Imorgon
kväll (tisdag 12 maj 2020, kl 18.00) är det dags för ett besök i det mörka
Östergötland. Just det var titeln på museets senaste årsbok, Det mörka Östergötland – när sägnerna möter
källorna, som utkom i december förra året. Där presenterade vi sexton olika
platser med kusliga eller mörka historier. I år besöker vi några vi dem och
berättar om trolltyg, hemska mord, tragiska händelser och osaliga andar. Nu är
det dags att umgås med rået på Lunds backe i Vallerstads socken.
Lunds backe är en markant åsrygg ca 1,5 km nordöst om Vallerstads kyrka. För att komma dit åker man vägen mellan Skänninge och Fornåsa. Vid Hassla svänger man in på en liten väg mot Norra Hassla. Efter ca 700 m är vi framme och kan gå den smala stigen i åkerkanten upp till stättan och in på gravfältet där Lundsgubben sägs hålla till.
Här
uppe på åsen finns ett av Östergötlands märkligaste gravfält. Här står 82 resta
stenar. Många av stenarna står på rad och ger gravfältet ett monumentalt och
mystiskt intryck. Förutom de resta stenarna finns också flera andra gravformer,
däribland ca 80 runda stensättningar. Det är inte så konstigt att människor
berättat historier om platsen.
Ett urval av tidningsrubriker om Lunds backe |
Lundsgubben
var kanske backens rå. Det finns flera historier om honom. Han var inte alltid
så god att tas med. Han kunde förvända synen på folk så att de gick vilse uppe
på åsen. När Vallerstads nya kyrka byggdes hände det att han visade sig och då
visste arbetarna att något skulle gå fel. Lundsgubben hade en käresta också.
Hon kallas Ällebergskärringen och bodde i Älleberget i grannsocknen Varv. Man
kan fortfarande se när hon tvättar kläder åt gubben – då stiger vattenångan upp
över berget.
Brudklänning i Vånga i Östergötland. Avbildad av Nils Månsson Mandelgren 1846 |
Många
av berättelserna känner vi igen från andra platser. Det är vandringssägner som
försetts med lokal färg. Men det finns en berättelse som jag inte hört någon annanstans.
Det är berättelsen om brudklänningen. En bondmora i Götevi brukade klä brudar
och då fick hon låna en klänning av en fin dam som hon träffade uppe på åsen.
Klänningen skulle lämnas tillbaka dagen efter bröllopet och en gång när moran
var sjuk skickade hon sin piga istället. Och hur det gick den gången kan ni hör
imorgon kväll eller läsa om i Det mörka Östergötland. Kan bara avslöja att
klänningen kom att användas av många brudar och när den blev sliten syddes det
barnkläder av tyget som räckte till flera generationer av gårdens barn.
Väl
mött bland trolltyg och järnåldersgravar
Ann-Charlott
Feldt, arkeolog
Här kan ni läsa mer om gravfältet på Lunds backe.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera