fredag 31 maj 2013

Ett mässingsgjuteri i Skänninge för 1000 år sedan

Nu närmar det sig. Snart kommer den nya boken om Skänninge ut. Borgare, bröder och bönder - arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia kommer den att heta
Det är Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet som ger ut boken och Östergötlands museum finns med på ett hörn med en artikel. Idag har det genomlästa korrekturet åkt tillbaka till redaktörerna och i augusti ska boken vara tryckt.

Staketet närmar sig gjuterilämningarna
Boken summerar det senaste årtiondets stora arkeologiska undersökningar i Skänninge. Där grävdes inför en utbyggd kriminalvårdsanstalt, järnvägens dubbelspår och väg 32 som passerar i utkanten av den lilla staden på sin väg mellan Mjölby och Motala. Mitt bidrag till boken handlar om det mässingsgjuteri från tiden runt år 1000 e Kr som vi undersökte när Kriminalvårdsanstalten skulle få ett nytt och säkrare staket. 

En 8-formad gjutgrop med en härddel och en värmekammare
En vårdag för 10 år sedan grävde vi de sista förundersökningsschakten längs den planerade nya staketsträckningen. Det var en av förundersökningens sista dagar och vi skulle undersöka några av alla de anläggningar (härdar, stolphål, gropar och andra mörka fläckar) som avtecknade sig mot den ljusa sanden under ploglagret. Jag valde ut en oval och lite oregelbunden härd och började rensa bort den matjord som fanns kvar på härden. Då dök det upp först en och sedan en till och till slut ännu fler skärvor av något som först såg ut som keramik. Jag vände och vred på de underliga skärvorna och så såg jag vad det var – bitar av gjutformar. Vi hade hittat ett gjuteri!

Fragment av gjutformar

En dekorerad nit med rester
av gjutskägget kvar

De områden med fornlämningar som hittades vid förundersökningen på våren undersöktes under hösten samma år och när det arbetet var klart hade vi hittat 4 kg gjutformsfragment, bitar av deglar och värmeplattor samt en stor mängd metallföremål och metallskrot. Nu har dateringarna visat att gjuteriet var i bruk för ca 1000 år sedan.

Analyser av metallerna har kunnat berätta att det var ett mässingsgjuteri som vi undersökt men här fanns även spår efter järnsmide. De som arbetade där, för ett årtusende sedan, behärskade många olika tekniker såsom gjutning, lödning, kontroll eller rening av silver och smide. Det som tillverkades på platsen tycks i stor utsträckning ha varit små föremål som t ex berlocker, spännen, lås och nycklar.


Vad är det man har tillverkat i den här formen?

Gjutformarna var tillverkade av lera och gjorda i två delar med passform. De var sedan täckta med ytterligare ett lager lera. Metallen smältes i små deglar medan gjutformarna hölls varma i en värmekammare intill härden. Den smälta metallen hälldes i gjutformarna och sedan fick det hela svalna. För att få fram föremålen var man tvungen att slå sönder gjutformen. Det är därför vi hittade så många fragment.

En liten drake som hittades i en av gjuteriets avfallsgropar.
Den har sedan 2004 fått pryda museets arkeologiska rapporter
och just nu finns den även uppe i högra hörnet på vår blogg.
När boken kommer i augusti kan ni läsa mer om Skänninge och bl a om gjutningen där.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie









2 kommentarer:

  1. Wow vad häftigt! Beträffande ålder, hur ställer sig Skänninges gjuteri i förhållande till andra liknande fyndplatser?

    SvaraRadera
  2. Hej Charlotte
    Ja visst är det häftigt. Dessutom finns det faktiskt ett par, ungefär samtida, gjuteriplatser till i Skänninge. Det berättar jag och Ann-Lili mer om i den kommande boken. Den ena, som grävdes vid Motalagatan norr om Skenaån, hade betydligt färre gjuterilämningar men vackrare föremål och dessutom spår efter handel i form av vikter och bitsilver. Det förekommer tidigmedeltida gjuterier på andra platser också i landet.
    /Ann-Charlott

    SvaraRadera