid en vacker, segelbar å, från vilken man kan komma
till Östersjön med skepp. Därför har det varit mycket handel i staden och många
rika borgare och främmande köpmän som drivit sin näring och bott däri. Det låg
därför i husen i staden fullt av handelsvaror, särskilt låg där flera hundra
ton osmundjärnstänger och andra varor, varmed de eljest drev handel. ….
…. I staden fanns också ett härligt
byte, särskilt ett ståtligt förråd av vin, mjöd, öl, brännvin och andra
drycker, och även om de flesta källare skadats av eld så hade de våra ändå fått
sina behov stillade. Vid vattnet stod flera spannmålsmagasin i vilka den
svenske kungen magasinerat en stor präktig mängd spannmål, en del hus var
fyllda med bröd, andra med salt och andra med andra matvaror, och tillhörde
sjöfarten, för att proviantera krigsskeppen. Såsom matförråden i Jönköping och
Vadstena, när städerna brändes, sparades åt krigsfolket och tömdes av dem, så lät
herr Fältöversten, så snart de våra fått sina behov ur dem, antända och
förbränna dessa hus, men saltet lät han kasta runt omkring i buskarna och
sprida ut, och alltså förstöra. Flera handelsfartyg som låg i Söderköpings hamn
tändes alla på och brändes. Så förstördes Söderköping denna dag helt och hållet.”
Tegelvalvet sticker upp ur jorden i kvarteret Lejonet i Söderköping |
Vid den
arkeologiska förundersökningen hittade vi ett kraftigt brandlager med rester av
brända trästockar. Närmare ån fanns tegelmurverk som sannolikt var ovansidan av
ett tunnvalv. Tegel och murbruk visade spår efter brand. Brandlager har även
hittats på andra sidan om Munkbrogatan och vid det tillfället hittade man även
föremål som kunde datera lagret till 1500-talet.
Vi vet inte
om byggnaderna i just vårt undersökningsområde brändes av svenskarna eller
danskarna. Kanske var det just där, i källaren i kv Lejonet, man hittade de
drycker som Rantzaus dagbok nämner – men det får vi nog aldrig veta. Idag förekommer
i alla fall inga rusdrycker på platsen då Vidarlokalen som drivs av Söderköpings
IOGT-NTO ligger där.
Ann-Charlott
Feldt
1:e
antikvarie
Läs mer om
Nordiska sjuårskriget och Daniel Rantzaus fälttåg i Östergötland 1567-1568 i
dagboken:
Lindqvist G (red). 1987. Daniel Rantzaus dagbok. Östergötland 1986. Vill du veta mer om skärmmaskotar till cyklar och mopeder? Följ länken:
http://mo-ped.se/bike/maskot.htm
Kommentarer
Skicka en kommentar