fredag 8 juni 2012

Orten är frälsad från detta afskum

Vid avrättningsplatsen i Slaka har många dödsdomar verkställts. I nättidningen Rötter finns några av dessa omnämnda: det rör sig om löjtnanten Jacob Brusevits som avrättades år 1719 samt en anmärkningsvärd avrättning som ägde rum den 9 juli 1823. Då avrättades inte mindre än tre personer, däribland bödelns son!


Bild: Thomas Hansson. Ur: Döden som straff (2008).

30 december 1719
Löjtnanten Jacob Brusevits, 48 år, kom på hösten 1719 till trädgårdsmästaren Jon Gunnarsson vid Lagerlunda i Kärna socken och begärde husrum. Han fick erbjudande om att ligga över på golvet, vilket han tyckte var ett föraktligt erbjudande till en officer, och drog blankt. När Jon grep tag i värjan för att freda sig stack Jacob honom i sidan och i bröstet med en täljkniv, så att han (Jon) sedan avled.

Jacob dömdes till döden av Hanekinds häradsrätt, en dom som konfirmerades av Göta Hovrätt 1719 14/12, varefter befallning utgick att avrättningen skulle verkställas. Bödeln, Lars Flinks, kvitto på detta finns i Östergötlands landskontor.

9 juli 1823
Landshövdingeämbetet i Linköping inkom 1823 21/7 till Kungl Maj:t med anmälan om verkställt dödsstraff å manspersonerna Anders Schelin, Joh. Fr. Ekman och Nils Norman. Dessa delikventer avrättades vid Hanekinds härads avrättningsplats, strax söder om Slaka kyrka, den 9 juli 1823, för rånmord på tröskverksmakaren Hans Pettersson i Skrapan, S:t Lars socken den 6 oktober 1821.

Såhär beskrevs avrättningen i en samtida tidningsartikel: ”Reflexioner föranledde af Dagens händelse. Idag på förmiddagen utfördes från Slottsfängelset härstädes till afrättsplatsen, omkring en half mil utom staden, de trenne för mordet å Byggmästaren Pettersson i Skrapan och delagtighet deri till Döden dömde missdådarne Ekman, Norrman och Skjerlin, för att undergå sitt wälförtjenta straff, androm till skräck och warnagel. I en oräknelig mängd menniskors åsyn har nu detta straff blifwit werkställdt, och orten är frälsad från detta afskum, bland hwilka egentligen Ekman och Norrman warit de farligaste för lugnet och säkerheten. De som åsett exekutionen hafwa, efter hwad de förstått döma af missdådarnes utseende och förhållande i det ögonblick de lemnades under Bödelns hand, förklarat, att det war tillfredställande finna huru wäl beredda de woro att så plötsligt brådstörtas in i ewigheten. Förtjensten häraf tillhör aleno Herr Slotts-Predikanten Örtengren, som warit deras skickliga, nitiska och outtröttliga Själasörjare.” (Linköpings-Bladet 12/7 1823)

Skarprättaryxa från 1700-talets slut. I boken "Polisen i Linköping under sju århundranden" kan man läsa mer om mordet i Skarpan och rättegången. Enligt domslutet dömdes de tre männen till "att mista höger hand och därefter halshuggas".

I nättidningen Rötter kan man även läsa att: ”Det remarkabla med denna avrättning, förutom att alla dömdes till döden och avrättades för brottet, var att Nils Norrman var son till Östergötlands läns dåvarande skarprättare Christian Norrman. Att beordra honom att avrätta sin egen son var naturligtvis inte möjligt. Landhövdingen i Östergötland lät därför genom en skrivelse till Jönköpings län begära att dess skarprättare, Peter Bom, skulle verkställa straffen, vilket också skedde.”

Texterna ovan är från nättidningen Rötter http://www.genealogi.se/.

Vill man läsa mer om arkeologi på avrättningsplatser kan boken ”Döden som straff” utgiven av Östergötlands museum rekommenderas!

Emma Karlsson, antikvarie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar