Svärdet från Hästholmen

Svärdet hittades av amatördykaren Bengt Örtengren hösten 2000, när han och kamraten Mikael Hägg var ute och dök norr om hamnen i Hästholmen. På botten nedstucken mellan några stenar stod ett märkligt föremål. Bengt trodde vid första anblicken att det var ett gångjärn till en uthusdörr eftersom det låg en hel del skräp på botten, men det visade sig när han kom upp till ytan att det var ett svärd han hade i handen.



Dykare i vattnet! Foto Marie Ohlsén, ÖM.

Bengt kontaktade genast Östergötlands Länsmuseum som besiktigade fyndet dagen därpå. Då konstaterades att det var frågan om ett svärd som fortfarande satt kvar i sin svärdsskida. Vid upptagandet gick svärdet av nere vid spetsen eftersom det satt fast mellan stenarna på botten, men det hade trots det en längd av ca 80 cm och en bredd av 4-5 cm. En ¹⁴C-analys visade att svärdet var från vendeltid, d v s 650-780 e Kr.


Svärdet efter konservering. Foto Lasse Norr, ÖM.

Svärdet skickades omgående för konservering till Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Konserveringen blev omfattande och komplicerad eftersom fyndet var tillverkat av många olika material som kräver helt olika typ av konservering. Enligt konservatorerna består svärdet av en järnklinga som ligger i en skida. Svärdsskidan består innerst av två träskidor av lönn som sammanfogats med träbast. Ytterst fanns minst tre lager textil samt sannolikt ett lager läder. Underhjaltet bestod av trä i form av ask och överhjaltet var av järn. På kaveln, handtaget, finns trä och ovanpå det läder som surrats samman med tunn järntråd i nedre änden och textilband mot överhjaltet. Det finns även märken efter beslag på skidan, men dessa har tyvärr försvunnit.

Senare under hösten samma år gjordes en efterundersökning av platsen tillsammans med marinarkeologer från Bohusläns museum för att få en uppfattning om svärdet utgjorde ett lösfynd eller om det ingick i ett större sammanhang som exempelvis ett förlist skepp – en fast fornlämning. Men vid dykningen påträffades inget av arkeologiskt intresse. Svärdet förvaras nu på Östergötlands museum.

Viktoria Björkhager

1:e antikvarie