Det är inte bara grävande och rapportskrivande som vi arkeologer ägnar oss åt. Vi håller dessutom föredrag i en mängd olika sammanhang. Publiken kan variera lika mycket som sammanhangen. Det är hembygdsföreningar, kollegor, specialintresserade forskare, studenter och de där som kallas allmänheten (d v s en salig blandning av alla möjliga åldrar, bakgrundskunskaper och intressen) som kan sitta där och lyssna. Att vara en riktigt bra föredragshållare är få förunnat. De flesta av oss får nöja sig med att vara hyfsade och hoppas att vi lyckas väcka intresse för det vi står där och pratar om.
Om ett par veckor är det sedan dags igen. Då åker jag iväg till Göteborg på en fyradagars konferens om den tidigmoderna staden. Det är projektet Early Modern Town vid Göteborgs universitet som anordnar en internationell konferens. Det ska bli riktigt spännande att ta del av den senaste forskningen och höra vad som händer runt om i Europa. Jag ska bidra med ett föredrag med rubriken Mortar as a historical source (d v s Murbruk som källmaterial). Som omväxling ska jag prata utifrån ett manus. Det var bl a annat det som skulle skrivas ihop förra veckan så att det kunde översättas till engelska i god tid innan föredraget.
 |
| En av gravarna som Petter undersökte vid Rambodal |
Det finns en hel flora av vad som skulle kunna kallas föredragshållarskrock (jag uppfann det ordet just nu). Det är inte bra att prata för tidigt på morgonen före kaffepausen - då är alla för trötta. Att prata precis före lunch är absolut inte bra - då är blodsockret lågt och publiken hungrig och otålig. Givetvis är det inte heller bra att prata precis efter lunch - då lider hela publiken av det som ibland kallas paltkoma. Före eftermiddagskaffet är förstås alla trötta och kaffesugna. Till slut har vi dagens sista föredrag - då alla bara vill gå hem och en del måste smita tidigare för att passa tåg- eller dagistider. När är det då bäst att hålla föredrag? Jo de där ynkliga halvtimmarna efter för- och eftermiddagskaffet. Fast det kanske inte heller är så bra - då har man ju inget att skylla på om det inte går bra.
Delar av förra veckan gick i förberedelsernas tecken. Inte nog med att förbereda ett föredrag - det var förberedelser för två olika, varav det ena ska hållas på engelska. Numera slipper man i alla fall att leta efter diabilder och rita på overheadfilm. Nu är det en powerpointpresentation som sätts samman på datorn som får illustrera det man pratar om - snyggt, snabbt och smidigt.
 |
| Torngrunden i slottsträdgården |
Imorgon, onsdag, är det dags för den årliga arkeologträffen på Länsstyrelsen. Då träffar vi både handläggarna på Länsstyrelsen här i Linköping (de som fattar besluten om det vi sedan gräver) och våra kollegor från konkurrerande arkeologiföretag. Då får vi höra vad som är på gång i länet och vi får presentera något som vi på museet arbetat med. Den här gången är det min kollega arkeologen/osteologen Petter Nyberg och jag själv som ska prata från museet. Petter ska bl a berätta om de spännande och gåtfulla gravarna han undersökte i Rambodal utanför Norrköping. Själv ska jag berätta om den torngrund jag undersökte i slottsträdgården i somras (den berättade jag om här på bloggen i augusti-september förra året).
 |
| Murbruk från kv Rosen i Norrköping |
Och när ska vi prata då? Imorgon blir det direkt efter lunch och i Göteborg blir det direkt före eftermiddagskaffet på konferensens sista dag. Skönt! Då finns det något att skylla på om publiken somnar eller rymmer.
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
Om du vill veta mer om projektet Early Modern Town:
Kommentarer
Skicka en kommentar