fredag 28 juni 2013

Bland brunnar och vattenhål i Ödeshög

Lagom till midsommar blev vi klara med den första delen av den arkeologiska undersökningen i utkanten av Ödeshögs medeltida bytomt. Jag berättade om den, här på bloggen, för två veckor sedan. Undersökningen kommer att fortsätta efter semestern. Nu kan bergsprängare och byggjobbare börja arbeta på de ytor vi hunnit undersöka. Under vår andra undersökningsvecka fick vi ett par rejäla överraskningar. Och inte bara rejäla, de var ganska blöta också.

Att dokumentera vattenhål är inte alltid så lätt och inte blir det bättre ev ett rejält ösregn
På förundersökningen i våras grävdes en brunn ut. Den fanns ungefär mitt i vårt undersökningsområde. Nu, när vi tog bort matjorden några meter ifrån platsen för brunnen, dök det upp ett stort område med mörk jord kantad av stenar. En provgrop grävdes med maskin och det visade sig snabbt att vi hade ett vattenproblem. Redan på 50-60 cm djup tryckte vattnet upp. Vi beslöt att schakta ner till orörd mark – om vi nu bara kunde se den under allt vatten… När vi äntligen nått en botten av fin grå sand tryckte vattnet upp med en förfärande fart. Det steg med nära en decimeter i timmen och det gick inte att tömma schaktet helt. Ett första försök gjordes att rensa och rita en profil genom anläggningen. Men då bestämde sig vädrets makter för att hjälpa till att fylla på med mer vatten. Till slut nådde vattnet nästan över stövelskaften. Vi gav upp, beställde en pump och fortsatte undersökningen dagen därpå under bättre förhållanden.

Den stora mörkfärgningen visade sig vara ett igenfyllt vattenhål. Det var format som en skål och minst 7x10 meter stort (en del är kvar att undersöka efter semestern). På det djupaste stället var det 1 meter djupt. Vattenhålet hade ett brätte av en ojämn stenläggning och det fanns även spår efter att man vid lika tillfällen grävt sig ner i en del av vattenhålet och kompletterat stenläggningen på en ny nivå – kanske för att få klarare vatten. De enda fynd vi hittade i vattenhålets fyllning var spridda djurben. I de övre lagren fanns rikligt med små vita snäckskal.

Längre åt sydöst hittade vi en brunn med ett timrat brunnskar. Även här tryckte vattnet upp så fort vi började gräva oss ner. Brunnen kom att bli 1,6 m djup innan vi nådde samma fina grå bottensand som fanns i botten på vattenhålet.






Timringen bestod av mycket kraftiga träplankor eller snarare kanske kluvor. När brunnen fylldes igen har man passat på att göra sig av med slagg, djuren och störar från en gammal gärdesgård som antagligen legat och skräpat i närheten.

Brunnar och vattenhål är alltid spännande då bottenslammet kan fungera som ett historiskt arkiv av pollen och fröer från den tid då de var i bruk. Vi har tagit in flera påsar med jord från bottenlagren och hoppas nu att vi ska få veta vad som växte vid Pilegården på medeltiden och kanske långt tidigare. Än har vi ju ingen datering av vare sig brunnen eller vattenhålet. Kanske får vi lika spännande resultat som när kollegan hittade ett 3.800 år gammalt linfrö - d v s drygt tusen år äldre än tidigare fynd av lin i Sverige. Erika berättade om det här på bloggen i september förra året. Det fröet hittades i Backasand strax öster om Ödeshög.

Med sommarhälsningar från arkeologerna på Östergötlands museum

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Här har du direktlänken till Erikas inlägg om Sveriges äldsta linfrö

Botten är nådd!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar