fredag 28 mars 2014

Söderköping brinner 1567

En skärmmaskot från en moped av märket Örnen som tillverkades 
av John Hedbergs Maskinaffär i Malmö på 1950-talet
Har man sagt A får man säga B och nu sitter jag här och funderar på hur jag ska göra resultaten av undersökningen i Söderköping begripliga och levande utan allt för många eventuellt, möjligen, sannolikt och kanske. 

För precis två veckor sedan berättade jag här på vår blogg att jag och min prao Filip skulle gräva i Söderköping. Jag är ganska säker på vad vi hittade men ytan var liten, lämningarna fragmentariska och de daterande fynden från-varande. 



Jag tror jag gör som fågeln på den skärmmaskot från en 1950-tals moped som dök upp ur matjorden på tomten. Jag vecklar ut vingarna och gör mig redo att kasta mig ut i en berättelse om en händelse år 1567.

På ett smalt band av tomter mellan Munkbrogatan och Storån låg på 1500-talet en tomt med ett timmerhus ut mot gatan. Längre in på tomten fanns en gammal källare med tunnvalv av tegel. Ovanpå källaren stod en timrad stuga. Ett liknande källarhus fanns på andra sidan Storån, invid Storgatan. Det huset finns kvar än idag. Tomten vid Munkbrogatan låg inte långt från stadens viktiga hamn, som fanns vid nuvarande Rådhustorget. Sydväst om tomten, i utkanten av staden låg platsen för det medeltida franciskanerkonventet, vilket efter reformationen hade övertagits av stadens hospital.

År 1567 råder ofred i landet. Det är mitt under Nordiska sjuårskriget och den 4:e december anlände delar av den danska hären till Söderköping. De kom närmast från Norrköping, där svenska hären förskansat sig på andra sidan av Motala ström efter att ha bränt delar av staden. Enligt den danske fältherren Daniel Rantzaus dagbok hade fienden, d v s svenskarna, natten innan sänt två fanor ryttare (ca 600 man) till Söderköping för att förhindra att stadens borgare släppte in eller betalade brandskatt till danskarna.

Den danske fältherren Daniel Rantzau på en avbildning från 1590

Daniel Rantzau berättar i sin dagbok hur de svenska soldaterna som skulle skydda staden betedde sig: ”Sedan de tillbringat nästan en hel natt och dag med frosseri, supande och allsköns otukt, och av vakten fick veta att de våra inte var långt från staden, och med kraft tågade ditåt, antände de, mot sitt löfte till borgarna, staden på flera ställen, och red bort över ån, som flyter förbi staden”.

När den danska hären når Söderköping står staden i lågor och många borgare har flytt med kläder och värdesaker. Trots det finns en imponerande beskrivning av Söderköping i dagboken. Dessutom berättas utförligt hur danskarna hanterade staden innan de, dagen därpå, bröt upp och återvände mot Linköping. Jag låter Rantzau själv berätta ur en översatt version av dagboken:

”Av alla städer i kungariket Sverige är Söderköping en av de allra största, förnämsta och rikaste. Den ligger bara två mil från Östersjön vid en vacker, segelbar å, från vilken man kan komma till Östersjön med skepp. Därför har det varit mycket handel i staden och många rika borgare och främmande köpmän som drivit sin näring och bott däri. Det låg därför i husen i staden fullt av handelsvaror, särskilt låg där flera hundra ton osmundjärnstänger och andra varor, varmed de eljest drev handel. ….
…. I staden fanns också ett härligt byte, särskilt ett ståtligt förråd av vin, mjöd, öl, brännvin och andra drycker, och även om de flesta källare skadats av eld så hade de våra ändå fått sina behov stillade. Vid vattnet stod flera spannmålsmagasin i vilka den svenske kungen magasinerat en stor präktig mängd spannmål, en del hus var fyllda med bröd, andra med salt och andra med andra matvaror, och tillhörde sjöfarten, för att proviantera krigsskeppen. Såsom matförråden i Jönköping och Vadstena, när städerna brändes, sparades åt krigsfolket och tömdes av dem, så lät herr Fältöversten, så snart de våra fått sina behov ur dem, antända och förbränna dessa hus, men saltet lät han kasta runt omkring i buskarna och sprida ut, och alltså förstöra. Flera handelsfartyg som låg i Söderköpings hamn tändes alla på och brändes. Så förstördes Söderköping denna dag helt och hållet.”

Tegelvalvet sticker upp ur jorden i kvarteret Lejonet i Söderköping
Vid den arkeologiska förundersökningen hittade vi ett kraftigt brandlager med rester av brända trästockar. Närmare ån fanns tegelmurverk som sannolikt var ovansidan av ett tunnvalv. Tegel och murbruk visade spår efter brand. Brandlager har även hittats på andra sidan om Munkbrogatan och vid det tillfället hittade man även föremål som kunde datera lagret till 1500-talet.

Vi vet inte om byggnaderna i just vårt undersökningsområde brändes av svenskarna eller danskarna. Kanske var det just där, i källaren i kv Lejonet, man hittade de drycker som Rantzaus dagbok nämner – men det får vi nog aldrig veta. Idag förekommer i alla fall inga rusdrycker på platsen då Vidarlokalen som drivs av Söderköpings IOGT-NTO ligger där.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


Läs mer om Nordiska sjuårskriget och Daniel Rantzaus fälttåg i Östergötland 1567-1568 i dagboken:
Lindqvist G (red). 1987. Daniel Rantzaus dagbok. Östergötland 1986.  

Vill du veta mer om skärmmaskotar till cyklar och mopeder? Följ länken:
http://mo-ped.se/bike/maskot.htm

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar