Kakelugnskakel, källare, diken och vägar i Kvarteret Ekollonet

Ni som har promenerat eller cyklat på Stora Badstugatan har säkert inte undgått att notera att vi har återvänt till Kvarteret Ekollonet. Vi har varit där för att gräva och undersöka några tilläggsytor som tillfälligtvis är klara. Nu vidtar inomhusarbetet med att sammanställa resultaten och pusslandet med att försöka få samman de undersökta ytorna från både sommarens och höstens grävningar. Därför kan det nu vara på plats att först berätta lite kort om vad vi hittade i somras.

Arkeologer tillbaka i Kvarteret Ekollonet, oktober 2015

Under 1800- och 1900-talets bebyggelsenivåer med husgrunder och stenläggningar kom vi ganska snabbt ner på lämningar från 1600-och 1700-talen. Bland annat hittade vi ganska omfattande spår efter kruk- och/eller kakelugnsmakeri i form av ett flertal fragment från glaserade kakelugnar med olika figurmotiv. Vi plockade också in hinkvis med så kallat pottkakel. Pottkaklet ser ut som krukor vilka murades fast i varandra till att forma en kakelugn runt en eldstad. Den platta undersidan pekade inåt och den skålade sidan utåt. 

Exempel på en kakelugn som byggts upp av så kallat pottkakel.

Kakelugnskakel med växtmotiv, från kvarteret Ekollonet.

Kakelugnskakel med växtmotiv, från kvarteret Ekollonet.

I nuläget vet vi inte om en kruk-/kakelugnsmakare bott och bedrivit sin verksamhet på platsen eller om materialet följt med i jord som transporterats hit när man ville förbereda marken för ny bebyggelse och i samband med detta också täcka över resterna av gamla byggnader och strukturer.Klart är i alla fall att det stengolv som vi dokumenterade på ytan sannolikt har ingått i en verkstadsbyggnad; i det jordlager som täckte stengolvet hittade vi för övrigt ett flertal skärvor felbränd keramik samt troliga fragment av ugnsväggar (!)

Kakelugnskakel med figurmotiv, från kvarteret Ekollonet.

I bildens övre kant syns ett stengolv. Det har sannolikt ingått i en verkstadsbyggnad.

Ovan skrev jag att man kunde använda jord och avfall för att täcka över resterna av gamla byggnader och strukturer när de så att säga "gått ur tiden". Ett bevis för att man gjort så även i Kvarteret Ekollonet fick vi när vi, mot slutet av undersökningen, hittade resterna efter en källare som låg dold under jordmassor som just innehöll en stor mängd sopor/avfall, mestadels i form av djurben och keramik men också en stor mängd så kallat passglas; grönt till färgen och mycket tunt. Med keramiken och glaset som grund för datering kunde vi konstatera att källaren sannolikt fyllts igen någon gång under 1600-talet vilket i sin tur berättar att källaren är äldre än så. Under en av källarens golvplankor hittade vi två mynt som tyvärr var i så dåligt skick att de gick sönder. Men vi får se vad som händer när mynten nu har konserverats och skickats till en numismatiker. Kanske och förhoppningsvis kommer myntens årtal att synas vilket i så fall kommer att föra oss ett steg närmare källarens ålder. 

Källaren med rester efter ett stengolv och ett ramverk av trä. I bildens nedre kant syns trappan.

Arkeolog på väg uppför källartrappan

När källaren en gång uppfördes grävde man igenom en äldre lämning; nämligen ett igenfyllt dike. Diket, som sannolikt är från medeltiden, kunde följas i öst-västlig riktning genom hela undersökningsytan fram till just källaren som hade "kapat" det. Det rör sig om ett så kallat gränsdike som här grävdes för att markera klosterområdets norra gräns. I den jord som använts för att senare fylla igen diket fanns en hel del slaktavfall.

Klosterdiket när det tömts på jordmassor. I bildens överkant håller källaren på att undersökas.

Mellan de äldsta lämningarna, klosterdiket, och de yngre bebyggelsenivåerna, finns det indikationer på att området inte varit bebyggt utan istället fungerat som odlingsmark. Detta kan vi se i de bruna och sammanhängande lager som fanns över hela undersökningsområdet. Några enstaka stolphål och hål efter störar i jordlagret kan vara strukturer med en koppling till odling, till exempel humlestörar.

Vid undersökningen nu i oktober var ett av våra mål att hitta rester efter den gamla Stora Badstugatan. Gatan har haft samma sträckning som den har idag och är en av Linköpings äldsta gator. Vi hittade sammanlagt tre stycken gatunivåer under dagens asfalt. Den yngsta gatubeläggningen bestod av en vällagd och mycket fin kullerstensgata. De äldre gatunivåerna var tyvärr mycket mer fragmenterade och kunde bara skönjas fläckvis. Anmärkningsvärt var att det mellan stenarna i den mellersta gatunivån, som troligen kan dateras till ca 1600-tal, låg djurben av främst två typer; tänder och mellanfotsben från nöt. Man undrar naturligtvis om benen placerats där medvetet och fungerat som en slags förstärkning av gatumarken eller slängts ut på gatan som slaktavfall där det sedan fått ligga kvar och sedan trampats ner? En liten ögonblicksbild gavs dessutom av den halva hästsko som låg inklämd mellan ett par av gatstenarna (!)

Kullerstensläggning strax under dagens asfalt.

En liten glimt av hur Badstugugatan såg ut på 1600-talet.

Helén Romedahl
Arkeolog