torsdag 4 april 2013

Biskop Henriks borg, Braskens Munkeboda eller Sveriges första klosterskola?

Invid Motala ströms utlopp ur sjön Roxen fanns under medeltiden en av Linköpingsbiskopens viktigaste gårdar - Munkeboda. Här finns lämningar efter flera generationer av borgar. Äldst är Tångestads fornborg från järnåldern. På en holme ute i strandängen, står ruinen efter Munkeboda stenhus. Väster därom, högt uppe på en klippa med en milsvid utsikt över Roxen, finns Henriksborgen.




















Det finns en tradition som berättar om ett kloster på platsen. Biskop Rhyzelius (biskop 1743-1761) menade att benediktinermunkar var upphovet till namnet och att detta var platsen för Sveriges första kloster. Han påstod t o m att Munkeboda, genom de där verkande Præceptores varit stiftets första och enda Lärostad för Landets ungdom. Det finns dock inget som talar för att så skulle vara fallet. Begreppet munk har använts även för präster och biskopar. Dessutom hämtades sannolikt stora delar av stiftets skriftlärda ur klosterbrödernas skara och därmed var det faktiskt munkar som vistades på Munkeboda även om det inte fanns något kloster där.

När Nils Månsson Mandelgren reste runt i Sverige och tecknade passade han på att avbilda Munkeboda år 1874. På blyertsteckningen har han noterat att det är Ruinen af Munkeboda kloster som finns uppe på berget. Namnet Henriksborgen fick lämningarna på 1940-talet då museimannen Bengt Cnattingius lanserade idén att borgen skulle ha uppförts av biskop Henrik Tidemansson (biskop 1465-1500). Han ansåg att biskopen skapat en riddarborg efter tyska förebilder, där den ligger som ett örnnäste på toppen av ett högt berg.

Munkeboda avbildat år 1874 av Nils Månsson Mandelgren.
Folklivsarkivet i Lund, Mandelgrenska samlingen Acc nr:1:9-108.






















Besöker man platsen ser man murar efter två stenhus på en platå på bergets krön. Väggarna, som huvudsakligen är uppförda av gråsten, är kraftigt brandskadade och delvis täckta av brandlager. I den sotiga jorden syns spår av tegelrester och bitar av murbruk. I en svacka på platåns södra del kan ytterligare murar anas. I sydost och nordväst har borgen förstärkts av en ringmur och utanför muren i sydost finns svaga spår av yttre vallar och murar kring något som eventuellt kan tolkas som en förborg.

Bevarade brev vittnar om att biskop Henrik ofta vistades på Munkeboda. Det finns dock inga medeltida dokument som direkt kopplar honom till borgen på berget. Däremot omtalar en notis i ett psalterium att biskop Henriks samtliga borgar förstördes 1497, under en attack av Sten Stures styrkor. Denna händelse har kopplats samman med att Henriksborgen faktiskt har brunnit så pass kraftigt att en del tegel har smält. 

Brandskadat murverk



















Tanken att det skulle ha funnits ett kloster upp på berget kan vi nog lägga åt sidan men hur är det med dateringen och vem bodde där uppe? Kan det vara här som biskop Brask skrev sina brev på 1510-talet? Var det här som biskop Lars byggde kapell och cellarium på 1240-talet? Eller kanske var det här som Ingeld Knula fick lösa ut sig tha han fangin war a munkkabodhæ husæ i början av 1370-talet. Teglet på platsen visar att borgen (eller åtminstone tegelinslaget) inte kan vara äldre än 1200-talets mitt, då det är först vid denna tid som tegel börjar användas i Östergötland.

Det finns inget som motsäger att flera gårdslägen på Munkeboda varit i bruk samtidigt, åtminstone under senmedeltid. Kanske hade platserna olika funktioner inom biskopsgården. Man kan då tänka sig att Henriksborgen haft en bevaknings- och skyddsfunktion medan biskopsgårdens bostadshus funnits på Slottsholmarna och ekonomibyggnaderna varit placerade uppe på den plats som än idag heter Ladugården.

På måndag kommer jag att berätta mer om Henriksborgen, Munkeboda och Biskop Brasks Noor i ett föredrag hos Föreningen Gamla Norrköping.

I samband med Braskjubileet anordnas två utfykter till Munkebodaborgarna under maj.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar