Långt ute på en
skogrik udde, som sträcker sig från Sommens södra strand och norrut, finns
lämningar efter en gammal gård. Byn Malexander med sin kyrka kan anas på andra
sidan vattnet. Gården på udden ägdes på 1300-talet av en storman – drotsen,
lagmannen och riksrådet Knut Jonsson av Aspenäsätten. Där tillbringade Birgitta
Birgersdotter – som senare blir den heliga Birgitta – ett par år hos sin moster
Katarina och hennes make. På gårdstunet finns en brunn som kallas Birgittas
källa.
 |
| Stigen slingar sig fram till den gamla gårdsplatsen. |
Birgitta Birgersdotter föddes i Uppland ca år 1303. När hon var 11 år avled hennes mor. Birgitta och systern Katarina fick då flytta till mostern Katarina Bengtsdotter på Aspenäs. Några av Birgittas uppenbarelser är knutna till tiden på Aspenäs. Ett par år senare, när Birgitta var 13 år, giftes hon bort med den några år äldre Ulf Gudmarson och flyttade som nygift till Ulvåsa.
Lämningarna efter den medeltida gården Aspenäs ligger
på en avsats i en sydvästsluttning en liten bit från Sommens strand. I
det område där den medeltida gården låg finns idag elva synliga husgrunder, en
källargrop och en stensatt brunn. Det är inte säkert att alla husen är samtida
men det bör ha varit en välbärgad gård, Knut Jonssons sätesgård ute på Aspenäset.
I utkanten av gårdsbebyggelsen finns lämningarna efter minst två smedjor. Runt
gårdens bebyggelse finns stora områden med gammal åker- och ängsmark. Idag
skuggas husgrunder, röjningsrösen och åkerhak av en lövskog med hasselsnår och
stora ekar.
 |
| Fikapaus på Aspenäs |
År 2003 firades Birgittajubileet med olika aktiviteter
runt om i Sverige. Inför jubileet utfördes en arkeologisk undersökning på
Aspenäs. Kunde det finnas spår från den tid då Birgitta levde där, det vill
säga 1300-talets första hälft? Under ett par soliga och varma höstveckor
undersöktes en av husgrunderna på den medeltida gården.
 |
| Stengrunden till den medeltida smedjan |
Byggnaden, som låg i utkanten av gårdstunet och bestod
av en ram av syllstenar, var 12x5 m stor. Den var placerad på en uppbyggd
terrass i sluttningen. Den visade sig visade sig vara en smedja. I smedjans
södra hörn, under en stor ek, fanns resterna av smedjans ässja med skärvig och
skörbränd sten, slaggklumpar, bränd lera och kraftiga kollager. Byggnaden har
varit uppdelad i två rum. I det ena har ässjan funnits medan det andra kan ha
fungerat som ett förvaringsrum där smeden förvarat färdigsmidda föremål, sådant
som skulle lagas och kanske en del redskap.
 |
| Ryktskrapa |
Flest föremål hittades i förvaringsrummet. Där fanns
sådant som man kan förvänta sig i en smedja såsom enklare järnföremål;
hästskosömmar, broddar, tenar, spikar, nitar och märlor. Dessutom fanns där
knivblad, en skära, några beslag och ett spänne. Det mesta är föremål som kan
ha tillverkats i smedjan på Aspenäs. Det fanns dessutom några föremål som stod
ut från mängden. Till dessa hör en mungiga och en ryktskrapa. Ett riktigt udda
fynd i smedjan var en glättsten av glas. Glättstenar var forna tiders strykjärn
som användes för att platta till och glätta linnetyger.
 |
| Mungiga |
Smedjan kunde dateras med hjälp av de föremål vi hittade till 1200-1300-talen. Sannolikt fanns smedjan på platsen när Birgitta vistades där. Senare flyttas smidesverksamheten till ett läge lite längre bort från de övriga gårdshusen. Än idag kan vi vandra runt på det gårdstun där flickan Birgitta lekte med sin syster, sprang ärenden åt sin moster och kanske träffade sin blivande make för första gången. Kanske var det någon av systrarna, Birgitta eller Katarina, som tappade bort glättstenen i smedjan.
 |
| Glättsten av glas |
Vi kanske ses på Knut Jonssons sätesgård i sommar
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog
Kommentarer
Skicka en kommentar