Har kommit hem igen till vardagen efter två dagar på Nordic TAG-konferens i Kalmar. Alltid lika roligt att få träffa kollegor - några av dem hade jag inte sett på många år - och riktigt få "nörda" ner sig i sina favoritämnen. Nordic TAG (där TAG står för Theoretical Archaeological Group) arrangeras denna gång av Linnéuniversitetet i Kalmar. Årets tema är Multidisciplinarity, vilket kan översättas med både mångvetenskap och tvärvetenskap. Arkeologi är ju ett ämne som berör allt mänskligt handlade som på något sätt avsätter materiella spår. Ända från ämnets barndom har arkeologer tagit hjälp av alla möjliga andra vetenskaper, inom humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap. Det mest välkända naturvetenskapliga exemplet bör vara C14- dateringar av arkeologiska material; från humaniora kommer etnografiska beskrivningar som ligger till grund för tolkningar av förhistoriska människors handlande.
Själv höll jag, tillsammans med Eva Hjärthner-Holdar och Johan Ling i en session som hade den tjusiga titeln: "Interdisciplinary encounters and thought styles within archaeo-metallurgical research", och som handlade om arkeologiska lämningar av metallhantering, främst koppar och järn och hur olika experter inom så skiftande ämnen som keramik och mineralkemi tillsammans med arkeologerna kan få ökad kunskap om forna tiders metallhantering. Själv pratade jag om förhistoriskt blästbruk i Östergötland. Carina Bennerhag från Norrbottens museum berättade om en 2 200 år gammal järnframställningsplats, längs Norrbottenskusten, ca 3 mil från finska gränsen. Det är den första kända blästugnen i Sverige norr om Jämtlands län! (men förmodligen inte den sista!). Johan Åstrand från Smålands museum beskrev en undersökning av en medeltida blästplats i Göteryd, där bälgarna drevs med vattenkraft från en intilliggande å.
Johan Ling stod för ett MYCKET intressant föredrag. Han leder ett forskningsprojekt som diskuterar frågan huruvida kopparen, som användes till den nordiska bronsålderns föremål, verkligen var importerad eller om den kan ha brutits i Skandinavien. Koppar har vi ju faktiskt även här hemma! För att få svar på detta har han använt sig av jämförelser mellan blyisotopanalyser, dels från västsvenska bronsföremål, dels från kopparförekomster i Dalsland, Värmland och Småland, dels från flera olika europeiska kopparförekomster ute på kontinenten. Jämförelserna så här långt pekar på att kopparen i föremålen INTE kommer från svenska fyndigheterna. Snarare verkar södra Spanien vara den troliga kopparkällan! Att kopparen under bronsåldern troligen kommit "utomlands" ifrån har arkeologer trott länge, även om man har diskuterat VARIFRÅN i Europa.Nu lutar det åt att man har ännu mer handfasta bevis för importen, samt att man kan ringa in brytningsområdena bättre.
Som vanligt i arkeologi ger svaren upphov till mer frågor. Hur har kopparen kommit hit till Norden? Direkt eller genom mellanhänder? Och är det handelsskepp med koppar vi ser på hällristningarna?
Arkeologi är ett spännande ämne!
Erika Räf
Själv höll jag, tillsammans med Eva Hjärthner-Holdar och Johan Ling i en session som hade den tjusiga titeln: "Interdisciplinary encounters and thought styles within archaeo-metallurgical research", och som handlade om arkeologiska lämningar av metallhantering, främst koppar och järn och hur olika experter inom så skiftande ämnen som keramik och mineralkemi tillsammans med arkeologerna kan få ökad kunskap om forna tiders metallhantering. Själv pratade jag om förhistoriskt blästbruk i Östergötland. Carina Bennerhag från Norrbottens museum berättade om en 2 200 år gammal järnframställningsplats, längs Norrbottenskusten, ca 3 mil från finska gränsen. Det är den första kända blästugnen i Sverige norr om Jämtlands län! (men förmodligen inte den sista!). Johan Åstrand från Smålands museum beskrev en undersökning av en medeltida blästplats i Göteryd, där bälgarna drevs med vattenkraft från en intilliggande å.
Johan Ling stod för ett MYCKET intressant föredrag. Han leder ett forskningsprojekt som diskuterar frågan huruvida kopparen, som användes till den nordiska bronsålderns föremål, verkligen var importerad eller om den kan ha brutits i Skandinavien. Koppar har vi ju faktiskt även här hemma! För att få svar på detta har han använt sig av jämförelser mellan blyisotopanalyser, dels från västsvenska bronsföremål, dels från kopparförekomster i Dalsland, Värmland och Småland, dels från flera olika europeiska kopparförekomster ute på kontinenten. Jämförelserna så här långt pekar på att kopparen i föremålen INTE kommer från svenska fyndigheterna. Snarare verkar södra Spanien vara den troliga kopparkällan! Att kopparen under bronsåldern troligen kommit "utomlands" ifrån har arkeologer trott länge, även om man har diskuterat VARIFRÅN i Europa.Nu lutar det åt att man har ännu mer handfasta bevis för importen, samt att man kan ringa in brytningsområdena bättre.
Som vanligt i arkeologi ger svaren upphov till mer frågor. Hur har kopparen kommit hit till Norden? Direkt eller genom mellanhänder? Och är det handelsskepp med koppar vi ser på hällristningarna?
Arkeologi är ett spännande ämne!
Erika Räf
Kommentarer
Skicka en kommentar