torsdag 4 oktober 2012

Brunnsgrävare, släpphänta pigor och törstiga tjänare

Under en tid har bloggens läsare kunnat följa våra undersökningar av torngrunden i Linköpings slottsträdgård och flera gånger har jag nämnt brunnen och brunnsrummet i det äldsta kalkstenshuset. Nu, när utgrävningen i fält är avslutad, tänkte jag passa på att berätta lite om brunnen som finns där, på andra sidan väggen.

När det första stenhuset, som nu ingår i slottets huvudlänga, skulle byggas vid mitten av 1100-talet startade hela bygget med att en sex meter djup brunn grävdes och stensattes. Vi kan väl bara gissa hur det kändes att stå där nere och gräva på brunnens botten. Att se när vattnet började tränga fram och höra rasslet av grus som rasade ner från lager högre upp. När brunnen var klar fortsatte man att mura upp husets sydvästra hörn rakt ovanpå brunnskanten.
 
 
 
Brunnen användes troligen i drygt 200 år, När när en brand drabbade biskopens gård på 1380-talet tycks den ha kommit ur bruk. Åtminstone rensades den inte upp utan istället fylldes den igen. Kanske hade den då redan ersatts av en annan brunn vars placering vi inte känner till. Tornet, vars grund vi undersökte, återuppbyggdes inte heller efter branden. Tiden gick och brunnen hade glömts bort när den återupptäcktes och tömdes på 1700-talet. När brunnen hade tömts bestämde man sig för att passa på att gräva om den. Kanske gav den inte vatten på det gamla medeltida djupet. Idag är den drygt tolv meter djup och ger ett gott dricksvatten. När brunnen fördjupades försvann alla saker som tappats i brunnen under medeltiden. Istället började 1800-talets människor att tappa och kasta saker i brunnen.
 
Under våren 2001 hade vi möjlighet att tömma brunnen på nytt och många spännande föremål kom upp till ytan. Här fanns fullt med skräp från landhövdingens hushåll på 1800-talet. I bottenslammet hittades ett stort antal buteljer som hade innehållit öl, vin, champagne och konjak. Många hade fått halsen avslagen och vi funderade först på om det rörde sig om sabrering, d v s att man öppnat flaskorna med sabel. Det visade sig dock att det var betydligt mindre glamoröst. Troligen har någon törstig person helt enkelt knyckt en butelj i den intilliggande mat- och vinkällaren, slagit av flaskhalsen för att snabbt komma åt innehållet och därefter kastat bevismaterialet i brunnen.
 

I brunnen hittade vi också en damhatt. Kan det vara pigan som gjort sig söndagsfin och sedan råkat tappa hatten? Där fanns även en vattenspann av trä och block och talja som använts när vattnet skulle hissas upp, skärvor av tallrikar, utnötta skor och en potta med innehåll(!). Golvläggarna på slottet har lämnat efter sig både golvplattor av kalksten och en s k jungfru, som användes för att dunka plattorna på plats. Mynten som hittades i bottenslammet kan dateras till perioden 1830-1992. Några kanske har kastats ner som önskemynt. Som en detalj kan tilläggas att ett första vattenprov som togs i brunnen innan tömningen 2001 visade att den trots allt skräp även då hade tjänligt dricksvatten.
 
 
Jag avslutar med en bild på ett föremål som vi inte lyckats lista ut vad det är. Är det kanske någon läsare som kan berätta vad det är för något vi hittat?
 
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
 
 

2 kommentarer:

  1. Föremålet ser ut som en form för att pressa bort vassle från ostmassa.

    SvaraRadera
  2. Vattenkvaliteten i Brunnen är mycket god enligt ett nytaget prov. Vattnet smakar lite kalk men är i övrigt friskt och gott.

    SvaraRadera