Arbetet i vår torngrund fortsätter och de olika golvlagren, byggnadslagren och avfallslagren fortsätter att förvirra oss och kullkastar då och då våra olika teorier. Nu ska jag i alla fall försöka reda ut några av våra tydligare hållpunkter för datering av tornet som vi trots allt har. Hela tornets byggnadshistoria utspelar sig under medeltiden då slottet var biskopens gård.
Den äldsta kända byggnaden som ingår i dagens slott är en två våningar hög kalkstensbyggnad. I byggnadens bottenvåning finns borgstugan i den norra delen och det s k brunnsrummet med en köksavdelning i den södra. För två år sedan lyckades vi datera murbruket med hjälp av 14C-metoden och huset visade sig vara uppfört vid mitten av 1100-talet. Det har sett ut som på Johan Levins teckning här intill, med undantag för taket som bör ha varit spånklätt. Det första som gjordes när huset skulle byggas var att gräva en brunn. Husväggarna i det sydvästra hörnet är murade direkt på brunnsmuren. Vår torngrund är placerad direkt utanför brunnsrummets vägg mot trädgården. Den är dock inte murad samtidigt som kalkstenshuset. Tegel, som har använts vid bygget, visar att den är betydligt senare. Kanske skiljer det mer än 100 år mellan byggnaderna. Torngrunden kan nämligen inte vara byggd före 1200-talets mitt eftersom att tegel inte fanns i Östergötland tidigare.
Det är inte bara bakåt i tiden som vi har en begränsning för tornet. Under biskop Nils Hermanssons tid (1375-1391) inleds en större ombyggnad av delar av biskopsgården. Troligen har byggnadsarbetena samband med att Linköping plundrades och brändes år 1387. En dendrokronologisk datering av en inmurad bjälke, visar att brunnsrummets vägg mot trädgården återuppbyggs vid denna tid. Inne i brunnsrummet finns tydliga brandskador. Den återuppbyggda väggen är murad direkt ovanpå murarna till det nedbrutna tornet. Det innebär altså att tornet raserats senast på 1380-talet. Samtidigt fylls också brunnen igen inne i brunnsrummet. Det innebär att tornet endast fanns under ca 100 år.
Då kan vi börja fundera på vilken biskop som var ansvarig för tornbygget. Vi har några att välja mellan. Kan det var Lars (1236-1258) som lär ha byggt källare på sin biskopsgård Munkeboda? Eller kanske Henrik (1258-1285) som satt som biskop i hela 25 år? En annan god kandidat är Birger Jarls son och kungarna Valdemar och Magnus Ladulås bror, biskop Bengt (1286-1291). Han var inte biskop så längre men lyckades dra på domkapitlet stora skulder som tog lång tid att betala. Ett par andra biskopar som möjligen kan ha varit inblandade är Lars Albrektsson (1292-1307) och Lars Bååt (1307-1338). Svaret hoppas vi få längre fram när vi börjar bearbeta vårt material.
Grävningen fortsätter och fler bloggar utlovas
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
Den äldsta kända byggnaden som ingår i dagens slott är en två våningar hög kalkstensbyggnad. I byggnadens bottenvåning finns borgstugan i den norra delen och det s k brunnsrummet med en köksavdelning i den södra. För två år sedan lyckades vi datera murbruket med hjälp av 14C-metoden och huset visade sig vara uppfört vid mitten av 1100-talet. Det har sett ut som på Johan Levins teckning här intill, med undantag för taket som bör ha varit spånklätt. Det första som gjordes när huset skulle byggas var att gräva en brunn. Husväggarna i det sydvästra hörnet är murade direkt på brunnsmuren. Vår torngrund är placerad direkt utanför brunnsrummets vägg mot trädgården. Den är dock inte murad samtidigt som kalkstenshuset. Tegel, som har använts vid bygget, visar att den är betydligt senare. Kanske skiljer det mer än 100 år mellan byggnaderna. Torngrunden kan nämligen inte vara byggd före 1200-talets mitt eftersom att tegel inte fanns i Östergötland tidigare. 
Då kan vi börja fundera på vilken biskop som var ansvarig för tornbygget. Vi har några att välja mellan. Kan det var Lars (1236-1258) som lär ha byggt källare på sin biskopsgård Munkeboda? Eller kanske Henrik (1258-1285) som satt som biskop i hela 25 år? En annan god kandidat är Birger Jarls son och kungarna Valdemar och Magnus Ladulås bror, biskop Bengt (1286-1291). Han var inte biskop så längre men lyckades dra på domkapitlet stora skulder som tog lång tid att betala. Ett par andra biskopar som möjligen kan ha varit inblandade är Lars Albrektsson (1292-1307) och Lars Bååt (1307-1338). Svaret hoppas vi få längre fram när vi börjar bearbeta vårt material.
Grävningen fortsätter och fler bloggar utlovas
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
Kommentarer
Skicka en kommentar