Vadstena biskopshus ska få en ny historia

Årets 500-årsjubileum av biskop Brask ledde till att vi började fundera över hur det egentligen sett ut i hans biskopshus i Vadstena. Kollegan Eva har skrivit en artikel om biskopens gårdar och när hon försökte förstå Vadstena biskopshus konstaterade hon att det saknades kunskap om byggnadens historia. Vi drog igång ett projekt, sökte och fick pengar från en fond och nu ska vi försöka reda ut husets historia.  

För 25 år sedan gjorde Riksantikvarieämbetet en arkeologisk undersökning av källarens golvlager. Dokumentationen tycks dock ha förkommit – åtminstone tillfälligt. Den finns säkert någonstans i gömmorna i Stockholm men just nu vet ingen var fynd och ritningar hamnat. Någon rapport från undersökningen har aldrig skrivits. Dessutom lär man inte ha dokumenterat murverket.

Vadstena biskopshus uppfördes, enligt en kalkstenstavla på fasaden, år 1473 av biskop Henrik Tidemansson (biskop 1465-1500). Han ska ha byggt sitt hus på källare från 1300-talet som finns under huset. Källarvåningen är uppdelad i två sekundärt valvslagna rum. I den norra källaren finns en konstruktion tolkad som en brunn med murad vattenkanal genom muren.

I husets fasad kan man tydligt se två olika byggnadsfaser. Äldst är en närmast kvadratisk byggnad i två våningar av gråsten. Den hade ursprungligen trappstegsgavlar mot norr och söder. Ingången var från öster rakt in i ett stort rum som upptog hela första våningsplanet. En stor värmeanläggning, en så kallad hypocaust, finns i ett hörn och på väggarna finns spår efter målade skriftfält. Rummet har bland annat varit biskopens mötesrum när han gjorde sina visitationer i Vadstena. Övervåningen är ett stort lagerutrymme där insamlat biskopstionde kunde förvaras.

Den stora salen med sin hypocaust.

Enligt den nuvarande beskrivningen var det Gustav Vasa som byggde till huset. Det blev entré och ett mindre rum i bottenvåningen samt ett förrum och ett bostadsrum i övervåningen. Trappstegsgavlarna togs bort och ersattes av ett sadeltak med fall mot norr och söder. Vi är nu ganska tveksamma till att Gustav Vasa gjort utbyggnaden. År 1528 ber han sin byggmästare att mura fönstren lika dem som gjordes året innan på Linköpings biskopsgård. Vi tror att fönstren var det enda han byggde om på biskopshuset.

Kammaren en trappa upp i den tillbyggda delen. Här finns alla bekvämligheter - både spis och toalett.

Nu när vi tittat närmare på huset kan vi se att det varit med om flera byggnadsfaser och ingen är helt utredd. Vi har fotodokumenterat alla utrymmen och samlat in murbruksprover från alla olika murverk. Det finns många frågor som vi vill försöka besvara. Det viktigaste är givetvis att undersöka hur många olika byggnadsetapper det finns i husets murverk samt i vilken ordning och när de olika om- och tillbyggnaderna sker. Sedan undrar vi över en hel del byggnadsdetaljer i huset. Det finns en brunn i källaren – eller är det kanske inte en brunn? Vad har kanalen i väggen intill ”brunnen” för funktion? Varför är hypocausten upphöjd över golvet? Har den höga vinden som finns idag varit uppdelad i två våningar? Ja, det är bara några av alla frågor vi har.

Eva har parkerat i "brunnen" för att undersöka kanalen i väggen som ni kan skymta bakom hennes knä.

Nu håller kollegan Eva på med det stora pusslet, där murbruksprover ska jämföras och byggnadsetapper sorteras upp. Vi hoppas att vi kanske redan i vinter kan återkomma med en ny spännande byggnadshistoria.

Ann-Charlott Feldt

1:e antikvarie

Lästips

Hans Brask – Biskop mellan påvemakt och kungamakt. Utgiven 2013 av Stiftshistoriska Sällskapet i Linköpings stift.

Du kan läsa mer om biskop Brask och Braskjubileet på www.brask2013.se